Socialdemokraternas kompromiss med islamisterna

Bostadsminister Mehmet Kaplans avgång i våras blottlade en omfattande islamistisk infiltration inom Miljöpartiet. Men även andra partier, som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, har tillåtit islamister att stiga i graderna inom organisationen.

En person som kritiserat Socialdemokraternas flathet mot islamistisk infiltration är fd riksdagsledamoten Carina Hägg (S). På grund av sin kritik blev hon, inför valet 2014, först flyttad bort från valbar plats på riksdagslistan – för att slutligen strykas helt! Bakgrunden är att Carina Hägg kritiserade valet av Islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa till S partistyrelse 2013. I sin roll som ordförande för Islamiska förbundet hade Omar Mustafa bl a bjudit in antisemitiska föreläsare som sprider myter om att judar ritualmördar kristna småbarn. Islamiska förbundet är en del av ”Federation of Islamic Organisations in Europe” (FIOE) som har nära kopplingar till Muslimska Brödraskapet.

I samband med att Carina Hägg petades påstod hon dessutom att det fanns ett hemligt avtal mellan S-förbundet Tro och Solidaritet (tidigare kristna Broderskapsrörelsen) och Islamiska förbundet. Påståendet avfärdades helt och hållet av dåvarande ordföranden i Tro och Solidaritet, Peter Weiderud. Weiderud tillade dessutom följande: ”man kan inte vara islamist och socialdemokrat, precis som man inte kan vara kristdemokrat och socialdemokrat”. Sanningen är dock en helt annan.

Det finns nämligen just ett sådant dokument som Carina Hägg talade om. Redan 1999 skrev det som idag heter Tro och Solidaritet en överenskommelse med Sveriges muslimska råd (SMR), i vilket Islamiska förbundet ingick fram till år 2010. En av de som representerade SMR i förhandlingarna med Tro och Solidaritet är en islamist som heter Mahmoud Aldebe. År 2006 utmärkte sig Aldebe genom att kräva särlagstiftning för muslimer gällande bland annat familjerätten – alltså i praktiken sharialagar! Men Aldebe är inte ensam. Det finns en rad andra personer och organisationer med knytning till SMR som haft liknande uppfattningar. Aldebe är avvikande på det sättet att han reste dessa krav öppet.

Den hemliga överenskommelsen avslöjar att SMR, i alla fall under en tid, t.o.m. hade en egen politisk gren kallad ”Politisk Islamisk Samling”. Om denna organisation finns kvar idag är oklart. Något som är desto klarare, och som tydligt visas i dokumentet, är att Tro och Solidaritet tagit på sig att hjälpa Sveriges muslimska råd att få inflytande över svensk politik. Under avsnittet ”Strategi och mål” anges konkreta mål för detta inflytande. Det förvånanade är hur detaljerat avtalet är (se bild nedan). Tro och Solidaritet tar också på sig att driva ett antal frågor åt SMR. Det rör sig om lagstiftning eller avtal vad gäller muslimska helgdagar, imamutbildning samt överenskommelser på arbetsplatser avseende fredagsbönen. Sedda vart och ett för sig kan kraven framstå som ”inte så farliga”. Men kraven måste ses tillsammans och mot bakgrund av den viljeinriktning av att införa sharialagar som Mahmoud Aldebe gav uttryck för 2006.

Det går inte att kompromissa med islamister på det sätt som Socialdemokraterna gjort. Islamisterna arbetar ytterst medvetet för att flytta fram sina positioner. Socialdemokraterna, däremot, har kompromissat med Sveriges sekulära tradition – i syfte att vinna några fler väljare. De känner inget historiskt ansvar för de 300 år av kamp för sekulära värden som tidigare generationer genomfört. De är också beredda att offra modiga medlemmar som Carina Hägg – som anser att sekulära värden inte är någon handelsvara i förhandlingar med reaktionära grupperingar. Och islamisten Mahmoud Aldebe? Han försökte senare göra karriär inom Centern. Riksdagsparti som riksdagsparti.

Klicka här för att själv läsa Broderskapsrörelsens rapport rörande samarbetet med Sveriges Muslimska Råd.