Många intermittent anställda sover bokstavligen med mobilen i handen för att inte missa ett samtal om jobb.
Print Friendly, PDF & Email

Ett växande otyg har etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden. Detta otyg kallas för intermittenta anställningar. Dessa kan beskrivas som en form av punktvisa behovs-
anställningar och påminner om gamla tiders daglönarsystem.

Anställningsformen regleras inte i lag, och sällan i kollektivavtal, men har blivit mer och mer vanlig de senaste 15 åren. Intermittenta anställningar omfattar idag så mycket som 20 % av alla anställda inom Kommunals avtalsområde! Även inom detaljhandeln och hotell- och restaurangbranschen är anställningsformen vanligt förekommande. Under första kvartalet 2017 hade 22 % av alla anställda inom detaljhandeln en behovs- eller timanställning (intermittent anställning).

Den som har en intermittent anställning kan ha flera anställningar, hos samma arbetsgivare, under samma vecka! En intermittent anställning fungerar nämligen så att varje enskilt arbetspass utgör en påbörjad och avslutad visstidsanställning. Tiden mellan arbetspassen har en intermittent anställd ingen formell anställning och arbetsgivaren har inget ansvar gentemot den intermittent anställde. Vid en vanlig anställning räknas du ju som anställd även då du inte arbetar. Den som har en intermittent anställning saknar också många av de rättigheter som någon med tillsvidareanställning har. Om en arbetsgivare vill bli av med en intermittent anställd så behöver arbetsgivaren bara sluta erbjuda arbetspass. Ingen skälig grund för uppsägning behövs!

På grund av anställningsformens karaktär – att arbetstagaren ibland rings in vid behov samma dag som det ska jobbas eller någon enstaka dag innan det ska jobbas, så kan arbetstagarens rätt till sjukersättning variera beroende på omständigheterna. Om t.ex någon blir uppringd för att jobba samma dag eller någon av de närmaste dagarna, men tvingas säga nej till det på grund av sjukdom, så blir det ingen sjukersättning. Rätten till sjukersättning är alltså avsevärt sämre än för den med tillsvidareanställning.

Vad gäller hur anställningsformen regleras i kollektivavtal ser det olika ut i olika branscher. Grundidén är att intermittent anställning bara ska användas för att täcka upp för tillfälliga behov. Där anställningsformen regleras i kollektivavtal är en stor brist att det i många fall finns kryphål som möjliggör för arbetsgivare att ha en hög andel intermittent anställda. Inom Kommunals kollektivavtal finns ingen reglering av intermittenta anställningar.

En annan aspekt av denna anställningsform är pressen att ständigt vara tillgänglig för att kunna ta ett arbetspass när som helst för att inte missa tillfället. Många tvingas sova med mobilen nästan bokstavligen i handen för att inte missa ett samtal om jobb från chefen. Detta har naturligtvis en negativ inverkan på privatlivet. Har du en intermittent anställning får du dessutom svårt att skaffa en hyreslägenhet eller ta ett lån eftersom du ju på pappret inte har någon anställning! Du kan heller inte veta hur mycket du tjänar – det beror på hur ofta chefen ringer in dig på jobb. Otryggheten i anställningsformen innebär att hela livet blir otryggt.

Enligt arbetsrättsjuristen Kurt Junesjö har de intermittenta anställningarna, eller timanställningarna som de ibland slarvigt kallas, tillkommit genom facklig försummelse.
– Tittar man på Kommunals avtal finns det ingen anställning som heter timanställning. Det är något som arbetsgivaren hittat på, som facket inte reagerat på, sa Kurt Junesjö till tidningen Kommunalarbetaren i mars 2012.
– Om facket inte reagerar godkänns praxis som en del av kollektivavtalet.

Junesjö menar att Kommunal borde skriva in i avtalet att de enda anställningsformer som finns är de som regleras i LAS (lagen om anställningsskydd) och att intermittenta anställningar inte är tillåtna.
– Kommunal jobbar inte seriöst med detta. Man har en helt sjuk praxis i kommunerna, anser Junesjö.
– Man har en anställningsform som inte har funnits sedan slutet av 1800-talet som omfattar 20 procent av medlemmarna.

Vi kan inte annat än hålla med Junesjö. Fackföreningarna måste stå upp för de mest utsatta och otrygga på arbetsmarknaden och ta strid mot de intermittenta anställningarna.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv din kommentar!
Skriv ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.