När Sverige precis hade vunnit sin VM-match mot Mexiko med 3-0 var jag på årets upplaga av Svartviksspelet, en årligen återkommande teateruppsättning strax söder om Sundsvall. I trakterna kring Njurunda ligger Svartviks industriminnen, som bland annat har sin egen teaterscen.
På denna ort hade handelshuset James Dickson & Co både skeppsvarv och sågverksindustri, det sistnämnda in på 1940-talet. Det var samma bolag som längre norrut låg bakom den verksamhet som ledde till att begreppet baggböleri (kort beskrivet: olovlig skogsavverkning) myntades. Här fanns även den fabrik som under en period var Europas största producent av sulfitmassa, nedlagd 1974.
Precis som förra året har Svartviks amatörteaterförening under sommaren 2018 satt upp pjäsen Bricken på Svartvik, baserad på Vibeke Olssons romaner som kretsar mycket kring Sundsvallsstrejken. Vi fick under föreställningen bevittna hur ägarna vid alla sågverk i Sundsvallstrakten kraftigt ville sänka lönerna, vilket motiverades med att priset på trävaror hade sjunkit. Pjäsen skildrade många skilda aspekter kring händelserna.
Efter fabriksledningens besked var arbetarna osäkra på hur man skulle agera, men fick höra att personalen på flera andra av traktens sågverk hade gått ut i strejk, så då beslutade man sig för att göra samma sak. De strejkande slog läger på skarpskyttebanan. I pjäsen var det ett fåtal av de anställda som valde att inte ansluta sig till strejken, utan fortsatte istället att arbeta. Flera av arbetarna hade svåra alkoholproblem och var opålitliga i strejkarbetet, men tog sig så småningom samman och blev nyktra. Vissa anslöt sig under föreställningens gång till baptisterna och genomgick vuxendop.
En av de yngre arbetarna valde att emigrera till Birmingham, men återkom efter en tid. Huvudpersonen Bricken förlorade ena handen i en arbetsplatsolycka och förlorade modern i alltför tidig ålder i någon form av oklar sjukdom. Alla dessa inslag bidrog till att kapsla in den dåvarande tidsandan på ett realistiskt sätt.
När strejken hade pågått ett tag fick vi bevittna företagarnas hot om att vräka personalen från sina bostäder om de inte återgick till sina arbeten och att landshövdingen (och senare även kung Oscar II) kom dit med sina soldater. Strejken avslutades till sist, med i princip oförändrat läge. En viss förbättring skedde i att personalen på Svartvikssågen fick två timmar kortare arbetsvecka.