Människor i alla åldrar åker till Berlin – både äldre, medelålders och ungdomar. Det finns någonting att se och uppleva för alla. Berlin har mycket historia och man åker garanterat hem och har lärt sig någonting nytt.
Jag och min vän Åsa var nyligen i Berlin och vi blev, som så många andra, förtrollade av denna storstad. Det är särskilt två platser jag vill rekommendera för andra som funderar på att besöka Berlin.
En sådan plats är Potsdamer Platz och Sony Center. Denna plats är, som det mesta i Berlin, färgad av historien. Under Andra världskrigets sista dagar förstördes byggnaderna kring Potsdamer Platz. När sedan Berlinmuren byggdes delades torget i två delar och blev ett öde gränslandskap. Efter murens fall 1990 kom Potsdamer Platz åter i fokus.
Berlins politiska ledning beslutade att dela in torget i fyra delar som var och en skulle säljas till kommersiella investerare (ett beslut som inte var helt okontroversiellt). Den näst största delen köptes av elektronikfirman Sony. De byggde ett jättelikt Sony Center av enbart glas och stål. Byggnadskomplexet har en stor innergård med ett fantastiskt tak. På innergårdarna finns uteserveringar och en stor fontän. Man kan fråga sig varför just det kommersiella Sony Center är värt ett besök. Svaret är dels den speciella arkitekturen, dels att det finns en hel del intressant att göra i byggnaden.
Förutom huvudkontoret för Sony i Europa innehåller byggnaden också ett filmmuseum samt restauranger och biografer. Åsa och jag tillbringade flera timmar på Sony Center, varav två timmar spenderades på filmmuseet. Man fick en hisnande känsla av att åka upp i glashiss och sedan gå på ett glasgolv. Själva muséet var mycket givande och vi fick fördjupa oss i den tyska filmens historia. Utställningen började med stumfilmstiden och följdes av tio andra avdelningar som behandlade filmhistorien under bland annat Weimarrepubliken, Nazi-Tyskland och Andra världskriget. Förbindelserna mellan den tyska filmen och Hollywood var ett återkommande tema. Tre hela avdelningar var ägnade åt Marlene Dietrich liv och långa karriär som skådespelerska och sångerska. Vi fick ta del av mängder av foton, kostymer och små berättelser om denna verkliga filmstjärna.
Förutom filmmuseet så beundrade vi det fantastiska taket som låg över Sony Center. Vi tyckte att det föreställde ett spindelnät och man kände sig liten där man gick. Vi prövade också en av restaurangerna, där vi åt typisk tysk mat såsom currykorv och schnitzel. Bägge maträtterna rekommenderas!
En annan och helt annorlunda plats som vi besökte var den vackra gamla domkyrkan Berliner Dom, som byggdes i slutet av 1800-talet. Kyrkan bombades svårt under Andra världskriget, men började renoveras under 1970-talet och nyöppnades 1993. Utsidan bär fortfarande spår av kriget. När man kommer in får man en enorm vykänsla. Det är mycket högt i tak och massor av vackra detaljer. Kyrkan har många våningar. Längst ner i källaren tittade vi på de många gamla kungagravarna från den preussiska Hohenzollern-dynastin som enade Tyskland till ett rike.
Efter besöket i källaren begav vi oss uppåt för att få se den fina utsikten och gå runt kupolen högst upp på kyrkan. På vägen upp gick vi igenom tre-fyra avdelningar som var inredda och utsmyckade. Men sedan var det bara trappor. Smala trappor. Och alldeles för många! Vi var helt slut när vi kom fram högst upp och fick beundra den fina utsikten och gå runt på utsidan av kupolen. Men det var väl värt att kämpa sig upp (och sedan ned) för trapporna.
Detta är mina två tips till dig som vill besöka Berlin och tycker om att se på vackra byggnader – oavsett om de är gamla som Berliner Dom eller nya som Sony Center. Båda två är upplevelser på sitt eget sätt. Och båda har sin egen speciella historia, som allt annat i Berlin.