Coronakrisen har återfött en idologisk kamp – med fundamentalt skilda synsätt på försvar av hälsa och jobb

Handlingsprogram del IV

Export av miljövänliga transportsystem. Foto: Jason Goh/ Pixabay.

Detta är den fjärde och sista delen av Arbetarpartiets handlingsprogram mot coronapandemins hot mot folkhälsan och mot ekonomi och arbetstillfällen. Den första delen av handlingsprogrammet kallade vi för ”Den hotande samhällsupplösningen – hur ska corona och recessionen bemötas?” I den skrev vi att ingen fick tro att samhället kommer att återgå till den situation som rådde före pandemin. Vi underströk att antalet döda i Sverige vida översteg antalet döda i de nordiska grannländerna och pekade att samhället riskerade att slitas sönder då en redan hög arbetslösheten kommer att förvärras ytterligare. Coronapandemin började spridas över världen i ett läge då tillväxten i världsekonomin redan höll på att minska. Ett annat sätt att uttrycka det vi varnade för var att de olika faktorerna tillsammans lade grunden för ”den perfekta stormen”.

Del A: En kaotisk omvärld

Låt oss titta på USA just ur detta perspektiv. Det är de fattigaste som drabbas hårdast av pandemin. Detta både vad gäller hälsa och ekonomi. I samband med den ekonomiska recessionen 2007-2009 blev många fattiga vräkta från sina hus. Det är och har alltid funnits många svarta bland de som är fattiga. Idag, då tiotals miljoner arbetstillfällen går förlorade, på grund av att pandemin förstärker den ekonomiska nedgången, drabbas lågutbildade med lågavlönade jobb särskilt svårt. Dessa jobb innehas påfallande ofta av svarta. Detta är en del av bakgrunden till att svarta drabbas särskilt svårt av pandemin både vad gäller hälsa och arbetslöshet. Den som förlorar sitt jobb löper en väldigt mycket större risk att inte klara avbetalningarna på huset eller inbetalningen av hyran till lägenheten. Kort sagt: många svarta i USA riskerar, återigen, att vräkas från sina hem.  

Då sedan frågan om rasismen, på det brutalaste sättet, ställdes på dagordningen exploderade situationen på många håll i USA. Först kvävdes en svart man, Floyd George, till döds då han greps av polis i Minneapolis. Detta hände i slutet av maj. Bara mindre än tre veckor senare sköts en annan svart man, Rayshard Brooks, i ryggen och dog, i samband med ett gripande i Atlanta. Detta har utlöst väldiga protestvågor över hela USA. I en annan artikel i detta nummer av tidningen skriver vi följande:

”Mordet på George Floyd den 25 maj utlöste en oemotsvarad proteströrelse mot polisbrutalitet – en proteströrelse som skakat om hela det amerikanska samhället. Två veckor efter mordet demonstrerade totalt en halv miljon människor på 550 olika platser i landet. Protesterna har fortsatt under hela sommaren och enligt en rad opinionsundersökningar har totalt 15-26 miljoner amerikaner deltagit i någon av proteströrelsens aktioner.”
  

Den ständiga rasismen och polisens brutalitet utlöste protestvågorna. Men coronapandemin har bidragit till den väldiga uppslutningen i protesterna. Den har sannolikt också bidragit till de mer våldsamma inslagen. Alltför många svarta förlorade sina hus i samband med den ekonomiska krisen 2008. Då samma personer, och deras barn, idag ser sina arbetstillfällen försvinna eller hotas, finns det miljoner som känner att de inte har något mer att förlora. Detta bidrar till protesternas omfattning och militans. Detta bidrar till den ”perfekta stormen”.

President Donald Trump har varken förstått allvaret i pandemins hot mot folkhälsan i USA eller tyngden i proteströrelsen. Genom sin aggressivitet har Trump trappat upp spänningarna mellan de som har och de som inte har ännu mer; men också mellan polis och proteströrelse ännu mer. När det gäller valet i november har presidentens agerande inneburit att den nuvarande administrationen tappar stöd både bland de egna inom det Republikanska partiet, både hos förtroendevalda som borgmästare och guvernörer, men bland vanliga väljare enligt opinionsundersökningar. En effekt av coronapandemin verkar bli att USA kommer att få en ny president efter valet i november. I så fall kommer han att heta Joe Biden och representera det Demokratiska partiet.

USA vs Kina.
Till råga på allt har de tidigare spända relationerna mellan USA och Kina blivit ännu mer spända. Idag pågår en form av lågintensivt handelskrig mellan dessa båda ekonomiska giganter. Och spänningarna har nu även spridit sig till den diplomatiska arenan. USA har beordrat Kina att stänga sitt konsulat i Houston, Texas (samtidigt som en person sägs ha erkänt spioneri för Kinas räkning). Kina har svarat med att beordra USA att stänga sitt konsulat i Chengdu i Sichuan-provinsen. Chengdu är Kinas fjärde största stad efter Chongqing, Shanghai och Peking. Denna upptrappning av konflikten mellan USA och Kina kan i sin tur ytterligare förvärra den ekonomiska krisen. Världsbanken, som tidigare förutsåg att världens samlade BNP skulle komma att minska med hela tre procent, har nu ändrat sin prognos.

SVT Nyheter säger bl a följande: Coronapandemin får till följd att världens bruttonationalprodukt (BNP) krymper med 5,2 procent i år, enligt en ny prognos från Världsbanken. Det blir i så fall den största globala ekonomiska nedgången sedan 1945-46. Euroområdets BNP beräknas minska med hela 9 procent, USA:s med 6 procent (8 juni 2020).

Tilläggas bör att världens samlade BNP aldrig tidigare har minskat sedan andra världskrigets slut 1945 (utom vid krisen 2009 då det ev. skedde en minskning på 0,1 procent). Detta är alltså den allra värsta krisen på 75 år. Frågan som idag ställs är om de ekonomiska och sociala effekterna kommer att bli lika fruktansvärda som under depressionen på 1930-talet?

Europeiska Unionen EU
Den dubbla kris som har följt i spåren på coronaviruset har startat en intensiv debatt om ifall pandemin stärker de federalister som vill se EU utvecklas mot ett Europas Förenta Stater – eller om riktningen går mot en ökad splittring inom EU. Det finns exempel som pekar åt båda hållen. Bristen på samarbete mellan EU-länderna var uppenbar när det gällde skyddsutrustning. Idag förs debatten bl a mot bakgrund av följande:
a) Ligger EU:s långtidsbudget (sju år) och 11 000 miljarder kr, samt det s.k återhämtningspaketet på nästan 8 000 miljarder kr (cirka 750 miljarder euro), på rätt nivå,
b) Blev balansen rätt mellan bidrag och lån när det gäller de starkare ekonomiernas stöd till de svagare,
c) Har det ställts nog hårda krav vad gäller rättssäkerhet och klimatåtgärder för att de länder som behöver bidrag och lån, för att återhämta sig, ska erhålla detta ekonomiska stöd.

Den ideologiska kampen har återfötts
Som ett resultat av de växande motsättningarna (”den perfekta stormen”) har den ideologiska kampen återfötts. Den står mellan de som inser behovet av produktion för behov och de som producerar för maximal vinst; den står mellan anhängarna av demokratisk socialism och försvararna av dagens kapitalistiska marknadsekonomi.

Del B: upprustning av sjukvården – och samhällsägda banker

Tillbaka till Sverige
Coronapandemin drabbade världsekonomin när tillväxten redan var på tillbakagång. Det är i en sådan situation som ekonomin är extra känslig. Det vi beskrivit är så allvarligt att det har uppstått sprickor överallt: inom olika block av länder som EU, mellan de två största ekonomierna i världen (USA och Kina) och även inom exempelvis USA. Kriserna som har förvärrats i pandemins spår är av en väldigt allvarlig natur. Kopplingen mellan vad som händer på världsarenan och Sverige är stark. Detta beror på att landet har mycket exportberoende ekonomi. Uppåt tre fjärdedelar av Sveriges varuexport går till olika länder Europa. De enskilt viktigaste av dessa är Norge och Tyskland.

Händelseutvecklingens allvar innebär att vårt Handlingsprogram mot coronaviruset, under pandemins utveckling, har måst vidgas till att i princip omfatta hela samhället.

Upprustning av sjukvård och omsorg – eller fortsatt nedrustning
I den andra delen ställde vi därför frågan om framtiden för sjukvården och exempelvis äldreomsorgerna på följande sätt: Ska den punktvisa upprustning av sjukvården som skett för att bemöta pandemin övergå i en generell upprustning . Eller ska den generella nedrustning av sjukvården som pågått under årtionden fortsätta när samhället slutligen fått bukt med pandemin. Vi ställde frågan mot bakgrund av att det ifjol fattades beslut om att fortsätta nedskärningarna i 17 av Sveriges totalt 21 regioner (tidigare landsting). I Stockholm blev beslutet att 1,1 miljard ska bort bara i sjukvården under innevarande år. I Västerbotten blev beslutet att skära en halv miljard inom sjukvården under de tre åren 2020-2022.

Bankerna måste ägas av samhället
I den tredje delen av vårt Handlingsprogram drog vi, bland annat, slutsatsen att ”Bankerna måste ägas av samhället – för ökande investeringar i grön industriell produktion och minskad arbetslöshet”.

Bankerna har en avgörande roll i det ekonomiska livet. Men det är uppenbart att de inte, på något, sätt lever upp till det ansvar som detta ålägger dem.
a) Samhället har fått gå in och rädda bankerna med skattemedel. Många av oss minns hur eländigt det stod till i början på 90-talet efter att kreditmarknaden avreglerades vid mitten av 80-talet,
b) Alla de fyra stora affärsbankerna – Swedbank, Nordea, Handelsbanken och SE-banken – har kunnat kopplas till olika skandaler vad gäller penningtvätt. De ljusskygga affärerna har ägt rum i de tre baltiska staterna och Ryssland.
-Så sent som i juni 2020 har Finansinspektionen (FI) gett SE-banken en s.k. anmärkning samt bestämt att SEB ska betala böter (en sanktionsavgift) på 1 miljard kronor för att inte ha identifierat risken för penningtvätt i den baltiska verksamheten tillräckligt bra och för att ha haft brister i sin styrning och kontroll av de baltiska dotterbankernas åtgärder mot penningtvätt.
c) De fyra stora affärsbankerna agerar inte heller tillräckligt aktivt för att låna ut de enorma summor som har ställt till deras förfogande, av samhällets skattemedel, för att de ska”undvika att livskraftiga företag slås ut till följd av coronavirusets spridning”. Det verkar som om regering, riksdag och riksbanken – som först ställt 200 miljarder till bankernas förfogande och sedan ytterligare 500 miljarder – tror att bankerna skulle vara några neutrala aktörer. De är de naturligtvis inte. De ingår alla i olika intressesfärer i Sverige – och utomlands. De har sina egna agendor när det gäller vilka delar av näringslivets som ska räddas och vilka som inte ska räddas; när det gäller vilka delar som ska utvecklas och vilka som inte ska utvecklas. Det är bara att titta på bankernas pengatvätt i Baltikum och Ryssland och den miljard som FI bestämt att SEB ska böta av just dessa skäl. Detta är några av skälen till att bankerna ska ägas av samhället.

Ska bankverksamheten ledas av ekonomer – eller politiska amatörer
Efter att samhället övertagit bankerna ska bankverksamheten ledas av ytterst kunniga personer och inte av glada politiska amatörer. Den skillnad som samhällets övertagande kommer att innebära för bankernas verksamhet kommer att framgå på två sätt. Först genom ägardirektiven. Dessa kommer att klargöra förväntade avkastningskrav, soliditet, risktagande, det ytterst olämpliga i pengatvätt, o s v. Ägardirektiven blir sedan de riktlinjer som bankernas VD och övriga ekonomer ska arbeta efter. Den andra handlar om vilka som anförtros att sitta i bankernas styrelser. Dessa kommer inte att vara representanter för de största aktieägarna. Där kommer att sitta representanter för fackföreningar, kommuner, regioner och ägarna staten. Det är dessa som utarbetar ägardirektiven samt ser till att dessa följs – eller förändras då verkligheten förändras. Bankernas styrelse kommer att vara ansvarig inför väljare och medlemmar i facket – som en garanti för att verksamheten sköts på ett för samhällsutvecklingen önskvärt sätt.

För att sammanfatta: Även om skillnaderna är stora har effekterna av Coronapandemin skapat växande spänningar, och stora proteströrelser, som påminner om den situation som rådde under 1960- och 70-talen. Coronapandemin har visat på den kapitalistiska marknadsekonomins bräcklighet. Detta har återfött den ideologiska kampen. Arbetarpartiet kommer att delta i denna. Under en period har vi fört fram dessa två ideologiskt viktiga frågor:
– ska de generella nedskärningarna inom sjukvården fortsätta – eller ska samhället riva upp besluten om nedskärningar och ersätta dessa med nya beslut om generella satsningar på upprustning av sjukvård, äldre- och andra omsorger,
– bankerna måste ägas av samhället: bland annat för att garantera den långsiktighet som krävs för att förhindra en avindustrialisering och skapa de finansiella resurser som krävs för massiva investeringar i grön industriell produktion – vilket samtidigt utgör ett försvar av jobben.
Pandemin visar att vi demokratiska socialister måste flytta fram positionerna i den ideologiska kamp som pandemin gjort oundviklig. 

Del C: försvaret av industrinationen Sverige – under samhällets ledning och planering

Produktion för behov – eller för maximal vinst
Som ett resultat av de växande motsättningarna, den perfekta stormen, har den ideologiska kampen återfötts. Anhängarna till demokratisk socialism har en fundamentalt annorlunda syn på hur hälsa och jobb ska försvaras, samt hur samhället ska utvecklas, jämfört med anhängarna till kapitalistisk marknadsekonomi. Detta gäller inte minst behovet av att styra investeringarna för att bekämpa en avindustrialisering av Sverige samt för en massiv satsning på grön industriell produktion – exempelvis av batteridrivna bilar. Produktion för behov ställs mot produktion för maximal vinst på bekostnad av människa och miljö. 

Det krävs en satsning på grön industriell produktion av två skäl. Det ena är att vi strävar efter att Sveriges ska överleva som en avancerad industrination. Som ett första steg måste den industri som finns försvaras. De som förnekar gruvbrytningens, stålindustrins, vattenkraftens och skogsnäringens betydelse för hela Sveriges ekonomiska utveckling och befolkningens levnadsstandard förnekar verkligheten. Och för landets norra delar, men också för stora delar av annan glesbygd, har dessa näringar varit en förutsättning för att folk skulle bosätta sig där överhuvudtaget. 

Då vi talar om levnadsstandard syftar vi inte endast på överdriven konsumtion i form av två bilar då familjen kan klara sig med en. Vi talar om ett utbildningssystem där även arbetarbarn får chansen att gå en universitetsutbildning, en bra sjukvård samt en äldreomsorg som är ekonomiskt överkomlig för alla. För att ta några exempel. Om Sverige avindustrialiseras riskerar levnadsstandarden att kollapsa även när det gäller utbildning, sjukvård och omsorger liksom ersättningssystem i samband med arbetslöshet, sjukdom och ålder (pensioner).

Det andra är att vi strävar efter massiva investeringar i vad vi kallar grön industriell produktion. Det är tveklöst så att bristande kunskap, och en ovilja att ta till sig den kunskap som funnits sedan lång tid tillbaka, har försatt världens olika nationer i en klimat- och miljökris som rymmer en oändlig massa aspekter. Arbetarpartiets strategi här består i att minska en så stor del av miljöavtrycket som möjligt – redan vid de två källorna. Den ena källan är av ideologisk karaktär. Den andra av teknologisk. (Låt oss vänta med den ideologiska).

Arbetarpartiet anser att de stora miljösatsningarna måste ske redan i själva produktionen. Vi har för fram parollen om grön industriell produktion under hela 14 år. Den representerar framtiden.

Vi anser inte att det är något fel med konsumentansvar. Men vi anser samtidigt att detta är en uppenbart otillräckligt väg i arbetet mot miljöförstöring och klimatuppvärmning. En överbetoning på konsumenternas ansvar kan till och med skapa negativa effekter:
a) den friar producenterna från deras ansvar – de som kan göra mest,
b) den skapar en moraliserande och fördömande attityd mot exempelvis ensamstående föräldrar som helt enkelt inte orkar sätta sig in i en allt mer komplicerad källsortering,
c) På sista tiden har ett ord börjat användas som kallas ”klimatskam” – som verkar drabba de som satsar mest på att vara bäst på att källsortera, nyttja kollektivtrafik som tåg- och buss. Och att just dessa skulle deppa ihop är ju ett slöseri med engagemang.

Exempel på grön industriell produktion. Vi ser det inte som realistiskt att förbjuda bilar. Men vår strävan är att bygga ut kollektivtrafiksystemen så mycket som möjligt. Både framkomlighet, miljö- och klimat skulle tjäna enormt på detta. Det är i kollektivtrafiksystemen som framtiden finns i Kinas och Indiens alla storstäder. Men låt oss  återkomma till kollektivtrafiken längre ned i texten. När det gäller bilar så finns det flera exempel på vad vi menar med grön industriell produktion. Ta batterifabriken som ska byggas i Skellefteå. Kan möjligheten till lagring av energi i batterier förbättras kommer detta att öka antalet fordon som drivs med hjälp av el. Både personbilar, bussar och lastbilar. Bättre batterier krävs även för att lösa ett av vindkraftens stora problem: Lagringen av energi. Som alla vet blåser det inte alltid då energin behövs som bäst. Lagring av förnyelsebar energi är en absolut nyckelfråga inför framtiden. Och ett exempel på grön industriell produktion.

Framtidens lastbil går på el, förhoppningsvis inte genererad från kolkraftverk i Polen. Foto: Toll Group/Flickr (CC BY 2.0)

Men under överskådlig tid kommer antalet bilar som drivs med fossila bränslen att öka. Detta är inget vi har råd med att förneka. Kina och Indien har tillsammans över 2,8 miljarder människor. Detta är ganska exakt en tredjedel av världens idag 7,8 miljarder invånare. Den växande skara i Kina och Indien som har råd att skaffa en bil siktar i dagsläget ofta på en Audi, BMW, Mercedes – eller på billigare bilar – med förbränningsmotorer. Idag kan detta inte mötas med sånger om ”sol, vind och vatten”. Även om det är dit vi strävar. Därför måste vi även sikta in oss på ”övergångslösningar”. Ett sådant exempel handlar om syntetisk diesel baserad på biomassa. Detta kan minska utsläppen av koldioxid från förbränningsmotorer med uppåt 80 procent! Och i vetskap om att antalet förbränningsmotorer kommer att öka måste vi vinna tid – innan vi kan ersätta förbränningsmotorerna med kollektivtrafik och eldrivna bilar. Syntetisk diesel skulle kunna vara en livsviktig brygga mellan dagens väldiga utsläpp från förbränningsmotorer fram till denna motortyps avveckling. Syntetisk diesel är ett annat exempel på grön industriell produktion.

Kollektivtrafik genom inventering – steg för steg
Ett tredje exempel är på grön industriell produktion är den verkliga utmaningen. Det handlar om export av hela trafiksystem, inklusive infrastruktur, som är inriktad på att lösa klimat- och miljöproblemen. Vi talar inte om lösningar för Sverige – ett land med 0,12 procent av världens samlade befolkning. Sverige har haft starka varumärken på transportsidan i form av Saab, Volvo och Scania. Men landet borde nu satsa på starka varumärken när det gäller bra och billiga trafiksystem för både gods och passagerare. Det måste handla om kombinationer av miljövänliga hamnar, med beredskap på oljeutsläpp, med omlastningskapacitet (en gigantisk version av samordnade varutransporter) till tåg och sedan övergång från tåg till bil. Sådana lösningar existerar redan idag. Men endast i helt otillräckligt skala.

Det finns ett oändligt behov av en ”exportvara” bestående av trafiksystem där godset först exporteras med fraktfartyg, sedan omfördelas till järnväg för längre landtransporter (och till lastbil för kortare) och som i ett tredje led lastas om till lastbilar innan godset når sin slutdestination. Ska detta fungera kan inte allt börja från scratch. Svårigheten ligger i att till en början måste sannolikt kanske endast ett av de tre leden vara drivet med andra medel än fossila bränslen. Exempelvis tågtransporten. I ett andra led kanske lastbilstransporterna kan börja ske via batteridrift. Och i en framtid kanske även skeppstrafiken, med miljösäkrade hamnar, kan minska sin miljöpåverkan.

Här handlar det om att börja med att inventera de lokala förutsättningarna i städer som kanske har fler invånare än Sverige som land. Sådana städer finns i Kina och Indien samt i en rad andra länder (huvudstaden i Thailand, Bangkok, har ca 10 miljoner invånare). På datorspråk skulle denna typ av export innebära leveranser av både mjuk- och hårdvara. Mjukvaran består av kunskap levererad av miljöoch logistikexperter tillsammans med personer som förstår sig på den lokala kulturen något mycket viktigt. Dessa inventerar vilka lokala förutsättningar som finns – i en stad på 15 – 20 miljoner invånare – exempelvis när det gäller möjligheten att bygga ut ett redan existerande tågtrafiknät och att anpassa detta till hamntransporter och kollektivtrafik med buss. Exporten av hårdvaran består i att erbjuda sig att bygga en tunnelbana, exportera vindkraftverk och batterier för lagring som kan användas till batteridrivna bussar. Eller export av syntetisk diesel. Återigen: Idén är troligen inte ny. Men det finns, oss veterligen, inga som specialiserat sig på denna typ av export i form av en kombination av inventering och logistik i kombination export av hårdvara. När det kluster av företag som krävs för att klara denna typ av åtagande, uppbackade av staten, väl har etablerat sig och vunnit förtroende i samband med inventering och logistikplanen över hur existerande resurser kan användas kan detta följas upp med exporten av hårdvaran i form av vindkraftverk och batterier för lagring av energi till batteridrivna bussar och allra bäst – bygge av ett tunnelbanesystem.

Kampen för en bättre kollektivtrafik kräver inventering av existerande resurser. Foto: kmarius från Pixabay

Om en fungerande kollektivtrafik kommer först byggs staden ej runt bilismen 
Sedan över till den ideologiska källan till minskat miljöavtryck. Den teknologiska metoden att minska miljöavtrycket handlade om hur produktionen av varor skedde. Den ideologiska källan till minskad miljöpåverkan handlar om vilka varor som det finns ett behov av. Det bästa är att redan från början bygga upp ett effektivt fungerande, kollektivt, transportsystemen. Vi tänker exempelvis på Indonesiens huvudstad Jakarta, med cirka elva miljoner invånare, och en enda tunnelbanelinje.
Tanken är att bilar aldrig ska hinna bli alternativet med stor A (Det kanske är för sent i Jakarta, men vi använder oss av denna stad som ett exempel). Det är nämligen väldigt mycket svårare att först etablera en bilpark med tre miljoner, mer eller mindre miljöfarliga bilar, och investera en massa pengar i ett vägsystem för dessa bilar. För att sedan bygga upp en ny infrastruktur, till exempel en tunnelbana, för pengar som är låsta i vägar. Det är också omöjligt att försöka lära om bilförare, som hunnit börja älska sina bilar, att ställa undan bilen för att börja åka tunnelbana.

Det är väldiga investeringar som krävs framöver.

Försvaret av folkhälsan

*Redan i de två första delarna av vårt handlingsprogram har vi understrukit att de punktvisa satsningar som skett på sjukvården, som ett resultat av coronapandemin, måste omvandlas till generella satsningar samtidigt som besluten som togs redan ifjol, i 17 av landet 21 regioner, om nya nedskärningar inom sjukvården måste rivas upp; samma behov av generella satsningar, bl a på ökad personaltäthet, finns inom omsorgen av äldre och andra behövande,
*Generella satsningar på sjukvården är en absolut nödvändighet: det är bara en fråga om när en ny pandemi kommer – inte en fråga om ifall den kommer; till detta ska läggas den vårdskuld som idag finns inom sjukvården i form av uppskjutna besök, undersökningar, provtagningar, diagnoser och operationer,
*Arbetslösheten i Sverige beräknas öka: KI:s basscenario innebär att arbetslösheten kommer att ha ökat till hela elva procent fram till årsskiftet men den kan även komma att stiga ytterligare; regering och riksdag hade satsat 200 miljarder på att slå vakt om nuvarande strukturer och ägandeförhållanden. Arbetarpartiet anser att stora delar av dessa pengar bör användas till det vi vill kalla för ”det stora vård- och omsorgslyftet”, detta i syfte att omskola många av de arbetslösa till sjuksköterskor, undersköterskor eller vårdbiträden. En sådan satsning på att öka antalet sjukvårdsutbildade är nödvändig för att kunna genomföra de nödvändiga generella satsningar på sjukvården – och samtidigt bekämpa den ökande arbetslösheten,
* Arbetarpartiet anser även att huvuddelen av läkemedelsindustrin måste ägas av samhället; vi för även fram en rad andra krav när det gäller hur kampen mot coronapandemin måste föras i den första delen av vårt handlingsprogram som presenteras i Nya Arbetartidningen nr 145,

Försvaret av industri och jobb kräver styrning av investeringar
*Vi har redan tidigare redogjort för skälen till varför vi anser att samhället måste äga bankerna och att bankernas styrelsen måste utarbeta de ägardirektiven efter vilka bankens VD och ekonomer ska arbeta,
*Vi har även redogjort för vår strävan efter att slå vakt om Sverige som industrination, samtidigt som vi vill göra massiva satsningar på grön industriell produktion,
* För att klara omställningen till grön industriell produktion krävs även ett långsiktigt samarbete mellan forskning, utveckling av forskningsresultaten och produktion: detta kan gälla ett vaccin mot coronaviruset men det kan även gälla utvecklingen av batterier för att lagra energi från vindkraftverk, för att ta fram syntetiskt diesel och utveckla de avancerade transportsystem och kollektivtrafik som Sverige kan exportera till andra länder enligt tidigare förda resonemang,   
*För att klara detta krävs väldiga och långsiktiga investeringar i svensk industrin; för att kunna ackumulera det nödvändiga kapitalet krävs en mobilisering av samhällets alla resurser;  -de anställda måste ges inflytande över fördelningen av vinsterna: hur mycket ska delas ut till aktieägarna och hur mycket ska återinvesteras i företagen; i vilka branscher ska investeringarna göras och var ska investeringarna ske rent geografiskt – vi anser inte att de vinster som de svenska arbetarna har slitit ihop ska återinvesteras i diktaturer som Kina där arbetarna är helt rättslösa och ofta jobbar till väldigt låga löner (eller i Turkiet),
-bankerna måste vara beredda på att låna upp pengar,
-Samhället måste gå i bräschen för en omställning av den svenska industrin till en ny epok: men uppgiften är så gigantisk att alla resurser måste mobiliseras; detta innebär deltagande av privata industrier, uppodling av nedlagd privat åkermark för produktion av syntetisk diesel, användning av råvaror i form av vattenkraft, skog och gruvor åter med bistånd av forskningen för att minska miljöpåverkan,
*Denna omställning måste ske på ett planerat sätt under samhällets ledning bland annat genom samägande av vissa stora företag mellan staten och privata företag under samhällets ledning. Coronapandemin har visat att i samband med stora kriser och stora satsningar behövs samhällets ledarskap för att klara den nödvändiga planering och samordning som krävs.

Produktion eller produktion för maximal vinst Här ställs en framtid med produktion efter behov mot en framtid med produktion för maximal vinst – oavsett om produkterna behövs eller inte; här ställs demokratisk socialism mot kapitalistisk marknadsekonomi. Coronakrisen har åter ställt den ideologiska kampen på dagordningen – och detta är vårt demokratiska socialistiska program.

Print Friendly, PDF & Email