Sverige behöver ett krisprogram – för fler jobb och hejdade prisökningar. Regeringen+SD förstår inte lägets allvar – oppositionen är inte bättre

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram

Arbete åt alla – hejda höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för ett sådant krisprogram

_______________________________


– Om man driver på för litet så driver man en fattigdomsspiral,
säger Tommy Wreeth, förbundsordförande i Transportarbetareförbundet.

Sverige behöver ett krisprogram – första avsnittet

Ingress
Den nuvarande regeringen + SD verkar helt sakna insikt om den allvarliga kris, både politiskt och ekonomiskt, som är på väg att ”sätta sig” på djupet i Sverige. Situationen kräver ett omfattande krisprogram. Den budget som Moderater, SD, KD och Liberalerna antog i höstas kunde knappast ha varit mer kraftlös. Det talades om hur de fördelade eller omfördelade 40 miljarder kr hit och dit. Men det huvudsakliga problemet låg inte där. Huvudproblemet fanns, och finns, i att 40 miljarder är en löjlig struntsumma utifrån dagens situation. De totala utgifterna för staten, landets 21 regioner och 290 kommuner ligger nämligen på 2406 miljarder! Det viktigaste är inte om regeringen+SD omfördelade dessa 40 miljarder på ett bra eller dåligt sätt genom sin budget. Huvudproblemet består i att regeringen+SD endast ”hanterade” 1,6 procent av de totala utgifterna för staten, regionerna och kommunerna!

De som kritiserade budgeten, och som koncentrerade sin kritik på vissa omfördelningar – neddragningar på ett område och ökningar på ett annat – kan mycket väl ha haft rätt. Men rätt eller inte: de flesta missade tyvärr det som borde ha varit själva kärnan i kritiken –  budgetens s.k ”reformutrymme” på endast 40 miljarder! Denna summa var, och är, så liten att den avslöjade både regeringens och Sverigedemokraternas brist på insikt rörande situationens allvar och brist på handlingskraft. Ta bara de bristande åtgärderna mot den redan höga arbetslösheten. Eller de bristande åtgärderna mot de skrämmande stora prisökningarna.

Och oppositionen är, tyvärr, inte mer insiktsfull än regeringen och SD. Vi ska återkomma till detta nedan.

Del I
Tillväxten. Sverige spås få sämst ekonomisk utveckling inom hela EU både detta år och 2024. Dessa uppgifterna kommer både från EU-kommissionens rapport och från Sveriges eget finansdepartementet. I år beräknas Sveriges ekonomiska tillväxt t o m hamna på minus – ekonomin krymper alltså! För nästa år beräknas BNP öka med endast 1 procent – vilket är en tillbakagång även det – i praktiken. Men lågkonjunkturen i Sverige kommer troligen att hålla i sig även under 2025. Detta kommer bland annat att resultera i högre arbetslöshet – vilket vi ska fördjupa oss i.

Del II
Arbetslösheten. Av EU:s 27 medlemsländer var det endast Spanien, Grekland, Italen och Cypern som hade högre arbetslöshet än Sverige i december ifjol. Den samlade arbetslösheten i Sverige låg då på 7,5 procent. Detta är väldigt högt. Men vad värre är: arbetslösheten splittrar inte endast befolkningen i de som har arbete och de som inte har. Splittringen är även etnisk. För de som är födda utomlands låg arbetslösheten på 16 procent och för de som var födda i Sverige låg arbetslösheten på 4,6 procent. På grund av den dåliga ekonomiska utvecklingen beräknas arbetslösheten öka ytterligare. Erfarenhetsmässigt kommer denna ökning att slå extra hårt mot de svagaste på arbetsmarknaden – de utrikes födda. Detta bygger i sin tur in väldiga motsättningar i det svenska samhället.

Del III
Inflationen. I mitten av mars presenterade SCB sina senaste siffror. Om ränteökningarna räknas in har priserna ökat med skrämmande 12 procent mellan februari ifjol och februari i år. Räknar vi inte med ränteökningarna har priserna ändå ökat med hela 9,4 procent under samma period. Matpriserna har dessutom ökat med drygt 20 procent – vilket givetvis drabbar de med minst ekonomiska marginaler – vilket ofta är de arbetslösa. Eller andra som lever på (låga) bidrag.

Del IV
Bristerna hos regeringen och SD. Med tanke på den minskade tillväxten, den redan höga och den förväntade ökningen av  arbetslösheten samt prisökningarna framstår regeringen och SD – med sitt ”reformutrymme” på 1,6 procent av utgifterna för stat, regioner och kommuner – som ett handlingsförlamad. Deras brist på viljeinriktning i budgeten kommer att förvärra arbetslösheten. Budgetens ”satsningar” inom exempelvis sjukvård och äldreomsorg motsvarar inte ens inflationen och kommer med största sannolikhet att öka nedskärningarna inom dessa verksamhetsområden – istället för att stärka dessa verksamheter vars anställda (hjältinnor och hjältar) nöttes så hårt under pandemin. Det är inte bara så att Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson saknar förmåga att åstadkomma den kraftsamling som krävs inför den kris som Sverige redan är väg in i. Kristersson och Åkesson saknar dessutom insikten om att det behövs en kraftsamling mot krisen. De förstår helt enkelt inte vad som händer.

Därför är det uppenbart att det behövs ett ekonomiskt krisprogram – bland annat för fler jobb och för att stoppa prisökningarna.

Del V
Bristerna går igen hos oppositionen. Bristerna hos regering + SD går tyvärr igen även hos oppositionen. Istället för att ta nödvändiga initiativ verkar Socialdemokratins metod vara att vänta på att regeringen ska spricka. Detta ger SD utrymme för dubbelspel. Det var SD-Åkesson som opponerade mot nye statsministern (M) om denne skulle sänka a-kassan – inte Socialdemokraterna!
Magdalena Andersson har gnällt – ja just det, gnällt – om följande:
* el-stödet: som inte betalades ut i tid  – men när väl el-stödet betalades ut tappade S denna fråga att ”opponera” på,
* priset vid pump: som inte blev tio kronor – men att det skulle bli så mycket trodde bara de mest inbitna SD:are på,
* att Ulf Kristerssons statssekreterare hade tjuvfiskat ål – ett år tidigare!

Avrundning av den första delen
Med tanke på den kris som hotar i form av minskad tillväxt, ökad och splittrande arbetslöshet samt höjda priser är detta knappast den opposition som Sveriges befolkning – arbetare och tjänstemän, unga och äldre, svenskar och invandrare – förtjänar. Och Socialdemokraternas passivitet har går igen även hos V och MP.

Återigen: Därför är det uppenbart att det behövs ett ekonomiskt krisprogram – bland annat för fler jobb och för att hejda prisökningarna. Grunderna för ett krisprogram ska vi återkomma till i nästa inlägg.

Det blir det andra avsnittet i denna bloggserie.

_______________________________

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – stoppa höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för ett sådant krisprogram

Lämna en kommentar