Terrordåden i Frankrike och Österrike måste fördömas utan förbehåll

Foto: Bwag / Wikimedia Commons (CC BY-SA 4.0)

På kort tid har en rad våldsamma terrordåd med islamistiska förtecken skett i Frankrike och Österrike. Dessa dåd utgör alla fruktansvärda tragedier och måste fördömas – utan förbehåll i form av ifrågasättanden av det lämpliga i att publicera bilder på profeten Muhammed. För det första är detta lagligt. För det andra skulle det inte vara belagt med dödsstraff om det var olagligt. Våra sympatier måste helt och hållet ligga hos offren och deras anhöriga. Våra yttranden måste på samma sätt bestå i avståndstaganden från terrorismen.

Den senaste vågen av terrordåd i Europa inleddes med mordet på den franske läraren Samuel Paty. Paty mördades för att han hade gjort sitt jobb som lärare i historia och geografi och undervisat sina elever i yttrandefrihet. Han förklarade händelseförloppet bakom terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo år 2015. Mot denna bakgrund visade han bland annat upp karikatyrbilder på profeten Muhammed hämtade från tidningen Charlie Hebdo. Före det att läraren visade bilderna hade han erbjudit de elever som var muslimer att lämna klassrummet för att de skulle kunna undvika att känna sig kränkta.

Det brutala mordet på Samuel Paty hade föregåtts av en våg av hat och hot i sociala medier – initierad av en förälder till en av Patys elever. I denna hatvåg spreds både namnet på läraren och namnet på skolan där han arbetade. Bland de elva gripna finns, förutom föräldern, även en känd islamistisk extremist.

Den 29 oktober skedde ett nytt terrordåd i Frankrike. En ung man beväpnad med kniv gick in i en kyrka i staden Nice, där han högg ihjäl tre personer. Bara fyra dagar senare skedde ett terrordåd i Österrikes huvudstad Wien. En ensam IS-sympatisör öppnade eld utanför stadens största synagoga och fortsatte sedan att skjuta på folk i en stadsdel packad med restauranger och barer. Fyra personer dödades och 22 skadades.

Mot bakgrund av dessa dåd beslutade den svenska Polismyndigheten om en s.k. ”nationell särskild händelse” för att snabbt kunna agera vid ett eventuellt terrorattentat i Sverige.

Dessa terrordåd måste fördömas – och detta utan förbehåll. Någon kanske undrar varför vi betonar orden utan förbehåll. Skälet är att det, i svensk media, har rests frågor om huruvida det var lämpligt att den franske läraren visade bilder på karikatyrerna av profeten Muhammed i tidningen Charlie Hebdo. Den franske läraren skulle, antyder vissa medier, på så sätt ha provocerat fram dådet mot sig själv.

Men att ställa frågan på detta sätt är att spela rakt i händerna på de våldsbejakande islamisterna. Islamisterna vill att diskussionen ska handla om ifall det är rätt eller fel att häda en viss religion. De vill absolut inte diskutera huruvida det är rätt eller fel att mörda i sin religions namn. Metoden går ut på att skylla på offret – inte den som utförde morden. Denna metod känns igen från då våldtagna kvinnor blivit misstrodda i rättegångssalen eftersom de haft ”utmanande” kläder och eventuellt varit berusade. Låt oss upprepa: Det är lagligt att häda. Och vore det olagligt skulle straffet inte vara döden.

De islamistiska riktningarna bland muslimerna har, genom våld och hot om våld, framtvingat en självcensur bland vissa journalister, författare, politiker och andra samhällsdebattörer. Detta har inneburit att det går att utnyttja den grundlagsskyddade yttrandefriheten till att driva med exempelvis kristendom och judendom. Men inte med islam. Där upphör yttrandefriheten. Denna process har pågått ända sedan 1989 då ayatollah Khomeini, Irans dåvarande religiöse diktator, utfärdade en fatwa (religiöst påbud) som uppmanade alla rättroende muslimer i hela världen att döda författaren Salman Rushdie på grund av dennes bok Satansverserna.

I praktiken har alltså islamistiska extremister lyckats inskränka yttrandefriheten även i länder som ska ha denna rättighet! Detta utgör ett grovt och mycket allvarligt angrepp på alla demokratiska-sekulära samhällen. Även Sverige. Å ena sidan. Å andra sidan ska inte den majoritet av muslimer som tar avstånd från handlingar av detta slag lastas för mordet på Samuel Paty och andra liknande handlingar.

Glädjande nog trädde även imamer fram och tog avstånd ifrån detta dåd. Vi citerar imamen Tareq Oubrou i Bordeaux:
”Målet med denna terrorakt är att splittra oss men det måste vi stå emot.”
Tareq Oubrou anses vara en tolerant imam som gjort ett pionjärarbete för att anpassa muslimska lagar i syfte att muslimer ska kunna leva upp till de krav som ställs av den sekulära franska republiken.

Den österrikiske premiärministern har särskilt lyft fram tre män med utländsk bakgrund som gjorde en heroisk insats i samband med terrordådet i Wien. Männen hjälpte bland annat en skottskadad polis. En av männen blev själv skjuten i benet då han hjälpte en äldre dam att komma i säkerhet.

I högtidliga sammanhang säger sig alla vara för yttrandefrihet. Särskilt då det inte kostar något att sluta upp bakom denna grundlagsfästa princip. Men nu kostar det allt oftare något att stå upp för yttrandefriheten. För vissa kostar yttrandefriheten livet.

De som inte förmår eller vågar förstå innebörden av verklig yttrandefrihet – att verklig yttrandefrihet även innebär rätten att driva med såväl hög som låg, samt alla religioner och deras ledare och det även på ett hädiskt sätt – är inga försvarare av yttrandefriheten. Inte när det verkligen gäller. Inte när det verkligen kostar något.

Arbetarpartiet hädar inte någon religion. Å ena sidan. Å andra sidan står vi upp för den grundlagsfästa rätten att häda. Detta innebär att klara av att göra två saker, eller tänka två tankar, samtidigt. Detta har visat sig svårt för många politiker och journalister. Skälet är att det krävs mod till detta. Och mod är en bristvara i dagens Sverige. Inte minst politiskt mod.