Print Friendly, PDF & Email

Undermålig brandberedskap och politisk handlingsförlamning

Dessa artiklar skrivs inte, i första hand, för att analysera dagens politiska kaos. Begreppet kaos kan betyda allt – från bristen på ordning i en skolklass till den amatörmässighet som präglade Hans Holmérs utredning av mordet på Olof Palme. Vårt syfte är att beskriva ett ännu mer skrämmande fenomen. Vi tänker på den idag pågående upplösningen av Sveriges viktigaste strukturer.
Vår metod blir att försöka visa sambandet mellan tre faktorer som tillsammans bidragit till denna upplösning:
a) sommarens bränder: de skrämmande bristerna i landets katastrofberedskap som dessa avslöjade,
b) förra sommarens misstroendevotum och sammanbrott för de myndigheter som har ansvaret för de mänskliga och materiella resurser som krävs vid ett katastrofläge,
c) oförmågan hos regering och opposition att driva igenom nödvändiga förbättringar av organisation och ledarskap för att landet skulle stå bättre rustat inför ett katastrofläge – trots att ett helt år gått.

Sommarens bränder

Sommaren 2018 kommer att gå till historien för att det, när läget var som mest allvarligt, pågick drygt 60 bränder samtidigt i Sverige. Vissa av dem var mycket allvarliga. Mest allvarlig var den i Ljusdals kommun.

Vi kommer att presentera en kortare intervju med en person som under ett dygn haft ansvar för kristelefonen i en av de kommuner som drabbats av bränder (se sid 7). Intervjun avslöjar den skrämmande brist på förberedelser som föregått de allvarligaste bränderna i modern svensk historia.

Och ändå är det omöjligt att detta kunde ha kommit som en överraskning. När det gäller just brandförsvaret presenterades en utredning redan 2007 som påpekade de brister som uppstått i samband med att Sverige avvecklade sina egna flygplan som kunde vattenbomba. Rapporten påpekade även att Sveriges helikoptrar saknade den krok som är nödvändig för att kunna frakta vatten och fälla detta över bränder, mm. Allt detta för elva år sedan!

Låt oss ta del av ett DN-citat (25/7):”DN:s granskning visar att MSB haft flera luckor i beredskapen för de stora skogsbränderna. I interna rapporter slår tjänstemän larm om ”extremt tunn bemanning”, brist på sakkunniga och svårigheter att få in personal”.

Detta ska ses mot bakgrund av att länsstyrelser, polis, kommuner och andra delar av det offentliga Sverige haft juridisk möjlighet att kalla in hur många som helst för att bidra i eldsläckningsarbetet. Den allmänna värnplikten har funnits hela tiden. Den var vilande i fredstid under åren 2010-2017 men är nu åter aktiverad. Det som avvecklades, med början på 1990-talet, var huvuddelen av alla värnpliktiga med vapen och ammunition, officerarna som stod för utbildningen, regementsbyggnaderna, övningsområdena, militärfordonen, mm. Kort sagt: det militära försvaret. Men själva värn-plikten fanns på plats, redo att nyttjas, sommaren 2018. Lägg till civilplikt och tjänsteplikt som, tillsammans med värnplikten, utgör totalförsvarsplikten. Det fanns inga juridiska hinder att skapa ett folkuppbåd för att släcka de över 60 bränderna. Och viljan fanns. Hindret bestod i att det inte längre finns någon infrastruktur i form av ledarskap och material som kan ta hand om och utrusta de 10 000-tals män och kvinnor som gärna hade slutit upp.

Denna tragiska slutsats säger något om hur illa det står till med de myndigheter som ska organisera försvaret av landet mot olika hot: det må sedan vara bränder, terrorism, smittsamma sjukdomar eller krig.

Foto Björn Nordqvist (CC BY-NC-ND 2.0)

Förra sommarens misstroendevotum och sammanbrott

Bränderna denna sommar för tankarna tillbaka till den debatt som utlöstes av den misstroendeförklaring som oppositionen den regeringskris som utspelade sig, i slutet av juli, sommaren 2017. Det handlar inte om bränderna i sig. Det handlar om den uppluckring som blir uppenbar när det gäller infrastrukturen i Sverige.

Infrastruktur handlar inte endast om vägar, järnvägar, tunnlar, broar, hamnar och flygplatser. Infrastruktur handlar även om hur samhällets yttersta skyddsvallar fungerar som militär, polis, ambulanstransporter, brandskydd och sjukhusvård vid terroristangrepp och – som i sommar – vid många och väldiga bränder.

Sommaren 2017
I slutet av juli väckte allianspartierna, med stöd av både SD och V, ett misstroendevotum mot tre S-ministrar. Bakgrunden var att hemligstämplad information hade gjorts tillgänglig för icke säkerhetskontrollerad personal i utlandet via s.k. outsourcing (lägga över ansvaret för skötseln) av flera register. Därmed var stenen satt i rullning. Och den första stenen drog med sig andra. Det som framkom var en katastrof som var enorm: både vad gällde bredd och djup. Det framkom även att själva processen mot denna våg av outsourcing hade inletts redan 2011 under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister.

Låt oss repetera det som kom i dagen: Generaldirektören för Transportstyrelsen hade alltså sysslat med ”outsourcing” av sekretessbelagda – och även direkt hemliga – uppgifter. Detta innebar att brott hade begåtts mot, i tur och ordning, Säkerhetsskyddslagen, Personuppgiftslagen, Offentlighets- och sekretesslagen samt Transportstyrelsens egna krav på informationssäkerhet. Det som kunde ha läckt ut var följande:
■ körkortsregister med namn och körkortsnummer, på samtliga personnummer med körkort i Sverige,
■ bland dessa fanns personer med skyddat identitet!
■ bilregister på samtliga personer med bilar i Sverige,
■ register över Sveriges militärfordon (inklusive fordon som bland annat innehåller uppgifter om stridspiloter),
■ uppgifter om infrastruktur av typen tunnlar och broar – uppenbara militära mål.

Dessa uppgifter skickades till företaget IBM, känd för sitt nära samarbete med USA:s regering och militär, som i sin tur sände uppgifterna vidare till företag med icke säkerhetskontrollerad personal i Tjeckien, Rumänien och Serbien (vars säkerhetstjänst är kända för sitt nära samarbete med Rysslands motsvarighet). Efter detta avslöjande kom också fler.

■ Fortifikationsverket hade skickat ritningar över tusentals svenska militärbyggnader till Kina!

■ Men alla goda ting är tre. I nästa avslöjande framkom att dåvarande rikspolischefen, Dan Eliasson (avskydd av den samlade poliskåren, bland annat för att ha slagit samman Sveriges 21 polismyndigheter till ett enda), hade fattat fler beslut än sammanslagningar. Även han hade gripits av outsourcing-modet och fattat beslut som gett ett privat företag tillgång till känslig och även direkt hemlig information från polisens personal- och lönesystem. Detta innebar att det privata företagets anställda fick kännedom om hur polisen arbetar (kanske mot gäng som sysslar med knarklangning). Det privata företagets anställda fick även tillgång till enskilda polisers namn, personnummer, löner, meriter, resor och arbetsscheman.

Dessa tre missar var så allvarliga att de, förr i tiden, skulle ha lett till anklagelser för högförräderi. Och alla hemliga personuppgifter på stridspiloter, folk med skyddad identitet som kvinnor, avhoppare från kriminella gäng eller terroristorganisationer samt poliser utsattes för direkt livsfara om uppgifterna skulle ha läckt ut (vilket i vissa fall var omöjligt att helt utesluta).

Oförmågan hos regering och opposition

Om regering och opposition hade satt befolkningen bästa före taktikspelet partierna emellan inför valet, så skulle politikerna ha satsat både energi och pengar på att driva igenom nödvändiga förbättringar av organisation och ledarskap hos de myndigheter som visat sig vara helt odugliga ända sedan januari 2011, då Riksrevisionen presenterade en utredning som påstod att staten skulle kunna minska sina IT-kostnader via outsourcing. Detta skulle ha inneburit att landet hade stått bättre rustat inför sommarens katastrofläge.

Men så skedde inte. Istället bröt det stora taktikspelet ut. Stefan Löfven förekom oppositionen och genomförde en regeringsombildning redan sex dagar efter Alliansens misstroendeförklaring mot de tre S-ministrarna. I en lite större rockad som berör sju ministrar låter Stefan Löfven meddela att två av de tre ministrar som oppositionen har riktat misstroende mot själva valt att avgå. Däremot förklarar statsministern att den tredje, försvarsminister Peter Hultqvist, ska sitta kvar. Genom denna kombination av att låta två ministrar säga upp sig själva, och ta strid för den (hos borgarna) populäre försvarsministern, lyckas Löfven både förhindra en misstroendeomröstning i riksdagen och splittra partierna i Alliansen. För L och C vill inte fullfölja misstroendeförklaringen mot Peter Hultqvist.

Och sedan fortsatte den haltande politiska utvecklingen i Sverige. Uppbrottet från Socialdemokraterna fortsätter. Nu både till V och SD. Jimmie Åkesson verkar har stora chanser att leda Sveriges näst största parti efter valet. Inget av de två traditionella politiska blocken kommer att kunna bilda en majoritetsregering. Socialdemokraterna kommer möjligtvis åter att kastas in i en intern kraftmätning vad gäller ledarskap och framtidens politik. Det enda som är säkert när det gäller riksdagsvalet är att situationen den 10 september (dagen efter valet) kommer att vara ännu mer instabil än vad den är idag.

Men vad trodde ni hände med exempelvis polischefen Dan Eliasson. Han som kanske utsatte sina underlydande för livsfara och som även kan ha hjälpt knarkligor att undgå polisen? Dan Eliasson blir inte avskedad, eller satt i fängelse för sabotage, vilket han borde ha blivit. Istället blir han befordrad! Eliasson blir chef för den myndighet som ska vara samhällets sista försvarslinje vid katastrofer. Han blev chef för ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap” (MSB). Den myndighet som alltså skulle ha förutsett, planerat och lett insatserna mot bränderna på ett övergripande plan. Men som misslyckades kapitalt.

Det var tur för Eliasson att han stod på god fot med regeringen! För tänk så mycket bättre det är att bli befordrad än dömd till fängelse för högförräderi.
Men med en chef som Dan Eliasson för ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap” kan dock landet skatta sig lyckligt. Det kunde ha varit han, den före detta polischefen som själv, som anlagt bränderna. Bara för att kolla säkerheten…

Till sist: Det som hände sommaren 2017 visade på att Sveriges statsmaskineri befinner sig i upplösning. Oförmågan att förutse, och sedan planera för bekämpning av eventuella bränder denna sommar, understryker upplösningstendenserna.

Myndigheternas oförmåga att göra sin plikt genom att bevara statliga hemligheter och skydda befolkningen ökar naturligtvis den redan starka misstron mot myndigheterna samt mot det politiska etablissemanget som håller de chefer bakom ryggen som skulle ha fått sparken. Allt detta har bidragit till att stärka Sverigedemokraterna. Vi avslutar artikeln genom att understryka vad vi skrev inledningsvis: Sverige håller på att upplösas.

Ensam vid kristelefonen intill branden

Kim bor i en av de många svenska kommuner som drabbats av sommarens bränder. Under något dygn bemannade Kim kristelefonen i sin hemkommun. Enligt hörsägen visste Kim att det hölls krisövningar, kanske en gång per år, i kommunen. Men ingen hade berättat i vad dessa bestod. Utom att de hade handlat om översvämningar. Hur som helst: När branden började var alla som deltagit i någon sådan övning på semester.

När insikten om vad som hände spred sig införskaffade en IT-ansvarig en vanlig mobiltelefon samt en mejladress för att oroliga människor skulle ha någonstans att vända sig med sina frågor. Kim var en av de som inte hade semester och tillfrågades därför av kommunens informatör om det gick bra att bemanna mobil-kristelefonen under ett dygn. Det tyckte Kim var OK och efterfrågade någon form av utbildning. ”Sätt dig och läs på länsstyrelsens hemsida”, blev svaret. Så när telefonen började ringa, med frågor från oroliga människor, besvarade Kim frågorna utifrån de källor som Kim fått sig angivna. Dessa var att läsa upp vad som stod under viktigt meddelande till allmänheten på länsstyrelsen hemsida samt att hänvisa personerna till att lyssna på P4!

Vissa personer som befann sig i mer eller mindre isolerade sommarstugor behövde evakueras. Steg ett i att nå dessa personer bestod i att ringa till skatteverket för att få reda på vilka som var folkbokförda på sommarstugor i området. Steg två var sedan att söka dessa personers telefonnummer via Eniro och Hitta. Kim hade fått en lista på ägarna till dessa skogsfastigheter – men inte själva byggnaderna. De människor som inte nåddes via dessa metoder fick ingen brandvarning.

Det fanns en stab i vilken länsstyrelsen var inblandad. Under denna sorterade bl a Röda Korset som kunde ge enklare sjukvård. Den vanliga sjukvården hade vanlig sommarbemanning och var upptagen med sitt. Den osannolika situation som Kim utgjorde en del av berodde huvudsakligen på att kommunen hade gjort en grundläggande felbedömning från allra första början. Den hade trott kunna klara sig själv. Efter några dagar stod det klart att läget var ohållbart. Då tog staten över.

Kims berättelse bekräftar DN-citatet om att det var tunt med personal och folk med erfarenhet. På ett skrämmande sätt. Men i rättvisans namn ska Kim, och alla andra som gjorde sitt bästa, ha stor heder för sin insats. Detsamma gäller de som kom till Sveriges undsättning från Italien, Polen, Finland, m fl. Utan hjälp skulle Sveriges egen beredskap inte räckt långt. ”Vår beredskap är god” sa statsminister Per Albin Hansson under andra världskriget. Det var en bluff den gången. Idag är det inte ens lönt att försöka bluffa. Bristerna i den svenska beredskapen var för stora.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv din kommentar!
Skriv ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.