Internationellt

Global ekonomisk nedgång i kölvattnet på coronapandemin

Foto: Markus Spiske / Unsplash.com
Veckans Nyheter
Publicerad i
#144
Lästid 4 min

Ekonomer och andra experter har, sedan 2018, talat om att världsekonomin kan vara på väg in i en ny nedgång. Coronapandemin har satt igång och kraftigt skärpt denna nedgång.

Som inledning på en artikelserie om den ekonomiska krisen publicerar vi utdrag ur ett blogginlägg skrivet av ekonomen Michael Roberts. Roberts har skrivit flera böcker om marxistisk ekonomisk teori och den ekonomiska krisen 2008-2009. Han driver även en populär blogg om ekonomi ur ett socialistiskt perspektiv. 

Översatt utdrag ur Michael Roberts blogg 13 april

Coronapandemin innebär slutet på den längsta uppmätta ekonomiska uppgången någonsin i USA, och kommer att innebära den skarpaste ekonomiska nedgången sedan andra världskriget. Faktum är att den globala ekonomin stod inför den värsta kollapsen sedan andra världskriget redan i början av mars, långt före pandemin nått sin kulmen, detta enligt siffror från Financial Times/Brookings Institution. År 2020 blir det första året sedan 1945 som världens BNP faller.

Ekonomer på JP Morgan beräknar att pandemin kommer att kosta värden uppåt 5 500 miljarder dollar i förlorad produktion under de närmaste två åren. Det är mer än den årliga produktionen av varor och tjänster i Japan! Kostnaden bara i de utvecklade länderna (främst i Nordamerika och Europa) kommer att motsvara de ekonomiska nedgångarna 2008-09 och 1974-75. Trots att olika stater lanserat gigantiska ekonomiska stödpaket så är det osannolikt att den ekonomiska tillväxten kommer att återgå till nivåerna före krisen förrän tidigaste år 2022.

Oxford Economics beräknar att 20 miljoner jobb kommer att försvinna i USA. Detta innebär att arbetslösheten kommer att vara den högsta sedan den Stora Depressionen. Sedan har vi situationen i de s.k. ”tillväxtekonomierna” i bl a Asien, Latinamerika och Afrika. Många av dessa är beroende av exporter av råvaror. Och råvarupriserna har sjunkit ända sedan den ekonomiska nedgången 2008-2009. Nu riskerar pandemin att förvärra situationen. BNP i ”tillväxtekonomierna” beräknas sjunka med 1,5 procent i år – den första minskningen sedan pålitliga mätningar påbörjades 1951.

Trots detta råder på många håll en optimism och förhoppning om att ekonomin snabbt ska återhämta sig när samhället öppnas igen genom att det frigörs en ”uppdämd” efterfrågan på varor och tjänster. När folk återvänder till jobbet kommer hushållen att konsumera som aldrig förr, företagen kommer att återanställa alla sina tidigare anställda och börja investera för en ljus framtid efter pandemin.

Denna uppfattning har exempelvis finansministern i världens största ekonomi, USA. Han heter Steven Mnuchin och citerades med följande ord: ”Detta är ett kortsiktigt problem. Det kanske varar i några månader, men vi kommer att ta oss igenom detta och ekonomin kommer att vara starkare än någonsin”.

Det är verkligen till att vara optimist. Vad dessa optimister inte tar hänsyn till då de talar om en snabb återhämtning är att coronaviruset inte har skapat en ”vanlig” ekonomisk nedgång. De tar heller inte hänsyn till att krisen slår mot hela den globala ekonomin. Många företag, i synnerhet mindre företag, kommer inte att finnas kvar efter pandemin. Före pandemin var det uppskattningsvis 10-20 procent av företagen i USA och Europa som knappt gick med tillräckligt stor vinst för att klara av sina driftskostnader. Det är redan ett flertal detaljhandelskedjor som ansökt om konkurs. En rad flygbolag och resebolag kan följa i deras spår. En rad företag som utvinner s.k. skifferolja är också illa ute.

Finansanalytikern Mohamed El-Eridan beskriver situationen på följande sätt: ”Skuldsättningen visar sig redan nu utgör en vattendelare när företagen försöker anpassa sig till krisen, och kommer att vara en avgörande faktor i en kamp där den starkaste överlever. Företag som gick in i krisen med en hög skuldsättning kommer att ha svårare att fortsätta bedriva sin verksamhet. Klarar du dig ur detta kommer du att komma ut i ett landskap där många av dina konkurrenter är borta”.

Det kommer alltså att ta mycket längre tid att återgå till samma produktionsnivåer som före krisen. Numera utgår ekonomerna ifrån att BNP i eurozonen inte kommer att ha återhämtat sig till nivåerna i slutet av 2019 förrän tidigast under 2023.

Klicka här för att läsa hela blogginlägget från 13 april (på engelska).

Översättning: Davis Kaza

Lämna en kommentar

×
Du kan läsa artiklar till denna månad. Prenumerera för att få obegränsad tillgång till artiklar, poddradio, bloggar och webb-tv. Redan prenumerant? Tryck på knappen för att logga in.