Internationellt

Världen blir allt rikare – men rikedomarna fördelas allt mer ojämnt

FOTO: ILO (CC BY-NC-ND 2.0)
Michael Roberts
Publicerad i
#121
Lästid 4 min

Vi publicerar här en artikel av ekonomen Michael Roberts, som skrivit flera böcker om marxistisk ekonomisk teori och den ekonomiska krisen. Roberts driver även en populär blogg om ekonomi ur ett socialistiskt perspektiv. Denna artikel är förkortade och bearbetade versioner av analyser som tidigare publicerats på Roberts blogg.

Hans Roslings sista bok ”Factfulness”, som gavs ut efter hans död, fick mycket uppmärksamhet i media. Boken strävar efter att leda i bevis att världen ständigt blir en bättre och bättre plats. Fattigdomen minskar, livslängden ökar, människors hälsa förbättras och folk har fler produkter och bättre tjänster att tillgå. Även krigen och våldet minskar. Men stämmer verkligen detta?

En av de som hyllat Roslings bok är Bill Gates, som också länge strävat efter att måla upp en bild av att saker och ting blir bättre och bättre för de flesta, och att det enda som krävs för att det ska fortsätta att bli bättre är ”rätt politik” när det gäller sjukvård, utbildning, klimatförändringar, m.m. Men ett sådant synsätt innebär att frågan om vem som kontrollerar vinster och kapitalströmmar skjuts åt sidan.

För den som vill veta hur det är ställt i samhället erbjuder den senaste ”World Inequality Report” (Världens ojämlikhetsrapport) en mer nykter analys. Rapporten visar att klyftorna mellan rika och fattiga ökar, och att ökningstakten stiger. Rapportens författare utgör några av världens främsta experter när det gäller inkomst- och förmögenhetsklyftor. Ett mått på klyftorna i världen, som rapportförfattarna lyfter fram, är att antalet miljardärer nådde sitt största antal någonsin år 2017. Samtidigt lever över hälften av jordens befolkning på mellan 2-10 dollar om dagen.

Rapporten konstaterar att inkomstklyftorna har ökat de senaste decennierna i nästan alla världsdelar, om än olika snabbt, sedan 1980. Den snabbaste ökningen av inkomstklyftorna har skett i Nordamerika, Kina, Indien och Ryssland, medan de ökat något mindre snabbt i Europa. De mest häpnadsväckande siffrorna kommer från USA och Kanada. Under perioden 1980-2016 ökade den rikaste procenten sina inkomster med drygt 200 procent. Men för de fattigaste 50 procenten av befolkningen ökade inkomsterna endast med ynka fem procent under samma tidsperiod!

I andra delar av världen har den fattigaste hälften av befolkningen dock upplevt en verklig ökning av inkomsterna sedan 1980. Detta till stor del tack vare en kraftig tillväxt i Asien (främst i Kina och Indien). Men även denna tillväxt har varit ojämt fördelad. Den rikaste procenten har ökat sina inkomster dubbelt så mycket som de fattigaste 50 procenten sedan 1980.

Rapporten beskriver även klyftorna när det gäller förmögenheter. Kombinationen av omfattande privatiseringar och ökande inkomstklyftor inom länderna har drivit på skillnaderna i förmögenheter. Dessa skillnader är ännu inte på de extrema nivåer som rådde i ”väst” under tidigt 1900-tal. Men sedan år 1980 har det skett ett trendbrott där förmögenhetsklyftorna börjat öka efter att ha minskat under nästan hela 1900-talet. I USA steg den rikaste procentens andel av förmögenheterna från 22 % år 1980 till 39 % år 2014.

Rapporten är också inne på de verkliga orsakerna bakom de ökade klyftorna. De skriver följande: ”Ekonomiska klyftor drivs till stor del på av ett ojämlikt ägande av kapital, som kan vara antingen privat eller offentligt. Vi visar att det, sedan 1980, skett stora överföringar av kapital från offentlig till privat sektor – både i rika och fattiga länder”. ”World Inequality Report” är naturligtvis inget politiskt manifest, än mindre ett socialistiskt sådant. Men vad rapportförfattarna snuddar vid i citatet ovan är själva källan till varför kapitalismen är oförmögen att skapa en rättvis värld.

De ökade klyftorna är främst ett resultat av den ökade koncentrationen och centraliseringen av kapital och produktionsmedel inom borgarklassen. En hård kärna av 147 företag kontrollerar tillsammans över 40 % av världens rikedomar genom olika former av ägande som även omfattar andra företag (Swiss Institute of Technology). Sammanlagt 737 företag kontrollerar 80 % av rikedomarna. Så länge kontrollen över dessa multinationella storföretag ligger i händerna på ett fåtal privata ägare kommer orättvisorna i världen att bestå. Det finns ett skriande behov av att återigen föra upp frågan om kontrollen över vinster och kapitalströmmar på dagordningen inom fackföreningar och andra löntagarorganisationer.

Redaktionen kommenterar:
Analyserna som presenteras är Michael Roberts och inte Nya Arbetartidningens. Men vi anser att de frågeställningar som tas upp är så viktiga att de fötjänar att diskuteras av en bred publik.

Lämna en kommentar