Därför valde jag att bli kock

Foto: Pensacola Winterfest (CC BY-NC-ND 2.0)

Mitt intresse att skapa mat kombinerat med dåliga framtidsutsikter vad gällde industrierna på orten skapade förutsättningarna för mitt yrkesval.

När jag växte upp i Gällivare och Malmberget så fanns det ett antal alternativ som yrke. Allt annat överskuggande var att ta anställning i någon av de båda gruvorna: den ena under jord, i LKAB:s regi och den andra i form av Bolidens Aitik-gruva. Men när jag var på väg att välja gymnasielinje hade jag en känsla av att stan inte hade så många år kvar att leva. Aitikgruvan hade inte så många år kvar innan dagbrottet skulle lägga ner. Och LKAB hade ännu inte offentliggjort sina planer på att expandera gruvbrytningen under Malmberget. Intrycket var att även LKAB:s gruva hade en begränsad tid kvar. Att då lägga tid på att skaffa mig fordonskunskaper, för att sedan arbeta några år tills det att gruvan lagt ner kändes meningslöst. Så tänkte jag då.

Då gruvan kändes som en återvändsgränd började jag fundera: Vad vill jag ha ut av mitt arbetsliv? Jag kom fram till två saker: dels ville jag jobba i ett arbetslag och ha goda arbetskamrater, dels ville jag tycka om att göra de flesta av mina arbetsuppgifter. En tanke började födas. Morsan har jobbat i storkök under större delen av mitt liv och jag har hängt med på praktik en och annan gång. Dessutom har mitt intresse för mat alltid varit stort. Till stor del tror jag att det beror på mina kusiners far, som stod för matlagningen i deras hem. Då han kommer från Libanon så vankades det många olika och spännande rätter från Medelhavet och Mellanöstern.

Att jobba i kök framstod därför som ett logiskt alternativ eftersom jag skulle få jobba med ett av mina intressen. Och i ett kök så kommer man alltid att få arbeta i ett arbetslag som får ut maten. När jag började på hotell- och restaurangprogrammet så var det en ovanligt stor klass som började det året. Vi var tolv personer – vilket ska jämföras med att det var fem personer i årskursen före oss. När vi väl gick ut så var vi tolv fortfarande kvar vilket skapade en lagkänsla.

Det tog dock lite tid innan jag fick anställning inom restaurang och det krävdes att jag flyttade till Umeå innan jag hittade rätt. Nu när jag jobbar i Umeå kommuns skolkök känner jag att jag fått de saker som jag tänkte jag ville ha när jag var 14-15 år och funderade på vad man skulle satsa på efter grundskolan. Jag ingår i ett arbetslag och jag jobbar med något jag tycker om: mat.

Print Friendly, PDF & Email