Inte samma EU idag som för 25 år sedan

EU går allt mer i riktning mot överstatlighet. Vad är alternativet för dig som varken vill se en sådan utveckling eller ett svenskt brexitkaos? FOTO: Derek Bennet (CC BY 2.0)

Folkomröstningen i Sverige, för eller emot ett medlemskap i dåvarande EG, handlade i allt väsentligt om dagens norska lösning. Med en ”norsk lösning” menar vi att folkomröstningen 1994 innebar ett Ja eller Nej till en fri rörlighet för arbetskraft och kapital, för varor och tjänster. Det har nu gått 25 år sedan. Och idag rusar EU fram mot en ökad överstatlighet.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker driver på för ökad makt till Bryssel. Målet är ökad överstatlighet med sikte på en helt ny EU-statsbildning som skulle innebära ett Europas Förenta Stater. Men en ny EU-statsbildning, ett Europas Förenta Stater, kan endast skapas genom att dagens nationalstater upplöses. Men det är medborgarna inom nationalstater som Sverige, som ägt rätten att beskatta sig själva för att kunna finansiera dagens välfärdsstat. Välfärdsstaten bygger därför på nationalstaten och dess självständighet. Men det är ännu mer som står på spel än den folkvalda riksdagens rätt att bygga upp system där de friska solidariskt betalar för de sjuka, där de arbetande solidariskt betalar för de arbetslösa och de pensionerade. Det handlar även om national- och välfärdsstaternas rätt att bedriva sin egen utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

Det som sannolikt kommer att avgöras, under de kommande fem åren fram till nästa EU-val, är det viktigaste ställningstagandet i modern tid. Det handlar om två scenarier inför framtiden:
■ Ska EU bestå av ett samarbete mellan självständiga national- och välfärdsstater där medborgarnas inflytande även fortsättningsvis sker via allmänna och fria val, för män och kvinnor, till en lagstiftande församling som i Sverige kallas för riksdag, eller ska ett överstatligt Europas Förenta Stater reducera Sverige, Danmark, Finland, m fl, till provinser utan makt att driva varken en självständig inrikes- eller utrikespolitik?
■ Ska EU slå vakt om ett Nationernas Europa, eller ska EU leda utvecklingen mot ett överstatligt Europas Förenta Stater – som endast kan skapas på ruinerna av dagens national- och välfärdsstater?

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker är en stark förespråkare för en omvandling av EU – från ett Nationernas Europa till ett Europas Förenta Stater. Våren 2017 presenterade Juncker fem framtidsscenarier. Fyra syftade till mer överstatlighet med siktet inställt på en ny statsbildning i form av ett Europas Förenta Stater. Det femte alternativet innebar ett samarbetet mellan de idag existerande staterna och kan kallas för den norska lösningen – men inte endast för Norge. I detta scenario skulle samarbetet främst bestå av handel baserad på de fyra friheterna (arbetskraft och kapital, varor och tjänster).

Det var just för eller emot detta som folkomröstningen i Sverige handlade om – för 25 år sedan. Förutom garantier att alla stater inom EU skulle väga lika mycket samt att besluten huvudsakligen skulle tas i konsensus (vilket innebär att alla länder måste vara eniga) annars skulle det inte blir något beslut. Och Sverige, sas det, skulle minsann inte vika ned sig för större länder som Tyskland. Men så blev det alltså inte.

Löntagarnas tre pelare: Hur gör du som varken vill se Sverige slukas av EU:s överstatlighet – eller drabbas av ett svenskt brexit-kaos?

1. Den första delen består av den ”norska lösningen”
Debatten vid tidpunkten för den svenska folkomröstningen 1994 beskrev det dåvarande EG-projektet som skapandet av en växande inre marknad för handel utan tullar mellan medlemsländerna baserad på fri rörlighet för arbetskraft och kapital, varor och tjänster. Denna inre marknad, för tullfri handel mellan medlemsländerna baserad på de ”fyra friheterna”, erhöll även de stater som omfattades av EES-avtalet (Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet). Men de stater som ”endast” omfattas av EES-avtalet drabbas inte av EU:s överstatliga ambitioner på att bilda ett Europas Förenta Stater genom att avveckla national- och välfärdsstaterna.

2. Den andra delen består av ett gränsöverskridande kollektivavtal som kompletterar den fria rörligheten av arbetskraft
Detta, plus skapandet av en europeisk facklig federation, krävs för att förhindra att bemanningsföretag tar in fackligt oorganiserad arbetskraft från exempelvis östra Europa. Denna arbetskraft tvingas ofta arbeta till ”slavlöner”, exempelvis i Sverige, samtidigt som de löntagare och företag som håller på kollektivavtalen riskerar att bli arbetslösa och gå i konkurs.

3. Den tredje delen består av facklig kontroll över investeringarna
Det krävs fackligt inflytande över hur vinsten ska fördelas mellan investeringar och aktieutdelningar, vilken typ av investeringar som ska göras samt var investeringarna ska förläggas rent geografiskt. En europeisk facklig federation skulle även kunna förhindra att löntagarna i olika länder spelas ut mot varandra. Detta kräver facklig kontroll – bland annat över bankväsendet.

Det finns inte längre några svenska EU-motståndare i riksdagen eller i EU-parlamentet. Endast EU-kritiker som påstår sig kunna förbättra EU inifrån. Men riktningen, både hos de styrande inom medlemsländerna och inom EU-organ som EU-kommissionen, går mot ökad överstatlighet med siktet inställt på ett Europas Förenta Stater – på ruinerna av dagens national- och välfärdsstater. Utvecklingen kommer även att drabba dagens demokratiska fri- och rättigheter.

Rösta blankt – rösta för löntagarnas tre pelare
Mot denna bakgrund rekommenderar Arbetarpartiet en blankröst! Gå och rösta – men rösta blankt. Dels för att inte legitimera utvecklingen mot ett Europas Förenta Stater, dels för att peka på ett alternativ till EU:s allt påtagligare överstatlighet – löntagarnas tre pelare!

Print Friendly, PDF & Email