Svenskarnas Parti har försökt anpassa den nazistiska ideologin till dagens samhälle och språkbruk. Partiet har även hämtat inspiration från det grekiska nazistpartiet Gyllene Gryning och dess metoder.
Svenskarnas Parti har sina rötter i Nationalsocialistisk Front (NSF), som bildades år 1994. Under flera år använde sig NSF av hakkorset som symbol och organiserade uniformerade nazistmarscher. NSF hade kopplingar till en rad våldsdåd – däribland polismorden i Malexander 1999. År 2008 lades NSF formellt ned. I dess ställe bildades organisationen Folkfronten. Den nya organisationen hade dock samma ledning som den gamla och alla NSF:s tillgångar och medlemmar fördes över i den nya organisationen. År 2009 bytte Folkfronten namn till Svenskarnas Parti.
Ombildningen innebar, förutom namnbytet, förändringar i retorik och arbetsmetoder. På ytan kan det framstå som om ”ombildningen” från NSF till SvP inneburit att den nazistiska retoriken tonats ned. Men i själva verket har SvP moderniserat sitt nazistiska program så att det bättre passar för den tid av massarbetslöshet, ekonomisk kris och globalisering som vi lever i.
SvP talar också om behovet av ”ett eget etniskt homogent livsrum” – även om de inte förespråkar krig med andra länder för att, likt Hitler, utöka detta ”Lebensraum”. Den första punkten i partiets punktprogram är att ”endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, ska kunna vara svenska medborgare”. I praktiken är detta ett mer modernt sätt att säga att endast människor som tillhör ”den ariska rasen” ska få vara medborgare. Även hatet mot demokratin finns med i SvP:s punktprogram. Under punkt fyra står det att ”dagens statsskick har varit ett experiment som varat i ungefär ett sekel” och att ”det demokratiska systemet är en av huvudanledningarna till den kaosartade situation som börjar sprida sig allt mer”.
I likhet med 1930-talets nazister så pekar SvP ut både ”inre” och ”yttre” fiender. I 30-talets Tyskland pekade Hitler ut judarna som den ”inre” fienden. I SvP:s program utgör kriminella invandrargäng den inre fienden. SvP menar att det etablerade samhället – partier, myndigheter och media – skyddar de invandrare som begår brott medan svenskarna står rättslösa. Den yttre fienden är, enligt SvP, de utländska företag som kommer till Sverige och tjänar pengar på de svenska naturresurserna i form av metaller och skog.
Anmärkningsvärt är att SvP anammat en del typiska ”vänsterkrav”. Punkt åtta i punktprogrammet tar upp om att nationalisera viktiga resurser och verksamheter. Några verksamheter som SvP säger sig vilja nationalisera är naturresurser, elbolag, telebolag, bankväsende och kollektivtrafik. Partiet har även drivit en kampanj med krav på ”pengarna till folket” och ett förstatligande av bankerna. Till detta kommer att SvP tar upp den amerikanska centralbanken som en yttre fiende som bidrar till ökad arbetslöshet i Sverige. SvP:s kritik mot ”kapitalet” har sina rötter i Hitlers retorik om ”de judiska bankirerna”. Men precis som Hitler så försöker SvP endast att utnyttja en berättigad misstro mot kapitalismen för att vinna stöd för det nazistiska våldet.
SvP har också försökt bedriva viss social verksamhet – inspirerade av det grekiska nazistpartiet Gyllene Gryning. Gyllene Gryning är kända för att exempelvis organisera soppkök dit endast grekiska arbetslösa är välkomna – i syfte att vinna sympatier och värva medlemmar. Detta arbetssätt har SvP tagit efter. Exempel: I Kalmar köpte partiet in nya nät till målen på en sliten fotbollsplan och delat ut julklappar till hemlösa. SvP har också samlat in pengar till Barncancerfonden (vilka dock sade nej till bidraget).
SvP:s moderniserade nazistiska program, de sociala insatserna och den medvetna inriktningen på att värva missnöjda SD:are – i en tid som präglas av arbetslöshet och ekonomisk kris – utgör en farlig kombination. SvP är inte främmande för att ta till våld mot sina meningsmotståndare – om de anser att så krävs. Även om de idag inte har samma konfrontativa attityd som Gyllene Gryning. Men om de växer sig starkare kommer deras självförtroende att öka. Detta är ett hot mot invandrare, hbt-personer och antirasister, men även, i växande grad, mot fackliga aktivister och socialister. Det visar inte minst utvecklingen i Grekland.