Kriminella och andra nätverk försöker styra hela stadsdelar

Det krävs nattvandringar av boende och kvarterspolis för att försvara demokratin

Foto: Adam Wilson / Unsplash.com

Tisdagen den 25 augusti kunde Göteborgs-Tidningen (GT) rapportera att personer, knutna till kriminella nätverk, upprättat egna vägspärrar för att kontrollera trafiken i olika bostadsområden i Göteborg. Enligt polisen utgjorde detta ett nytt inslag i de våldsamma konflikterna mellan kriminella nätverk som plågat staden med omnejd under många år.

Hittills har tre skottlossningar kopplats samman med den senaste konflikten. Den första skjutningen skedde den 12 augusti och riktades mot ett antal personer som besökte en bensinstation på Hisingen. I denna, den senaste, konflikten har hittills en man i 20-årsåldern skadats allvarligt i samband med skottlossningarna.

De grupperingar som uppges vara inblandade i gängkonflikten är den kriminella delen av det släktbaserade nätverket Ali Khan, å ena sidan, samt Backagänget, å den andra. Två av de områden där den kriminella delen från Ali Khan-nätverket hade upprättat egna vägspärrar var vid Hjällbo centrum och vid Hammarkulletorget. Då polisen anlände avhystes de kriminella och deras vägspärrar.

Konflikten mellan de två nätverk som nämnts berör även andra nätverk som samarbetar med det ena eller andra av huvudmotståndarna. Polisen anser att risken är stor för nya våldsdåd. Konfliktzonen spänner över stora delar av Göteborg med omnejd. Kriminella som berörs av konflikten bor ofta på en stadsdel men bedriver exempelvis knarklangning på en annan.

Enligt polisen markerar den nu inledda konflikten slutet på det relativa lugn som rått i relationerna mellan de kriminella under en relativt lång period i Göteborg.  Polisen ser mycket allvarligt på läget och berättar för GT att det nu råder ”rött läge”. Detta innebär bland annat att stora polisiära resurser snabbt kan sättas in om det skulle behövas. Situationen har skapat en stark oro hos stora delar av befolkningen i Göteborg.

Djupgående segregering

Arbetarpartiet har många gånger varnat för framväxten av parallella samhällsstrukturer i Sverige. Regeringar från de båda traditionella politiska blocken har bland annat bedrivit en helt ansvarslös asyl- och invandrarpolitik. Detta har starkt bidragit till att skapa segregerade arbets- och bostadsmarknader. Och ur detta växer utanförskapsområden fram av sig självt. Både på bredden och på djupet. I vissa bostadsområden, i Sverige, är det inte ens nödvändigt att kunna det svenska språket.

Denna situation har påtagligt underlättat möjligheterna att kringgå, och även ersätta, svensk lagstiftning med andra värderingar. Det handlar exempelvis om olika gruppers strävan efter att etablera ett förtryck av kvinnor och barn baserat på hederskultur. Det handlar om islamisternas (inte muslimerna i allmänhet) mål att införa sharia. Detta innebär bland annat att regeringar som utses i fria val avskaffas och ersätts med ett präststyre baserat på Koranen samt den praxis som krävs för att tillämpa Koranens påbud i dagens samhälle.

Men parallella samhällsstrukturer kan även växa fram genom stora och, med varandra samarbetande, kriminella nätverk. Detta visas mycket tydligt av situationen i Göteborg där kriminella vågar visa sin makt genom att sätta upp egna vägspärrar och kontrollera vissa passerande bilar. Detta visar vilket stort ”våldskapital” vissa kriminella nätverk har. De kan, även om det ännu ”endast” gäller för en kortare tid, agera som början till en laglös beväpnad milis.

Medborgare tas som gisslan

Det är inte endast i storstadsområdena som kriminella nätverk visar musklerna. Under det senaste året har det brunnit upp mellan 60-70 bilar i Umeå. Det har även anlagts mordbränder i kvartersgårdar och i byggnader som bedrivit kommunal fritidsverksamhet. Detta har skett över hela Umeå kommun. Nämnas kan stadsdelarna Tunnelbacken, Mariehem, Ålidhem, Holmsund samt Ersboda. Följden är att oron spritt sig runt om i hela Umeå.

De som är ansvariga för mordbränderna håller ett vapen riktat mot alla umebor. Polisen har fått budskapet från de kriminella att de utbrända bilarna, runt om i kommunen, beror på att polisen har agerat allt hårdare mot den växande knarklangningen. Budskapet från de kriminella har följande innehåll: försvårar ni för vår verksamhet hämnas vi på det ”civila” Umeå (alltså på umeborna). Det är viktigt att kunna ”ta in” denna verklighet. De kriminella, nätverk eller individer, som bedriver knarklangning tar Umeås medborgare som gisslan. De kriminellas hot är riktat mot alla umebor. Bilar har redan brunnit över hela kommunen!

De senaste bränderna mot bland annat byggnaden med fritidsverksamhet kan ha genomförts av vanliga ”ungdjävlar” som ännu inte har fått lära sig var gränserna går. All vandalism som sker utförs inte av kriminella. Men det råder ingen tvekan om att exempelvis bilbränderna var anlagda av kriminella – i syfte att få polisen att sluta störa knarkhandeln. Som tidigare sagts: Polisen har ökat trycket mot de kriminella i Umeå. Och då dessa inte förmår slå tillbaka mot polisen ger de sig istället på ”civila” umebor genom att bränna deras bilar samt kvarterslokaler.

Nazistisk förebild

Allt fler medborgare påtvingas en helt ny verklighet. En verklighet i vilken de drabbas, personligen, av att polisen blir mer effektiv i sitt arbete med att stoppa knarkhandeln. Metoden att hämnas på civila kallas sedan andra världskriget för att ”ta gisslan”. Begreppet blev känt sedan den tyska krigsmakten började skjuta civila som hämnd för att nazisternas ockupation av andra länder gav upphov till motståndsrörelser. Återigen: stanna upp och försök ”ta in” denna nya verklighet. En verklighet i vilken de kriminella bekämpar polisen genom att ta civila medborgare som en gisslan. Men samhället kan inte backa. Varken folkvalda, polis eller medborgare. Istället måste samhället enas och brottsligheten de kriminella nätverken bekämpas och besegras.
Frågan är med vilka metoder?

Kvarterspoliser och ömsesidigt förtroende

Låt oss fästa uppmärksamheten på de goda initiativ som polisen, exempelvis i Umeå, har påbörjat. Det handlar om ”områdespoliser” och utgör ett steg på vägen mot vad som förr kallades för kvarterspoliser. Idag har ett tiotal områdespoliser en speciell inriktning på Umeås mest utsatta stadsdelar. Tanken är att detta tiotal ska fördubblas.

Vi ställer oss helt bakom denna inriktning. Men vi vill också gå ett steg längre. För att polisen ska lyckas måste det även skapas mindre och permanenta poliskontor på de utsatta stadsdelarna. För det måste verkligen handla om en långsiktig, permanent, etablering! De boende måste veta att polisen alltid kommer att finnas på bostadsområdet. Det är också viktigt att polisens rekrytering breddas. På invandrartäta områden kan inte alla heta Danne, Olle och Pelle. Ska de boende kunna se människan bakom uniformen måste de boende träffa både män och kvinnor – som heter Danne, Stina och Bashar.

Det är sådana åtgärder som krävs för att skapa förutsättningar för att det ska kunna växa fram ett ömsesidigt förtroende mellan polisen och de som bor i segregerade och utsatta områden. Detta gäller i extra hög grad om den framväxande tystnadskulturen ska kunna brytas. Denna bygger på en befogad rädsla. Tystnad på grund av rädsla finns överallt där det finns organiserad brottslighet.

Husbys nattvandrare – ett exempel att följa

Skjutningar och bilbränder följer ett mönster som känns igen från storstäderna och deras förorter. Vi tänker exempelvis på de uppmärksammade bilbränderna i Husby år 2013 då över 100 bilar förstördes. Dessa bränder var organiserade av ett nätverk av kriminella som var hemmahörande i Husby, men även i ett antal angränsande förorter som Kista och Ärvinge.

De som förmådde lugna ned situationen var ”eldsjälar” bland husbyborna! Många av dessa var ute redan den första natten för att försöka stoppa bränder och skadegörelse. Under de följande veckorna ställde hundratals människor upp som nattvandrare. Denna folkliga mobilisering var imponerande. Detsamma gäller för deras målsättningar. Nattvandrarna i Husby ville bland annat:

a) ta reda på vilka skadegörarna var, skälla ut dem och sedan förmå föräldrarna att ta itu med sina ungdomar och barn – varav vissa endast var tolv år gamla,

b) förhindra sammandrabbningar mellan ungdomar och polis – sju poliser skadades och de ungdomar som dömdes för händelserna fick svåra efterräkningar,

c) stoppa ytterligare skadegörelse i form av nya bilbränder,

d) ta udden av den ”street cred” (auktoritet) som de kriminella, som låg bakom bilbränderna i Husby, riskerade att få bland ungdomar och barn.

Alla förstod inte storheten i det som hundratals husbybor gjorde för sju år sedan. Många kommer tyvärr endast ihåg dessa kravaller som det tillfälle då de fick upp ögonen för att ungdomar kastade sten på all blåljuspersonal. Alltså förutom på polisen även på personalen i ambulanserna och på brandbilarna. Och detta var verkligen en sida av händelserna i Husby för sju år sedan.

Men när vi utvärderar händelserna i Husby 2013 är det absolut viktigaste att framhålla den andra sidan av händelserna. Och denna består i nattvandrarnas helt avgörande roll i att normalisera situationen. Den kraft som dessa nattvandrare besatt baserades dels på deras eget modiga agerande, dels på vetskapen om att deras syfte – att normalisera situationen – stöddes av en överväldigande del av befolkningen i Husby. Detta exempel i form av hundratals nattvandrare som, stödda av en absolut majoritet av befolkningen i stadsdelen, steg fram som en tredje kraft utgör en modell för framtiden.

För det var dessa vanliga husbybor som förmådde avveckla striden mellan de ungdomsgrupper som, inspirerade av kriminella, på sitt sätt bidrog till att trappa upp situationen. Å ena sidan. Medan en alltmer militariserad och desperat polis också pressades till att trappa upp situationen. Å den andra sidan. Husbybornas exempel måste lyftas fram som ett föredöme för hela Sverige. Som något att ta efter. Utan dessa modiga civilpersoner hade upptrappningen kunnat fortsätta och utvecklats till ett inbördeskrigsliknande tillstånd – som mycket väl hade kunnat sprida sig till andra stadsdelar. Återigen: Faktum är att många som deltog i skadegörelsen och bilbränderna bodde i andra bostadsområden än Husby.

Läs vidare – Fyra vägval som avgör Sveriges framtid

Print Friendly, PDF & Email