Det som nazisterna kunde bidra med, inom statliga förvaltningar, var till stor del korruption och stölder. Hermann Göring var ett extremt exempel – den kanske störste konsttjuven i världshistorien. De högsta nazistiska partiledarna, s.k. gauleiters, påminde om feodalherrar med eget hov och total makt över liv och död i sitt partidistrikt. Hela ”tredje riket” var indelat i sådana ”Gau” (partidistrikt). Det fanns 43 gauleiters. Det var alltså inga små områden, varken vad gäller geografisk storlek, antal människor eller ekonomiska tillgångar, som dessa nygamla feodalherrar dessa feodalherrar dessa härskade över. Dessa gauleiters hade sedan underhuggare, vilka i sin tur hade sina underhuggare, osv. Väl vid makten växte inte bara korruptionen utan också stölderna. Och mycket egendom beslagtogs. Det fanns en attityd av att ”ta för sig” och att det var okej att plundra.
Först plundrades givetvis judarnas tillgångar. Men även många andra individers tillgångar försvann. Fadern till Sveriges nuvarande drottning Silvia utgör ett typiskt exempel på den parasitmentalitet som grasserade. Herr Walther Sommerlath gick med i nazistpartiet 1934, när partiet satt säkert vid makten, och utan risk för egen del. Han flyttade sedan till Brasilien. År 1938 återvände Herr Sommerlath till Tyskland för att göra fina affärer. Han övertog en fabrik med cirka 200 anställda från dess judiska ägare. Fabriken tillverkade vapendelar till kriget mellan åren 1939-43 då fabriken förstördes av bomber. Herr Sommerlath gjorde alltså sitt för att förverkliga Herr Hitlers planer. Och detta med hjälp av en fabrik tagen av dess judiska ägare. Herr Sommerlath personifierar den allt annat än heroiska anda som grasserade bland många nazister.