Eurokrisen och de sociala nedskärningarna har provocerat fram protester som skakat etablissemanget i hela Europa. I Grekland har 13 generalstrejker, med olika grad av uppslutning, hållits under de senaste två åren.
Studentstrejker och ockupationer är andra kampmetoder. Till detta ska läggas att många greker helt enkelt vägrat betala olika skattehöjningar. Rörelsen kulminerade i den 48 timmar långa generalstrejken den 18 oktober, där hundratusentals samlades i en gigantisk demonstration i centrala Aten.
Bland annat läkare, lärare, sjömän, taxiförare, bank- och handelsanställda med flera deltog i strejken. Flygledare stoppade arbetet i tolv timmar under dagen vilket innebar flygstörningar. I Aten svämmade gatorna över av sopor eftersom sopåkarna redan strejkat i två veckor, rapporterade AFP.
Trycket från proteströrelsen blev början till slutet för den grekiske premiärministern Papandreou som, efter att allt fler av det egna partiets parlamentsledamöter hoppat av, utlyste en folkomröstning han senare var tvungen att backa ifrån. Papandreou har nu ersatts av Lucas Papademos – en tjänsteman utan legitimitet från något val.
Berlusconi i Italien är ett annat av krisens offer. Efter att ha försvagats av återkommande prostitutions- och korruptionshärvor och efter att ha lidit nederlag i lokalval och folkomröstningar blev det till slut den ekonomiska krisen som tvingade bort Berlusconi från makten. Men även i Italien har massprotester utgjort en del av bakgrunden. Den 15 oktober demonstrerade hundratusentals i Rom som en del av Occupy Wall Street-rörelsen. Den 6 september organiserades en generalstrejk mot de nedskärningsplaner som tvingats fram av EU och IMF. Även Berlusconi har ersatts av en tjänsteman, Mario Monti, som inte är demokratiskt vald.
Också Spanien och Portugal har skakats av protester. Under maj månad föddes den s.k. ”indignadas”-rörelsen, som ockuperade centrala delar av städer runt om i de båda länderna. Rörelsen fick en ny höjdpunkt den 15 oktober då uppåt en miljon människor demonstrerade som en del av ”Occupy Wall Street”. I Spanien verkar det regerande Socialistpartiet gå mot en katastrof i valet den 20 november.
Trenden att de sittande regeringarna förlorar på krisen återkommer även i norra Europa. I Tyskland och Frankrike har Merkel och Sarcozy rekordlågt stöd. I Storbritannien skakas den borgerliga koalitionsregeringen av motsättningar. Mycket talar för att den svenska Alliansregeringens brist på åtgärder mot kris och arbetslöshet kommer att genomskådas av allt fler innan valet 2014.