FOTO: Centerpartiet (CC BY 2.0)
Print Friendly, PDF & Email

Detta är en mycket viktig, och svårbedömd, fråga. Kanske blir den lättare att förstå om vi slutar att betrakta socialdemokratin som ett parti och istället betraktar ”rörelsen” som den allians den alltid varit. Det har alltid funnits spänningar mellan exempelvis de LO-baserade ledamöterna i partistyrelse och riksdagsgrupp och de som haft sin bas och utgångspunkt inom statsförvaltningen.

Det är inte svårt att förstå att folk med LO-bakgrund väger tungt inom S. De som har sin bas inom statsförvaltningen har växt fram under de många årtionden som S innehaft regeringsmakten (med början 1932)! Idag finns även ett mer lättflyktigt skikt som består av folk med annan bakgrund än de två nämnda. De har ofta högskoleutbildning och är inte sällan engagerade i någon av partiets sidoorganisationer som ungdomsförbundet SSU, kvinnoförbundet, Tro och solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen) där många har påverkats av islamistiska åsikter (inte muslimska), S-studenter och HBT-socialdemokrater. Slutligen har vi hårt pressade kommunpolitiker.

Ett parti som utgör en allians håller lättare ihop när allt går bra och det finns ett reformutrymme i samhället på grund av en god ekonomi. Men nu har minst två saker förändrats och det på ett dramatiskt sätt. För det första finns det inget reformutrymme. Istället är det allt mer som pekar på att Sveriges kommuner och landsting står inför ett stålbad. För det andra har de traditionella LO-arbetarna blivit färre inom de aktiva S-leden. Exempelvis på valbara platser på socialdemokratins valsedlar – främst till riksdagen. För det tredje har vi den våldsamma utmaningen från SD bland just LO-arbetarna.

Socialdemokraterna införde inte alls någon ny flyktingpolitik den 24 november 2015. Finansminister Magdalena Andersson och andra har helt rätt när de säger att Socialdemokraterna vid detta tillfälle återgick till vad som varit den traditionella flyktingpolitiken, både för Sverige och S. Men detta kan vara svårt, både att tro och acceptera för partiets sidoorganisationer.

Dels beror detta på socialdemokratins svårighet att hålla en rak kurs. Det var under Reinfeldts tid som statsminister Sverige öppnade dörrarna på vid gavel när det gäller flyktingpolitiken. Detta genom en uppgörelse mellan Alliansen och MP 2011. Men socialdemokraterna ställde sig bakom denna uppgörelse 2014! Det är därför yngre sossar, uppvuxna med ett litet eller obefintligt reformutrymme och skolade i en ”moralistisk” debatt med SD, kan få det väldigt svårt att acceptera den sanning som exempelvis Magdalena Andersson för fram. Då det samtidigt inte finns något egentligt utrymme för positiva reformer som höjda lägstalöner (inte sänkta) känns det sannolikt, för yngre socialdemokrater uppvuxna i sidoorganisationerna, väldigt svårt att hantera en situation där Vänsterpartiet säger att S tagit till sig SD-politiken.

En splittring innebär inte slutet – men…
Samtidigt anser många inom LO att det är verkligheten som partiet tagit till sig. Denna åsikt delas också av många S-märkta kommunpolitiker. Det som kan hända vid ett valnederlag är att de inneboende spänningarna utlöses och att en ny kamp bryter ut som påminner om den efter valnederlaget 2010. Fast då hade S i alla fall ett valresultat på 30,7 procent i ryggen. Vid denna tidpunkt var detta valresultat partiets kanske sämsta någonsin. Men mycket har hänt sedan dess. Idag skulle en intern strid kunna bryta ut inom ett parti som har ett valresultat på endast 25 procent i ryggen, mindre lojala medlemmar och med en kraftigt försvagad ställning bland LO-arbetarna.

Om S förlorar regeringsmakten i detta läge blir det otänkbara tänkbart: två partier skulle kunna uppstå. Men troligare är att stora grupper med sin bas inom sidoorganisationerna lämnar S (för V) tillsammans med de som har sin bas inom statsförvaltningen – som söker sig nya karriärvägar. Kvar blir LO-folket och kommunpolitikerna. Detta gäller för partiets struktur. Vart väljarna tar vägen är det svårare att säga. Det som går att säga är att socialdemokratin troligen står inför sin svåraste kris någonsin sedan partisplittringen 1917.

Valet 2018 blir ett ödesval.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv din kommentar!
Skriv ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.