Kultur

En berättelse från julfirande i slutet av 1940-talet

Hästar med risslor. Foto: Ulriceberg.se
Kerstin Jonsson
Publicerad i
#115-116
Lästid 2 min

När jag var liten bodde jag i en by som heter Ullbergsträsk i Norra Västerbotten. Julfirandet såg annorlunda ut på den tiden – före det fanns TV, datorer och smartphones. När det närmade sig jul var det mycket förberedelser. Grisen skulle slaktas, bröd skulle bakas och lutfisken skulle läggas i blöt. Det fanns gott om gädda i sjön som man fiskade och torkade som sen blev mycket god lutfisk till jul. På Anna-dagen (9 december) la man skinkan i saltlösning som sen blev färdig lagom till julafton.

Jag minns att det var mycket snö. Det var vitt och vackert, och träden lyste vita. Jag brukade åka skidor. De var inte så fina. Det var en rem tvärsöver där man trädde in skorna och så var det bara att staka på. Det fanns en liten backe jag brukade åka ut för. Ibland föll man och rullade runt i snön och tappade skidorna. Då var det jobbigt att gå uppför…

På julafton var min familj tillsammans med grannens familj i deras stora kök. Vi fikade sju sorters kakor och bullar. Lagom till att vi var klara med det hörde vi ljud från bjällror. Då kom hästrisslan, en slags släde, och stannade utanför huset. Två stora tomtar kom in och hälsade god jul och började dela ut klapparna. Det var jättespännande – vad skulle jag få? Det blev dockor, sagoböcker, ritböcker och målarböcker som jag minns. Jag hade turen att ha äldre syskon som jobbade och därför fick jag ganska många klappar.

När tomtarna delat ut klapparna färdigt fick de gå in i ett annat rum där de fick fika. Jag var alltid hemskt nyfiken på vilka tomtarna var – och om de var riktiga eller hur det var. Julaftonen avslutades med att vi på kvällen åt julmiddag hela familjen tillsammans.

På Juldagens morgon åkte vi med häst och rissla till julottan. Det var väldigt mysigt att åka genom skogen med vita granar och snö på marken. När vi kom till bönhuset lystes mörkret upp av alla ljus som fanns där. Inne i huset fanns en stor kamin där det eldades med ved som sprakade. Det var vacker sång och musik. Efter julottan åkte vi hem och när det var dags för lunch serverades hemgjord blodkorv med lingonsylt.

Så gick det till när vi firade jul då jag var liten – i slutet av 1940-talet – före det fanns både TV och datorer.

1 svar på ”En berättelse från julfirande i slutet av 1940-talet”

  1. Underbart att du delar med dig av din barndom och hur det var då! Älskar att höra historier från förr. Det var ju inte så värst länge sedan men så annorlunda ändå. Har lyckan att ha min mamma som berättar när jag ber henne och jag har gjort fyra böcker om hennes mormor, släkt och familjehistoria. Det är härligt att läsa om och om igen. Och fler frågor blir det så i nya redigerade ”allt-i-ett”-boken så kommer lite nytt, fast gammalt, med. Hur dags började julottan hos er? Vi bor i Småland ute vid Kalmarsund, så kanske traditionerna var annorlunda där men kanske inte. Tack för berättelsen – kommer det fler?
    Glada hälsningar, Madeleine Blomberg

    Svara

Lämna en kommentar