USA:s bomber mot Khadaffi är en uppenbar reträtt från imperialismens sida. Khadaffi har under nästan ett decennium betraktats som en av västmakternas viktigaste allierade i regionen. I praktiken har Khadaffi varit imperialismens lydiga verktyg och lakej.
Utifrån denna bakgrund måste man fråga sig varför USA inte stöder Khadaffi – och istället bombar rebellerna? Detta vore det naturliga med tanke på västmakternas historia. Under nästan ett decennium har väst dessutom sålt vapen till Khadaffi – just i syfte att han ska kunna hålla sin egen befolkning på mattan. Svaret är att USA, och EU, helt enkelt pressas av styrkan i den all-arabiska revolutionära rörelsen. Om USA, och EU, fortsatt sitt stöd till Khadaffi hade man gett ytterligare bränsle till de revolutionära rörelserna i Egypten, Tunisien och de viktiga oljeländerna runt Persiska viken. Faktum är att även passivitet från västmakternas sida – helt riktigt – skulle ha uppfattats som ett stöd till Khadaffi. Detta speciellt med tanke på att de tunga vapen som användes mot rebellerna sålts av just USA och EU. När så rebellerna stod nära att utplånas av Khadaffi – och tvingades att be USA slå ut Khadaffis stridsflyg, stridsvagnar och artilleri – tvingades väst att överge sin bundsförvant Khadaffi. Bakom detta tvång fanns styrkan i den all-arabiska revolutionära rörelsen.
I praktiken var det styrkan hos de revolutionära rörelserna i bl a Tunisien och Egypten som tvingade USA och EU att avväpna den diktator man tidigare beväpnat. Det som bestämde denna fas av händelseutvecklingen var att imperialismen, idag, är politiskt svagare i Nordafrika än den all-arabiska revolutionen. Många inom den s k ”vänstern” ställer frågan om de ska stödja den lille ”satan” Khadaffi mot den store ”satan” USA. För oss står frågan annorlunda: vi stöder de revolutionära rörelsernas kamp – och den kampen måste föras både mot USA-imperialismen och dess lakej Khadaffi. Och vi välkomnar varje motsättning inom det imperialistiska lägret.