Jeremy Corbyn pressas av Brexit, avhoppen i det egna partiet och högerflygelns ständiga krypskytte. FOTO: Sophie Brown (CC BY-SA 4.0)
Print Friendly, PDF & Email

Sju parlamentsledamöter som valts in i det brittiska parlamentet för Labour beslutade i mitten av februari att lämna Labourpartiet och bli politiska vildar (s.k. ”independents”). Till de ”sju små dvärgarna” anslöt sig senare även tre avhoppade Tory-ledamöter samt en ytterligare avhoppare från Labour.

Hälften av de avhoppade Labour-ledamöterna var så impopulära inom sina lokala partiavdelningar att de riskerade misstroendeomröstningar och eventuellt att bli fråntagna sina parlamentsplatser. Ingen av dem har spelat någon betydande roll inom Labour. Alla har hört till partiets högerflygel men saknar något egentligt politiskt program. De ursäktar sitt svek mot väljarna med att de ogillar Labourledningens attityd till Brexit – och med att de anser att det finns en institutionaliserad antisemitism (judehat) inom Labour.

Avhopparna har också alla motsatt sig Jeremy Corbyns ledarskap inom Labour. Många medlemmar som blivit aktiva i Labour på grund av den entusiasm som Corbyns skapat har spontant uttryckt glädje över att dessa högervridna parlamentsledamöter nu lämnar partiet. Men detta är ett misstag. Avhopparnas målsättning är att till varje pris förhindra en Corbyn-ledd regering och se till att Tory-regeringen sitter kvar. Så länge avhopparna sitter kvar i parlamentet kommer de att utgöra ett problem för Jeremy Corbyn och Labour.

De åtta avhoppen sker medan Storbritannien befinner sig mitt i en politisk och konstitutionell kris. I kärnan för krisen står Brexit – Storbritanniens utträde ur EU. En minoritet i parlamentet vill att landet ska stanna i EU och därmed strunta i att en klar majoritet röstade för ett utträde i folkomröstningen 2016. En annan minoritet, som till största delen består av en högerflygel inom Torypartiet, vill att Storbritannien ska lämna EU utan något avtal. En ytterligare minoritet i parlamentet, varav de flesta vill att Storbritannien ska stanna i EU, har rest kravet på en andra folkomröstning. Läget är helt låst.

Chuka Umunna. En av avhopparna under en debatt i parlamentet. FOTO: UK Parliament (CC BY 3.0)

Den akuta frågan för den brittiska arbetarrörelsen är att förhindra att landet lämnar EU utan något avtal. Att lämna EU utan avtal skulle oundvikligen leda till kaos. Det var ingen av de många arbetare som röstade för Brexit 2016 som röstade för att bli av med jobbet.

Labour-ledningen står inför en komplicerad situation. Å ena sidan är EU en borgerlig institution som alltid har, och alltid kommer, att agera i borgerlighetens tjänst. Å andra sidan kom initiativet till folkomröstningen om att lämna EU från den absoluta högerflygeln i det borgerliga Torypartiet! Storbritanniens utträde ur EU sker inte som en del i ett större socialistiskt projekt.

Det bästa sättet att bryta det parlamentariska dödläget kring Brexit i dagsläget vore att hålla ett nyval. Det skulle innebära att Labour får möjlighet att bedriva en bredare kampanj kring alla de frågor som berör brittiska arbetare – bostadskrisen, de katastrofala försämringarna av socialförsäkringssystemet och många andra frågor som hamnat i skymundan pga Brexit-debatten.

Det är mot bakgrund av denna situation som avhoppen från Labour och krypskyttet riktat mot partiledaren Jeremy Corbyn måste ses. Avhopparna har inget politiskt program. Det som förenar dem är missnöjet med den nuvarande Labourledningen. Samtidigt valdes alla till parlamentet 2017 på Corbyns radikala program ”För de många, inte de få” som innebar att Labour avvisade nedskärningar och annan nyliberal politik. Det är detta program som avhopparna nu kritiserar. Det rakryggade vore att avgå som parlamentsledamöter och försöka vinna väljarnas förtroende som oberoende kandidater i nästa val, men det finns inget som tyder på att dessa ynkryggar kommer att riskera något sådant.

Parlamentsgruppen utgör ett borgerligt styrkefäste inom Labour. 172 av Labours parlamentsledamöter röstade för ett misstroende mot Jeremy Corbyn 2016 – mot enbart 40 som stödde Corbyn. Under 2016 försökte även de borgerliga inom Labour sig på en kupp för att underminera Corbyns ledarskap. En efter en hoppade högerns representanter av Corbyns skuggregering i ett försök att skapa instabilitet. Även Labours vice partiledare Tom Watson har gått i öppen revolt och kräver nu att Corbyn gör stora förändringar i sin skuggregering. Bland annat vill han att vissa av de som högg Corbyn i ryggen genom att lämna skuggregeringen 2016 nu ska komma tillbaks!

Labourpartiet genomgick en splittring 1981. En rad tunga namn från högerfalangen inom Labour, inklusive ett antal parlamentsledamöter, lämnade partiet och bildade istället Social Democratic Party (SDP). Denna splittring bidrog till att Torypartiet kunde behålla makten under hela 1980-talet. SDP finns inte längre utan genomgick en sammanslagning i slutet av 1980-talet för att bilda det parti som idag heter Liberaldemokraterna. Men medan de som bildade SDP var politiska ”tungviktare” så går det inte att säga det samma om dagens avhoppare från Labour. Denna skara består av erfarna ränksmidare och intrigmakare – men politiska ”lättviktare”. De vet inte vad de är för – bara vad de är emot – och de hålls samman av sitt agg mot Labourledningen. Med lite tur kan vi vara av med dem långt mycket snabbare än SDP. Det vore det bästa för den brittiska arbetarrörelsen.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv din kommentar!
Skriv ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.