En vecka, ett bröllop och två strejker

Den 8-9 januari i år gick uppemot 200 miljoner indiska arbetare ut i strejk mot bland annat försämrade arbetsvillkor. Alltifrån gruvarbetare och bönder till busschaufförer, industriarbetare och bankanställda deltog i strejken. Vi publicerar här en personlig berättelse från en svensk som befann sig på resa i Indien mitt under en av världshistoriens största strejker.

Indienresan med ett bröllop som huvudsakligt mål skulle samtidigt kombineras med äventyr genom den gyllene triangeln: Delhi – Agra – Jaipur. Vi hade möjligheten att ha en privat chaufför med egen minibuss som skulle guida oss igenom vår resa för att på smidigaste sätt ta oss fram.

Vår resa började med behag genom att bli upphämtade från flygplatsen i Delhi, följt av sightseeing för att se vackra moskéer och stora fort. Näst på tur var en självfallen destination; Taj Mahal i Agra, för att beskåda det underverk som byggts för kärlekens skull. Trots folkmassorna var det sannerligen ett under utan dess like och jag tror att alla som var där drömde sig bort till ett eget Taj Mahal.

Resan skulle fortsätta mot Jaipur och gick som på räls genom de indiska landskapen fram tills telefonsamtalet. Chauffören berättade att det uppstått ett problem; det är demonstrationer och stora delar av vägen mot Jaipur och bröllopet är avstängda. Det var oklart hur och om vi skulle köra, för det fanns såklart en risk att alla vägar blir avstängda eller att demonstrationerna blir våldsamma. Med ett klart mål i sikte bestämde vi oss för att försöka – och hoppas på det bästa.

Motorvägen var som väntat avstängd, men en mindre väg genom små byar var fortfarande öppen. Detta var vår största chans att komma fram till Jaipur i tid. Krokiga, steniga och smala vägar tog oss igenom byar med glada vinkande människor och det var faktiskt riktigt trivsamt med omvägen ändå. Vi var däremot inte de enda som hittat denna väg, vilket resulterade i långa väntetider. Chaufförerna som körde lastbilar var tvungna att trängas och hålla tungan rätt i mun. Efter många timmar var vi ute på motorvägen igen och Jaipur var inte längre en dröm.

Dagen därpå berättade vår chaufför att endast 20 minuter efter vi tagit oss till motorvägen hade den också blivit avspärrad. Alla bilar som kört samma väg som oss men som inte ännu hunnit till motorvägen var alltså strandsatta till fem på morgonen dagen därpå. Vi hade trots allt haft mycket tur, även fast vi spenderat 12 timmar på vägen för en resa som i vanliga fall ska ta fem timmar.

Bröllopet var spektakulärt och precis så fantastiskt och färgsprakande som man föreställer sig att ett indiskt bröllop är. Efter bröllopet hade alla glömt de utmaningar vi upplevt för att ta oss till Jaipur. Vi blev dock snabbt påminda om vilka svårigheter det kan vara att resa i Indien, när vår chaufför oroligt berättade för oss att det kommer vara en strejk på avresedagen. Alla chaufförer för bussar, taxi och turistbussar skulle strejka med facket mot deras arbetsgivare med start klockan fem på morgonen samma dag som vi skulle åka mot nya äventyr.

Vår chaufför fortsatte med att berätta att han är medlem i facket och därför skulle delta i strejken. Om någon kollega skulle se att han bröt mot strejken och körde oss enligt plan, kunde det bli aggressivt och både vi och han skulle kunna hamna i fara. Han bad oss att finna ett annat sätt att ta oss till Delhi, för allas säkerhet. Trötta och uppjagade över situationen försökte vi att hitta andra alternativa vägar till Delhi; flygplan, tåg eller någon chaufför som inte medverkade i strejken. Lättare sagt än gjort. Alla flyg blev fullbokade och tågen gick på olägliga tider.

Till slut hittade vi en app där man kunde beställa en bil som kunde köra till Delhi. Stressade och utan någon middag gick vi i säng i hopp om att chauffören vi bokat inte skulle medverka i strejken. Utan problem anlände en bil till oss, om än lite liten, men som kunde köra oss till flygplatsen i tid. Trots en galen färd kom vi helskinnade i god tid till flygplatsen och ingen missade sitt flyg.

En enastående resa hade kommit till sitt slut. Trots många motgångar och utmaningar är det rätt fantastiskt att den demokratiska rättigheten att strejka och demonstrera återfinns utanför Sveriges gränser. Det var såklart typiskt att just vi skulle drabbas flera gånger under vår resa, men vi är ändå lyckligt lottade.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv din kommentar!
Skriv ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.