Det finns ett program på Youtube kallat ”The Young Turks”. Under en sändning strax efter Hillary Clintons nederlag kan man se en välutbildad yngre kvinna häva ur sig att hon saknar all respekt för de miljoner kvinnor som röstat på Donald Trump. Hon avslutar sitt utbrott på Youtube med att beskylla alla de kvinnor som, enligt hennes åsikt, röstat fel för att vara ”plain stupid” (rena idioter).
Under sitt sällsynt arroganta utbrott av grovt förakt för arbetande kvinnor lyckas hon dock med något värdefullt. Och det är att visa upp sin personliga, och sin egen krets, totala brist på förståelse för varför folk inte röstade på Hillary Clinton. Få arbetarkvinnor är rädda för att bli sexuellt antastade av Donald Trump. De kommer inte ens över vindbryggan till hans slott ”Trump Tower”.
Däremot finns det väldigt många arbetande kvinnor som är mycket pressade, både av låga löner och av sextrakasserande chefer, chefer som inte är en (1) miljardär som Donald Trump. Men som däremot är betydligt fler än en (1) till antalet. Många arbetande kvinnor skulle därför gärna byta jobb, om det fanns något acceptabelt att byta till. Och skapandet av nya jobb genom att bl.a. satsa på att rusta upp infrastruktur som vägar, järnvägar, broar och hamnar – vilket i sin tur skulle få fart på andra delar av ekonomin – är ett skäl till att många har stött både Donald Trump och tidigare Bernie Sanders. Detta gäller även för kvinnor. En majoritet av de vita kvinnorna som röstade, röstade på Trump. Alla dessa är inte ”rena idioter”.
”Politisk revolution” istället för vanmakt
Årets val visade att stora delar av de arbetande amerikanerna var redo för en ”politisk revolution”, i bemärkelsen ett nordiskt välfärdssystem. Men detta var det sista som etablissemanget ville ha. Därför utsåg etablissemanget Hillary Clinton till sin nästa president – inte Bernie Sanders. Själva valet ansågs mer eller mindre vara en formalitet. Sanders valrörelse gav hopp åt miljoner arbetande amerikaner. Hillary Clintons valrörelse saknade helt och hållet detta inslag. Det ”väljaruppror” som stödet till Sanders visade på kunde, till stora delar, delvis tas över av Donald Trump. Trump, själv en representant för det ekonomiska etablissemanget, förmådde att läsa av stämningen både hos blue collar och white collar workers bättre än alla akademiska, mediala, politiska och kulturella etablissemang. Tillsammans!
Det var vanmakt som drev stora delar av den arbetande befolkningen att röstade på Trump. Detta har i sin tur inneburit att alla hämningar har släppt hos etablissemanget. De bestraffar nu speciellt vita arbetare, män såväl som kvinnor, genom att kalla dessa för obildade, rasister eller rena idioter. Detta spelar endast Donald Trump och Republikanerna i händerna. Vi andra måste försöka vara en aning mer konstruktiva. Den uppenbara utgångspunkten är uppgiften att vidareutveckla den rörelse Bernie Sanders visade var möjlig att skapa – utan alla huvudkandidaternas miljarder – med sikte på att skapa ett nytt politiskt alternativ i form av ett arbetarparti. Ett viktigt mål såväl som redskap utgörs av mellanårsvalet 2018 då en rad ledamöter till Kongressen ska väljas, både på federal och delstatlig nivå.
För om dynamiken i detta presidentval har visat på något så är det på behovet av bryta det grepp som Big Business har över amerikansk politik genom det nuvarande tvåpartisystemet. Ett Arbetarparti kommer att behövas. Dels mot den politik som Donald Trump och Republikanerna kommer att föra. Dels mot den nästa kandidat som Demokraterna kommer att utse efter Hillary Clinton.