Internationellt

Ny ekonomisk nedgång – EU mot upplösning?

Jan Hägglund
Publicerad i
#74
Lästid 5 min

Eurozonens 18 länder ser ut att gå in i en ekonomisk nedgång för tredje gången på sex år. I jämförelse med USA är den sammantagna ekonomiska tillväxten för EU:s alla 28 medlemsländer långt svagare. Till och med Tyskland, euroländernas ekonomiska lokomotiv, har fått sänka sina förväntningar för den ekonomiska utvecklingen både för 2014 och för nästa år (enligt den tyska handelskammaren).

Under åratal har Tyskland verkat kunna gå emot den svaga ekonomiska utvecklingen inom övriga länder i Europa. Men ca 40 procent av den tyska exporten går till andra euroländer. Detta innebär att en utdragen nedgång i övriga Europa, förr eller senare, kommer att drabba den tyska exporten och därmed den tyska ekonomin som helhet (som är lika exportberoende som den svenska – motsvarar drygt 50 procent av BNP).

I augusti krympte den tyska exporten med nästan sex procent i jämförelse med månaden innan – det är det största fallet sedan 2009! Om det tyska lokomotivet bromsar in kan detta, i sin tur, slå tillbaka på ekonomin i resten av Europa. Ett skäl är att en rad länder fick krislån under den våldsamma nedgången som började 2008. Det är Tyskland (i egenskap av borgenär) som garanterar att dessa lån återbetalas. Och om Tyskland nu självt skulle visa sig vara på väg in i en ekonomisk recession kan följande hända: förtroendet för Tysklands förmåga att betala de skuldsatta ländernas lån till fordringsägarna (en borgenärs skyldighet), om de skuldsatta länderna inte skulle klarar detta själva, kan komma att undermineras. Om så skulle ske kan detta återskapa en misstro mot de mest skuldsatta länderna. Detta skulle (i värsta fall) kunna återskapa den allmänna misstro, och kreditåtstramning, som utgjorde en av de faktorer som gjorde 2008 års kris så exceptionellt djup.

Nedgångens djup ändrade ekonomins karaktär
Situationen visar att den djupa ekonomiska nedgången (recessionen) 2008 – den värsta sedan Wall Street-kraschen 1929 – har satt bestående spår i den europeiska ekonomin. Smällen för sex år sedan var helt enkelt så hård att den ekonomiska utvecklingen ändrade karaktär. Uppgångar kommer fortfarande att äga rum. Men tron på en ständig tillväxt, endast avbruten av milda nedgångar, har försvunnit. Istället står vi inför en epok av åtstramningar och en bestående hög arbetslöshet som hotar att urgröpa de sociala trygghetssystemen. Låt oss se på arbetslösheten i eurozonen och EU.

Tabell Arbtslöshet i Europa

Kommentarer
Siffrorna i tabellen till ovan visar åtminstone på tre saker:
1. antalet arbetslösa har ökat kraftigt efter den ekonomiska nedgången 2008 – med ca ett års varsel.
2. de svaga ekonomiska uppgångar som det har talats om, vid ett par tillfällen under denna tidsperiod, har inte förmått att minska arbetslösheten. Istället har trenden vad gäller antalet arbetslösa hela tiden ökat med början år 2009. Detta gäller både för eurozonen och för hela EU.
3. antalet arbetslösa inom eurozonen och EU har ökat med 44 procent respektive 28 % i jämförelse med år 2006. Det är uppenbart att arbetslöshetens gissel inte bara har kommit för att stanna utan kommer att öka ytterligare i samband med en ny nedgång.

Krisen ställer frågan om EU:s sammanhållning på dagordningen
I Financial Times beskrivs läget i eurozonen som ”hög arbetslöshet, ökande fattigdom, stagnation av reallöner, ett skuldberg som inte kommer att minska, försämring av offentliga sektorns service och lägre offentliga investeringar”. I en färsk rapport från Internationella Valutafonden (IMF) beskrivs krisen 2007-2008 i ordalag som antyder att även storfinansen insett kapitalismen fick en smäll som ändrade dess karaktär. IMF:s chef använde sig av uttrycket ”det nya mediokra” och menade att förväntningarna (vad gäller tillväxt och vinster) nu måste skruvas ned för en hel period. Detta gäller främst i ”mogna” ekonomier som USA, Europa och Japan. Men effekterna gäller även ”nya” ekonomier i Afrika och Asien.

Till detta kommer nu också frågan om EU! Det finns en rad partier som ställer frågan om EU:s fortsatta existens på dagordningen. Tidigare var EU-motståndet ett ”vänsterprojekt” – åtminstone i Sverige. Men idag har huvuddelen av EU-motståndet övertagits av högerextremister som SD eller högerpopulister som UKIP i Storbritannien. Vi i Arbetarpartiet är dock fast beslutna att fortsätta bekämpa EU ”från vänster”. Vi reser frågan om en ny folkomröstning – för eller emot ett svenskt EU-medlemskap. Detta från ett arbetarperspektiv. Vi uppmanar tíll en Nej-röst i en eventuell framtida folkomröstning. Detta både för att försvara kollektivavtal och arbetsrätt – samt för att bekämpa en svensk anslutning till USA:s krigsmaskin Nato.

Sverige inget undantag
Jämfört med många andra länder i Europa framställs svensk ekonomi som robust. Men svensk ekonomi är, liksom den tyska, starkt beroende av exporten och därmed sammankopplad med utvecklingen i andra europeiska länder. Nästan tre fjärdedelar av Sveriges varuexport går till Europa! Enligt en uträkning från LO-ekonomerna har svensk ekonomi, om man räknar bort befolkningstillväxten, endast vuxit med sammanlagt en (1) procent under åren 2007-2013. Detta ska jämföras med tillväxten under perioden 2001-2007 då samma siffra låg på hela 15 procent! Även detta tyder på ett förändrat beteende för kapitalismen. Den svenska ekonomin kommer endast att ha åtstramningar, avindustrialisering och fortsatt hög arbetslöshet att erbjuda. S och MP borde försöka tackla de enorma problemen. Men regeringen vet inte ens om den klarar sig fram till jul – beroende som den är av SD:s välvilja.

Samarbete inför stundande drabbningar
Det finns journalister som kallar situationen för intressant. De avser väldiga ekonomiska problem kombinerade med ett politiskt kaos. Arbetarpartiet – vars syfte är att tillvarata arbetarnas och övriga löntagares intresse – anser att däremot att situationen är en mardröm för de samhällsklasser vi försvarar. Förr eller senare kommer situationen att leda tillstora sammandrabbningar mellan de organiserade arbetarna och borgerligheten. Arbetarpartiet söker samarbete inför de kommande drabbningarna.

Jan Hägglund

Ansvarig utgivare

Lämna en kommentar