Inrikes

Facken måste ta strid för löner och villkor

Patrik Brännberg
Publicerad i
#33
Lästid 5 min

I årets avtalsrörelse krävs inte bara att facken tar strid för högre löner. Facken måste sätta ned foten när det gäller arbetsgivarnas attacker mot anställningsskydd, försäkringsskydd, arbetsmiljöbestämmelser, lönenivåer, semestrar osv. Spjutspetsen i attacken utgörs bland annat av bemanningsföretag och missbruk av F-skattsedlar. Målet är en grundläggande förändring av maktbalansen på arbetsplatserna.

En metod går ut på att tvinga fast anställda att välja mellan arbetslöshet – eller att utföra samma arbetsuppgifter men som egenföretagare med F-skattsedel och ansvar för att själv betala in sociala avgifter. Genom att spela ut olika ”egenföretagare” mot varandra kan företagen sedan pressa ned priset på arbetskraften. Man slipper förhandla med facket om försämringar i kollektivavtalen.

Fackförbund som Unionen, Transport, Målareförbundet, Handelsanställdas Förbund, Hotell- och restaurangfacket osv rapporterar om att detta förekommer inom respektive avtalsområde. Transport uppskattar att åtminstone 1 000 personer gått från att vara fast anställda till att bli ”egenföretagare” de senaste åren. Ett exempel är Andreassons Åkeri i Halland som har 140 lastbilar och 200 chaufförer men inte en enda anställd(!).

Idag finns 600 000 bolag utan anställda i Sverige – en fördubbling på 15 år. Detta är delvis resultatet av en medveten politik från den borgerliga regeringen, som gjort det möjligt att arbeta med F-skattsedel även med bara en enda kund/arbetsgivare.

De som tvingas bli ”egenföretagare” får en otrygg tillvaro. Som egenföretagare har man i regel inget försäkringsskydd. Många har inte råd att ta semester och man får heller ingen sjuklön. Då ”egenföretagaren” inte kan vara med i facket skapas en situation där man inte kan ställa krav på sin arbetsgivare/kund. Bara två av LO-förbunden erbjuder sina tjänster till dessa ”egenföretagare”.

Bemanningsföretagen

Under åren 2005 till 2008 fördubblades antalet anställda inom bemanningsföretagen i Sverige till totalt 60 000 personer (Arbetare att hyra, Robin Linderborg). Det innebär att antalet anställda inom bemanningsföretagen var lika stort som det totala medlemsantalet i Transportarbetareförbundet.

Bemanningsföretagen gör det möjligt att kringgå lagar om anställningstrygghet, arbetstider och arbetsmiljö. De anställda på bemanningsföretaget kan flyttas från det företag som hyr arbetskraften utan att detta hindras av fack eller LAS-lagstiftning. På så sätt kan arbetsgivaren bli av med arbetare som är sjuka eller som uppfattas som ”bråkiga”. På företaget Lagena ersattes ett antal fast anställda lagerarbetare med inhyrda från bemanningsföretag. De fast anställda fick helt enkelt sparken. Under en period kom hälften av arbetskraften på Lagena från olika bemanningsföretag. Konkurrensen mellan de olika bemanningsföretagen skapade en hård press på deras anställda. De pressades att jobba utan raster eller OB-tillägg – annars kanske de inte skulle ha jobbet kvar nästa dag. Coop Logistik och Urban Outfitters är andra företag där bemanningsföretag använts för att kringgå kollektivavtal, LAS och fackligt inflytande.

De sänkta nivåerna och nya reglerna i a-kassan och sjukförsäkringen ligger som en grund för denna utveckling. Idag får bara 6 procent av de arbetslösa under 25 år inkomstbaserad ersättning från någon a-kassa. Ytterligare 3 procent får den s.k grundersättningen. Istället tvingas många leva på socialbidrag. Det är dessa löntagargrupper som också används av bemanningsföretagen.

Lönedumpning genom användande av utländsk lågbetald arbetskraft blir allt vanligare. Av de 200 chaufförerna på ovan nämnda Andreassons Åkeri var tio svenska. Övriga 190 kom från Polen. De fakturerade företaget ca 25-30 000 kronor per månad – ungefär hälften av kostnaden för fast anställd arbetskraft med svenska kollektivavtal.

Ofta används fejkade anställningsvillkor för att lura facket. Enligt Claes-Mikael Jonsson, LO, har man gjort utredningar som visar att den utländska arbetskraften ofta tjänar mellan 55 till 80 procent av den lön per arbetad timme som en svensk löntagare får. Ett vanligt sätt att minska kostnaderna är att lokalisera bemanningsföretag till Irland där arbetsgivaravgiften bara ligger på 11 procent, jämfört med Sveriges 32 procent (Flytt och mer samarbete, 6F-facken, nov 2011).

Låglönekonkurrensen används för att pressa tillbaka villkoren även för svenska löntagare. I rapporten ”Flytt och mer samarbete” säger Byggnads avtalssekreterare Torbjörn Johansson, att man i förhandlingar ofta får höra ”går ni inte med på det här tar vi hit polacker”. Johansson menar att pressen från bemanningsföretag och utlänsk lågavlönad arbetskraft gjort att man på byggarbetsmarknaden inte längre har någon löneglidning.

Denna form av lönedumpning är också ett resultat av en medveten politik från regeringens sida. 2008 ändrades villkoren för arbetskraftsinvandring så att fackföreningarnas makt begränsades. I det nya systemet ges istället makten till arbetsgivarna. Detta har öppnat för ett system där löntagare från andra länder kommer till Sverige och hamnar i en sorts livegenskap hos arbetsgivare. Vid en kontroll under 2010 hittade Hotell- och Restaurangfacket lag- eller avtalsbrott på 33 av 54 arbetsplatser i Stockholm. Det handlade, i vissa fall, om löner på 2 000 kronor i månaden och arbetstider på 16 timmar om dagen. Den som protesterar mot villkoren kan förlora jobbet och därmed tvingas lämna landet.

Staten och kapitalet

Fusk med F-skattsedlar, bemanningsföretag och lönedumpning förekommer även hos väletablerade arbetsgivare. Det handlar om statliga företag som Systembolaget och privata jättar som Volvo och de stora åkerierna. LO visade 2010 att varannan anställd vid statliga byggprojekt som Citytunneln i Malmö och Norra länken samt Citybanan i Stockholm varit anställda/skatteskyldiga i ett annat land. I vissa fall hade de anställda bara 55 procent av lönen i det svenska kollektivavtalet.

Ett annat, och mer positivt, exempel är statliga Svevia (f d Vägverket Produktion). Företaget vägrade att skriva kollektivavtal med Byggnads och de anställda förlorade flera tusen kronor i månaden jämfört med om de hade haft Byggavtalet. Detta ledde till att Byggnads tog ut alla anställda på Svevia i strejk. Seko och Elektrikerna utlyste sympatiåtgärder och efter en veckas strejk gav arbetsgivaren med sig. Försvaret av anställningstrygghet, kollektivavtal och kampen mot lönedumpning kräver att fackföreningar och arbetare återerövrar kampmetoder som strejker, blockader och andra aktiviteter.

Lämna en kommentar