Det borgerliga samhället strävar efter ordning och reda. Dels i en direkt bemärkelse som att folk inte ska behöva bli rånade eller ska kunna gå hem från krogen utan att bli överfallna. Dels i en djupare bemärkelse. Det är polis och militär som ska ha ett våldsmonopol; strejker måste undvikas både av ekonomiska skäl och på grund av de politiska aspekter som varje en större strejk ställer på dagordningen i form av frågeställningen om vem styr egentligen samhället; de som producerar eller de som kontrollerar fabriker, transportmedel, råvaror och arbetskraft.
I detta värv, att upprätthålla ordningen, står inte polisen ensam. Här bidrar även andra organisationer som de politiska partier som stiftar lagar och de fackliga organisationer som sluter avtal på arbetsplatserna. Begreppet arbetarrörelsen inbegriper främst Socialdemokraterna och den fackliga federationen LO. Dessa båda organisationer tillhör samhällets verkliga ordningsmän både fysiskt och ideologiskt inom arbetarklassen. Moderaterna är en sorts ideologisk polis inom borgerligheten.
Det är viktigt att nya partier inlemmas i gemenskapen. Utan partierna skulle makthavarna hänga i luften. Vi har tidigare skrivit om nya partier som KD, MP och SD. Medan de två förstnämnda inordnat sig i klassen är så ännu inte fallet med SD.
Socialdemokraterna har alltid varit hatade av borgerligheten. Skälet är inte att de varit revolutionära. Skälet är att de haft tillräckligt styrka för att genomdriva sina reformer. Partiet har kanske inte låtit ”mest socialistiskt” på Första Maj. Men det har kunnat genomföra arbetsrättsliga reformer den andra maj. Ett sådant starkt parti hatas av borgerlighetens dummare del.
Men borgerlighetens mer intelligenta representanter uppskattar S. Just för att de håller tillbaka arbetarnas mest stridbara delar. De utgör en sorts ordningspolis. Det är därför även partiets vanligaste och hårdaste kritiker blir oroliga när S råkar i en riktigt djup kris. Borgerligheten vill inte behöva sätta in polis och militär i samband med större strejker. De vill kunna sätta in S-märkta fackliga ombudsmän. Och därmed bevara skenet av civilisation.