Boris Johnson och den brittiska regeringen har stått handfallna inför pandemin

Den svenska och den brittiska hanteringen av coronaviruset var inledningsvis likartad. Men idag har Boris Johnson bytt linje (och lagts in på invensiven p g a coronasmitta). Foto: Chatham House (CC BY 2.0)

Coronapandemin utgör den värsta folkhälsokris som någon av oss har upplevt under vår livstid. Och krisen är global.

Ett av problemen med hur denna kris beskrivs i etablerad media är att effekterna på människors hälsa och effekterna på ekonomin ständigt blandas samman. För oss måste folkhälsan komma före effekterna på den kapitalistiska ekonomin. Om det faktum att hundratusentals eller t.o.m. miljontals människor måste stanna hemma från jobbet av hälsoskäl leder till en nedgång för ekonomin så får det vara så.

När det gäller ekonomin är det inte fallande börskurser som oroar oss, utan vad som händer med fullt friska löntagare som varslas om uppsägning på grund av viruset och som nu riskerar drastiskt minskade inkomster. Vår andra prioritering måste därför vara att försvara de trygghetssystem som ska skydda de svagaste i samhället i dessa svåra tider.

Labours officiella svar på regeringens strategi för att möta krisen har hittills lämnat mycket övrigt att önska. Partiet vill givetvis inte framstå som att de utnyttjar en ”naturkatastrof” för att angripa Tories. Regeringens linje går ut på att ”vi sitter alla i samma båt”. Men detta är inte bara en naturkatastrof och Tories bär ett tungt ansvar för hur pandemin drabbar samhället.

“Business as usual”

Regeringens initiala reaktion var att fortsätta som vanligt – ”business as usual”. De regeringar som lämnat denna attityd har lyckats bäst i att bekämpa viruset. Detta var vad som skedde i Kina efter tre veckor av förnekelse och kaos. Den drastiska nedstängningen av samhället verkar av allt att döma ha bromsat virusets spridning i det kinesiska samhället. Den kinesiska regeringen förklarade krig mot coronaviruset och beordrade 80 miljoner medlemmar i kommunistpartiet att mobilisera stöd för att bekämpa viruset runt om i landet. Detta verkar ha lyckats. Den sydkoreanska regeringen lärde sig av kinesernas initiala villrådighet och vidtog liknande åtgärder, inklusive masstestning av befolkningen, vilket också verkar ha varit lyckat. Staten har alltid haft ett större inflytande över ekonomin i Sydkorea än i exempelvis Storbritannien.

Den Tory-ledda brittiska regeringen utgick ifrån att den fria marknaden på något magiskt vis skulle leverera massor av testkit och senare respiratorer. Men så skedde inte. Storbritannien måste också förklara krig mot viruset och ställa ekonomin på krigsfot. Den brittiska kapitalismen överlevde under Andra världskriget genom att regeringen beordrade företagen att producera de varor som krigsinsatserna krävde. Planering för framtiden, även under kapitalismen, var vad som gällde under kriget. Detta borde även vara fallet under den nuvarande krisen.

Men Boris Johnsons regering har ständigt legat efter. Världshälsoorganisationen WHO kräver att alla länder satsar stort på testning och smittspårning. Tories har sagt åt de som upplever sjukdomssymptom att isolera sig själva utan att testas. Men då viruset kan spridas före de drabbade uppvisar några symptom kan detta visa sig vara en dödlig politik. Myndigheterna kan inte veta hur mycket coronaviruset har spridits i samhället. Om de inte kan bevaka spridningen och spåra de som kan ha blivit smittade, hur ska de då kunna veta omfattningen av virusets spridning i samhället?

Den vansinniga strategin om “flockimmunitet”

Det fanns misstankar om att den brittiska regeringen följde en strategi som gick ut på att uppnå ”flockimmunitet”. Begreppet ”flockimmunitet” går ut på att se till att så pass många människor i samhället smittas och blir immuna att viruset inte längre kan sprida sig. Denna strategi har, med rätta, beskrivits som vansinnig och skulle ha lett till att hundratusentals människor hade dött i onödan. Den verkliga innebörden av flockimmunitet är att medlemmarna i flocken ska bli immuna mot sjukdomen – inte lämnas att dö av den. Tories har förnekat att de följt strategin om flockimmunitet, men detta har varit logiken i deras ”låt gå”-attityd.

Regeringens förberedelser har varit så otillräckliga att de liknar inkompetens. Men kan det vara värre än så? Boris Johnsons rådgivare Dominic Cummings har flirtat med pseudovetenskapen ”rashygien”. Den högerinriktade tidningen Daily Telegraph, som anses stå Johnsons regering nära, skrev följande i en ledarkrönika: ”Utan att lägga allt för mycket vikt vid det så kan COVID-19, från ett rent objektivt ekonomiskt perspektiv, till och med komma att ha en positiv effekt på längre sikt genom att viruset i högre utsträckning är dödligt för äldre personer” (3 mars). Tänkandet inom den härskande klassen är verkligen olycksbådande.

Inkompetent hantering av den ekonomiska krisen

Regeringen har också visat sig inkompetent när det gäller att hantera den ekonomiska sidan av krisen. Den 16 mars uppmanade regeringen folk att sluta besöka pubar, restauranger, biografer och liknande. Men då detta inte var en regelrätt stängning av dessa verksamheter så hade inte ägarna rätt att få ut några försäkringspengar. De som drabbades var därför de hundratusentals människor som arbetar i dessa branscher, inklusive de många småföretagare som äger pubar och kaféer. Bara fyra dagar senare tvingades regeringen till en 180-graderssväng i frågan och beordrade en regelrätt nedstängning.

Regeringen har också visat sig villig att garantera miljarder till företagen, samtidigt som man visat litet intresse för att skydda löntagare som riskerar arbetslöshet. Många har redan varslats om uppsägning eller tvingats gå ned i arbetstid till följd av krisen, med minskade inkomster som följd. Sent omsider insåg regeringen vilken katastrof det skulle innebära med miljontals som tvingas leva på a-kassa och har nu infört en form av system för permittering som innebär att regeringen betalar upp till 80 procent av lönen. Detta för att förhindra att ekonomin kraschar helt. Liknande system har redan införts i länder som Sverige, Norge, Danmark, Portugal och Österrike.

Vissa låginkomsttagare har inte ens rätt till sjukersättning – som uppgår till ”fantastiska” 94 pund i veckan (ca 1150 kr). Sjukersättning borde betalas ut från första dagen och även gälla de som tvingats isolera sig själva samt utsträckas till egenföretagare. Men framförallt måste ersättningen höjas till en nivå som det faktiskt går att leva på.

I skrivande stund är ingen lösning i sikte för egenföretagare. Tories verkar helt omedvetna om de prekära förhållanden som miljoner britter lever under – en otrygghet som de själva har drivit på för att skapa. Det finns idag fem miljoner britter som räknas som egenföretagare och som därför inte har rätt till permitteringsersättningen från staten. Många av dessa arbetar inom den s.k. ”gig-ekonomin”. De är egentligen inte egenföretagare utan löntagare som fråntagits grundläggande rättigheter i arbetslivet.

15 000 vårdplatser har försvunnit på tio år

De senaste tio åren har präglats av ständiga nedskärningar inom den offentliga sjukvården i Storbritannien (National Health Service, NHS). 15 000 vårdplatser har försvunnit och det finns 43 000 färre sköterskor. Den brittiska sjukvården är helt orustad för att möta en pandemi. Det är också befängt att privata sjukhus måste ”mutas” med 2,4 miljoner pund (29 miljoner kr) om dagen för att hjälpa till i kampen mot coronaviruset. Vad är viktigast – människoliv eller privata vinster? Privata sjukhus borde helt enkelt tas över och användas för att hantera krisen. Det finns också ett stort antal tomma byggnader i London. Om de behövs för att människor ska kunna isolera sig själva och återhämta sig från sjukdomen så borde dessa också helt enkelt tas över.

Tory-regeringen har nu lanserat ett räddningspaket på 30 miljarder pund (360 miljarder kr). Detta går tvärtemot det mantra som de upprepat under tio år av nedskärningar om att ”det finns inte pengar”. Plötsligt finns det pengar. Det finns pengar när det kapitalistiska systemet ska räddas – inte när det handlar om löntagares levebröd. Staten ska betala en stor del av lönerna för privata företag för att förhindra att efterfrågan kollapsar. Regeringen har också, till sist, ökat antalet tester och begärt att produktionen av respiratorer ska öka.

Samtidigt har Tories också tagit efter en rad andra länder och stängt skolorna. Regeringen inser också att de inte kan stänga skolorna helt. Föräldrar som arbetar inom exempelvis sjukvården kan inte stanna hemma med barnen. Boris Johnson beslutade därför att skolorna ska fortsätta att vara öppna för räddningspersonalens barn. Men han gav inga instruktioner om vilken personal detta specifikt gäller eller vilka skolor som ska vara öppna. Regeringen har inte ens lyckats få fram tillräckligt med utrustning åt de arbetare som står vid frontlinjen i kampen mot coronaviruset. I dagsläget testas inte ens all vårdpersonal. Detta är häpnadsväckande. Risken finns att vissa kommer att isolera sig själva i onödan och därmed försvinna från frontlinjen.

Toryregeringen har radat misslyckande på misslyckande till följd av sin attityd om att fortsätta som vanligt. Detta är inte ”bara” en naturkatastrof. Det är en katastrof som blir mångdubbelt värre till följd av åratal av nedskärningar inom livsnödvändig samhällsservice som sjukvården.

Översättning från engelska: Davis Kaza

Print Friendly, PDF & Email