KLASSIKER Blecktrumman (Die Blechtrommel) är en tysk film från 1979 regisserad av Volker Schlöndorff. Filmen, som vann Guldpalmen i Cannes och en Oscar för bästa utländska film, är baserad på en roman med samma titel av Günter Grass som utgavs 1959. Filmen utspelar sig i Fristaden Danzig (nuvarande Gdansk) där huvudpersonen Oskar Matzerath (spelad av David Bennent) och hans familj bor. Stadens befolkning utgörs av både tyskar, polacker och den lilla folkgruppen kasjuber. Denna blandning av olika nationaliteter får betydelse under filmens gång.
På Oskars treårsdag, 1927, får han en leksakstrumma i present, som följer med i hela filmen. Något mer spektakulärt händer också på Oskars treårsdag; i affekt över hur de vuxna i hans omgivning beter sig så bestämmer han sig för att sluta växa, och fast vi får följa Oskars öde fram till dess att Sovjet intar Gdansk i andra världskrigets slutskede så växer han aldrig. Trumman använder han flitigt genom hela filmen, inte sällan som ett sätt att uttrycka ilska eller frustration.
Filmen kan betraktas som en surrealistisk svart komedi, med en hel del bisarra inslag, som utspelar sig i en dramatisk tidsepok med bland annat nazismens framväxt och andra världskriget. Trots sitt komiska anslag har den emellanåt en något kuslig stämning, mycket tack vare Oskars ibland obehagliga uppsyn och en samling tragiska livsöden. Två scener är synnerligen minnesvärda; När Oskar använder sin trumma för att störa ett nazistiskt massmöte och en ålfiskescen som skulle kunna inspirera företaget Findus att göra nåt annat än Lasagne nästa gång de kommer över ett parti hästkadaver till ett överkomligt pris.
Många filmer är så intetsägande att man glömt dem dagen efter man sett dom. Blecktrumman är dock en film som sätter sig på minnet, tack vare att den berättar en intressant historia, är oförutsägbar och har en både bisarr och mörk ton. Jag ger den fyra galenpannor av fem möjliga i betyg.