Arbetarpartiet ställer upp i riksdagsvalet 2022

Enhetslista - till försvar av arbetsrätt och lägre hyror

Det finns flera tungt vägande skäl till att Arbetarpartiet kommer att ställa upp i riksdagsvalet 2022. Vi strävar efter en valsedel som även innehåller namn från andra håll. Ett av de tyngsta skälen är behovet att fortsätta kampen mot orättvisorna mellan samhällets sociala klasser. Det var för att avskaffa klassamhället som socialdemokratin och fackföreningarna, eller arbetarrörelsen, växte fram för över 150 år sedan. Ett skäl till att vi ställer upp i valet 2022 är för att dessa traditioner inte ska dö ut efter Januariavtalet då både S, V och LO svek. Om det någonsin behövts en enhetslista för knegare är det nu.

Partierna och facken har gett upp EU-motståndet
Kampen mot de nu snabbt växande klassklyftorna måste gå hand i hand med kampen för jämställdhet mellan män och kvinnor. Men utvecklingen under de senaste decennierna har visat att arbetarrörelsen – socialdemokratin, LO-facken och dagens ”vänsterpartier” – är helt oförmögna att försvara tidigare gjorda landvinningar. Detta oavsett om det gäller fackliga rättigheter eller trygghetssystemen vid arbetslöshet, sjukdom och ålderdom.

En av de viktigaste faktorerna till oförmågan att ta strid mot ökade orättvisor är att S, LO-facken och V har ställt upp på borgerlighetens största projekt efter slutet på andra världskriget 1945. Vi syftar på EU vars inre logik hela tiden driver detta överstatliga projekt framåt mot dess logiska slutpunkt: ett Europas Förenta Stater. En som stöder denna utveckling är EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. Men ett Europas Förenta Stater kan endast byggas på ruinerna av dagens välfärds- och nationalstater och var definitivt inte vad folkomröstningen handlade om 1994!

Arbetarpartiet bekämpar ett Europas Förenta Stater. Vi försvar den fortsatta existensen av välfärds- och nationalstater som exempelvis Sverige, Finland, Danmark och Tyskland. Nationalstaten utgör de gränser inom vilka exempelvis en folkvald riksdag beslutar om de skatter som ska tas ut för att finansiera trygghetssystem, utbildning, sjukvård, ordningsmakt samt försvaret av nämnda gränser. Bildandet av nationalstaterna var ett viktigt steg i Europas utveckling och dessa stater är viktiga att försvara. Nationalism, däremot, är något helt annat. Nationalism kan innebära uppfattningen att de människor som lever inom en viss nationalstat är ”högre stående” än människorna inom en annan statsbildning. Men att idag försvara nationalstaten Sverige mot det överstatliga EU-projektet, som saknar all folklig förankring, är inte ett uttryck för nationalism som borgerligheten försöker få det till. Försvaret av nationalstaten Sverige utgör ett försvar av dagens välfärdsstat och dess demokratiska fri- och rättigheter.

Jean-Claude Juncker. Ordförande i EU-kommissionen och förespråkare av ett Europas Förenta Stater. Foto: Pressfoto

Därför måste EU-motståndet åter ställas i förgrunden. Arbetarpartiet vill försvara nationalstaten Sverige mot de representanter för borgerligheten som, likt Jean-Claude Juncker, vill skapa ett Europas Förenta Stater. Försvaret av demokratin måste ske på två fronter. Dels genom att bekämpa det överstatliga EU-projektet, dels genom att bekämpa nationalistiska och rasistiska strömningar inom nationalstaterna. Detta skiljer Arbetarpartiet från V, MP och SD. De påstår alla att de ska förbättra EU inifrån. Men de vågar inte nämna de starka krafter som driver på för att skapa ett överstatligt Europas Förenta Stater! Vi kommer att föra fram vårt motstånd mot det överstatliga och odemokratiska EU-projektet i samband med valet till EU-parlamentet den 26 maj.

Hotet från islamisterna är på allvar
Socialdemokraterna, LO-facken och ”Vänsterpartiet” är inte kapabla att försvara välfärden och de demokratiska rättigheterna inom EU. De har även visat sig oförmögna att ta strid mot reaktionärerna i Muslimska brödraskapet och Salafiströrelsen. Istället har de, skamligt nog, ingått allianser med dessa organisationer. Redan 1999 gjorde Socialdemokraterna och Muslimska brödraskapet en skriftlig uppgörelse via Broderskapsrörelsen (Tro och solidaritet) och Sveriges Muslimska Råd (SMR). Dessa sidoorganisationer fick agera buffertar så att huvudorganisationerna slapp skylta. I det dokument som utgör grunden för uppgörelsen framgår att socialdemokraterna tar på sig att hjälpa Muslimska brödraskapet till politiskt inflytande i Sverige! Samtidigt är det underförstått att islamisterna i ”brödraskapet” ska utnyttja sitt inflytande till att få muslimerna i Sverige att rösta på (S). Idag har islamisterna även skaffat sig ett politiskt inflytande inom andra partier. Mest uppenbart inom MP. Men i viss mån även inom V.

Muslimska brödraskapet har alltid strävat efter att framställa sig som representant för alla muslimer – vilket de inte är. Tyvärr har de politiska allianserna med de ”rödgröna” ökat ”brödraskapets” prestige bland Sveriges muslimer och därmed hjälpt dessa att framstå som talespersoner för alla muslimer. Mehmet Kaplan tog sig ända in i regeringen! Men nu tvingas (S) skörda vad de sått. Både Muslimska brödraskapet och salafisterna är nämligen aktiva motståndare till att muslimer ska integreras i sekulära europeiska samhällen som det svenska. Detta innebär att landets integrationspolitik löper en stor risk att kapsejsa.

Islamisterna har alla förutsättningar att splittra arbetarrörelsen genom sin medvetna strävan att skapa parallellsamhällen i utsatta områden. Foto: Ulf Liljankoski (CC BY-ND 2.0)

Istället för att låta sig integreras strävar islamisterna efter att isolera muslimerna i parallellsamhällen för att ”skydda” dessa från svenska traditioner och lagar. Exempelvis att religionen är en privatsak som inte har någonting att göra med hur lagarna i landet stiftas och hur samhället styrs; att det existerar demokratiska fri- och rättigheter för såväl organisationer som individer vilket bl a innebär att det är förbjudet att ingå månggifte och barnäktenskap. Det som Muslimska brödraskapet och salafisterna försvarar, när de bekämpar att muslimerna ska integreras, är inte rätten att få be i riktning mot Mecka fem gånger om dagen, fira Ramadan, undvika visst kött och bevara hemlandets språk. Detta är redan uppnått.

Vad ”brödraskapet” och salafisterna försvarar är föreställningen om en gudomlig rättsskipning. Denna består av ett självutnämnt prästerskap som baserar sin uppfattning på hur samhället ska fungera på delar av Koranen och kompletteras med berättelser om profeten Muhammeds uttalanden och gärningar. Islamisterna strävar efter att upprätta en shariastyrd del av Europas samhällen. Men sharia är inte förenligt med allmänna och fria val – för män och kvinnor – till den lagstiftande församling som vi i Sverige kallar för riksdag. Därför innebär ”brödraskapets” och salafisternas strävan efter parallellsamhällen samtidigt en strävan efter att avskaffa demokratiska fri- och rättigheter till förmån för en teokratisk diktatur.

Islamisternas tolkning av religionen är djupt reaktionär. Den leder till en extremt sekteristisk strävan efter parallellsamhällen, en likaså extremt reaktionär kvinnosyn, ett öppet förkastande av demokratiska fri- och rättigheter. Till vad som förkastas är allmänna och fria val – för män och kvinnor – till en lagstiftande församling eftersom denna inte är förenlig med sharia. Förkastas gör även fackföreningar. Detta innebär att islamisternas samhälle skulle omöjliggöra en gemensam kamp, män och kvinnor tillsammans, för bättre levnadsvillkor. Fascismen kännetecknades av att den var en massrörelse som trängde in i varje por i samhället. Det samhälle islamisterna strävar efter påminner i många avseenden om det fascistiska Italien på 1930-talet.

Det närmast osannolikt stora misstag som S, LO-facken och V har begått när de har bildat politiska allianser med den starkaste reaktionära kraften i dagens Sverige kommer att stå samhället dyrt. Allt tyder på att Muslimska brödraskapet och salafisterna kommer att öka i styrka. Deras strävan efter parallellsamhällen kommer att beröva hundratusentals kvinnor och barn från muslimska länder demokratiska fri- och rättigheter som annars hade berikat deras liv. Resultatet av detta blir en jättelik reaktionär pool i samhället som kommer att påverka alla kvinnor i Sverige negativt. Dels genom att motsägelsefulla ideologiska och politiska trender alltid ger upphov till åsiktsmässig förvirring (exempelvis genom politiska hijabis). Dels genom den organisatoriska splittring som kommer att uppstå när det gäller kampen för kvinnornas rättigheter.

Denna ideologiska och organisatoriska splittring, mer eller mindre organiserad av islamisterna, kommer med tiden att sprida sig in i de redan försvagade fackföreningarna och leda till ytterligare splittring och försvagning. Men det största hotet finns i framväxten av parallella samhällen. Dessa kommer att ersätta en tillväxt inom arbetarpartier och fackföreningar med ytterligare splittring och försvagning. Vi repeterar: Islamisterna har alla förutsättningar för att splittra arbetarrörelsen på ett liknande sätt som en fascistisk rörelse. I värsta fall kan framväxten av parallella samhällen resultera i inbördeskrigsliknande tillstånd i olika förorter.

Sådana utbrott har redan ägt rum på olika håll. Vi behöver inte gå längre än till andra halvan av 60-talets USA för att förstå hur snabbt våldsamma konflikter kan flamma upp. Förebilden då var Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen. Så är inte fallet i dagens Europa. I värsta fall kan förebilden komma att bli Usama bin Laden eller Islamiska Staten.

Arbetarpartiet har utarbetat ett sekulärt manifest som grund för att bekämpa islamisterna och försvara rättigheterna för andra muslimer, kvinnor, barn och homosexuella. Detta är ett ytterligare skäl till att vi ställer upp i valet 2022 med en enhetslista öppen även för andra.

4 KOMMENTARER

  1. Några rader om Socialdemokraterna och EU, lite om nationalstaten och sen resten om hotet från islamister. Låter ju ärligt talat inte som en särskilt lovande utgångspunkt.

    Gör om, gör rätt.

      • ”I detta ämne”? De där artiklarna handlar främst om regeringsbildningen 2018.

        Det här är vad jag kan se den enda artikeln där ni proklamerar att ni ska ställa upp i riksdagsvalet, och udden är riktad mot Muslimska Brödraskapet och islamismen.

        Ärligt talat tror jag inte ni kommer komma särskilt långt med den strategin. De väljare som tycker att islamismen är det största hotet mot Sverige har ju redan ett parti, som samlar typ 15-20 procent.

        Kommer ni försöka få till ett samarbete med Örebropartiet och kanske Socialisterna i Västervik?

        • Det parti du syftar på är knappast ett vettigt alternativ för den som vill bekämpa islamismen. SD gör ofta likhetstecken mellan islamister och muslimer i allmänhet. Detta trots att det främst är muslimer som utsätts för islamisternas reaktionära idéer. SD ställer dessutom ofta kristendomen mot islam. Vi försvarar sekularismen, dvs att staten/det offentliga ska stå fri från alla religioner. Religionen ska vara en privatsak.

          Vi anser att det finns utrymme för ett demokratiskt socialistiskt och sekulärt parti i Sverige. Socialdemokratin har dessvärre inte stått upp för de sekulära värdena, vilket inte minst deras uppgörelse 1999 med Muslimska Brödraskapets representanter i Sverige vittnar om. Detta ska läggas till det faktum att de, genom uppgörelsen i 73 punkter med C, L och MP, även svikit en rad andra principer för arbetarrörelsen i Sverige. Ett exempel är att de gått med på att luckra upp arbetsrätten.
          / Davis Kaza

Lämna ett svar till Redaktionen Avbryt svar

Skriv din kommentar!
Skriv ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.