Socialdemokraterna bäddar för moderatledd regering

genom att angripa arbetsrätten tillsammans med MP, C och L

Foto: News Øresund - Johan Wessman (CC BY 3.0) / Sverigedemokraterna (CC BY-SA 3.0) / Joakim Berndes (CC BY 4.0)

Om näste statsminister heter Kristersson, och Åkesson deltar i utarbetandet av politiken, har Socialdemokraterna sig själva att skylla.

En ny ekonomisk-politisk karta håller på att växa fram. Snabbt. Förändringarna påskyndas av coronapandemins effekter på folkhälsan runt om i världen samt på världsekonomin. Andra faktorer som påskyndar framväxten av den nya ekonomiska-politiska kartan är USA:s minskande ekonomiska och politiska dominans, vilket kommer att tvinga denna nation att mer och mer förlita sig på sin militära styrka. Detta speglas bland annat i de intensifierade försöken från både regering och opposition att pressa in Sverige i Nato utan någon som helst demokratisk debatt.

Andra faktorer som bidrar till den snabbt förändrade kartan är den nya vågen av terrordåd i Europa. Terrordåden sker inte i ett vakuum. De kan komma att få en radikaliserande effekt på den växande andelen av befolkningen som lever i områden där parallella samhällsstrukturer, baserade på ett shariastyre, växer fram och utmanar det sociala och politiska system som bygger på de svenska grundlagarna. För Sveriges del tillkommer å ena sidan en snabbt ökande arbetslöshet och de största inkomstklyftorna sedan början på 1990-talet, å andra sidan allt hårdare angrepp på bland annat anställningstrygghet och sjukvård. Den nya ekonomiska-politiska kartan innebär för Sveriges del att faktorer byggs upp som kan ge upphov till sociala spänningar och explosioner som landet aldrig varit med om sedan tiden mellan första och andra världskrigen.

”Folket har tappat regeringens förtroende. Vore det inte enklare, om regeringen upplöste folket och valde ett annat?” Den tyske författaren Bertold Brecht skrev dessa ord 1953 då han bodde i dåvarande Östtyskland. Samma ord kan även riktas till de idag allt bittrare Socialdemokraterna i Sverige. Sannolikheten för att Stefan Löfven ska kunna erövra regeringsmakten år 2022 minskar nämligen stadigt. Samtidigt håller förutsättningarna för att Ulf Kristersson ska kunna bilda nästa regering tillsammans med Kristdemokraterna på att mogna fram. Den grundläggande förutsättningen för detta är att tillräckligt många av de väljare som stöder (m) och (kd) accepterar att Kristerssons regering blir politiskt beroende av Sverigedemokraterna.

En annan del i den process som kan göra det möjligt för Kristersson att bilda regering är Liberalernas kamp för politisk överlevnad. I Ipsos mätningar har partiet nu hamnat under fyraprocentsspärren sex månader i rad. Om (lib) åker ur riksdagen är sannolikheten stor att resterna disintegreras och att partiet försvinner som nationell politisk kraft. Liberalerna är idag splittrade i frågan om partiet ska stödja en regering som gör sig politiskt beroende av (sd). Men med små möjligheter att profilera sig inom ramen för Januariavtalet, och med hotet om utplåning i nästa val hängande över sig, kan (lib) mycket väl komma att stödja en regering ledd av Kristersson. Förutsättningen är att dagens partiledning gör analysen att detta är vad som krävs för att klara fyraprocentsspärren. Åtminstone 2022.

Socialdemokraterna förlorade valet 2018

Tillbaka till Socialdemokraterna. Vi börjar analysen med att göra en distinktion mellan regeringsmakt och regeringsposition. Det Socialdemokraterna har innehaft efter valet 2018 är regeringspositionen tillsammans med (mp). Men regeringsmakt kräver en regering som har ett någorlunda stabilt underlag i riksdagen. Det var detta som (s) och (mp) inte lyckades erövra i det senaste riksdagsvalet. Det var omöjligheten att skapa ett regeringsalternativ som vilade på en majoritet i riksdagen som skapade en minoritetsregering. Det är den svaga ställningen i riksdagen som har styrt agerandet från (s) och (mp) i avgörande situationer efter förra valet – något som i sin tur har minskat minoritetsregeringens möjligheter till framgång i valet 2022. Låt oss göra en återblick på perioden fram till valet 2018 och i samband med detta studera en del statistik.

Löfven har positionen statsminister – men saknar makt att driva egen politik. Foto: Bengt Nyman (CC BY 2.0)

Socialdemokraterna och MP vann inte valet 2018. Sanningen är att dessa partier, sammantaget, gick kraftigt bakåt i jämförelse med valresultatet 2014 (se tabell nedan). Dessa två partier förlorade nästan var sjunde väljare under de fyra åren mellan valen och erhöll, sammantaget, endast 32,7 procent 2018. Det som räddade kvar Stefan Löfvens regering var Vänsterpartiets framgång. Men trots detta gick de tre partierna (s) + (mp) + (v), sammantagna, bakåt i valet 2018 i jämförelse med valet fyra år tidigare. Allianspartierna gick däremot aningen framåt om vi jämför dessa två riksdagsval. Men av de två traditionella politiska blocken blev trots allt (s) + (mp) + (v) en halv procent större än de fyra allianspartierna sammantagna. Det blev 40,7 procent för Löfven och kompani. Allianspartierna erhöll 40,2 procent. Så liten var alltså skillnaden mellan de två traditionella politiska blocken i det senaste riksdagsvalet.

PartiValet 2014Valet 2018Sifo nov 2019Sifo nov 2020
Socialdemokraterna31,028,324,427,0
Miljöpartiet6,94,44,74,2
Vänsterpartiet5,78,09,710,2
Centerpartiet6,18,68,37,7
Liberalerna5,45,53,63,2
Moderaterna23,319,817,020,8
Kristdemokraterna4,66,37,95,7
Sverigedemokraterna12,917,523,019,9

De verkliga segrarna var naturligtvis Sverigedemokraterna. Men i samband med den regeringsbildning som följde gällde fortfarande den överenskommelsen mellan riksdagens partier som syftade att minimera sd:s politiska inflytande. Detta innebar följande: dels skulle det största av de två traditionella blocken bilda regering, dels lades grunden för att denna regering skulle bli en minoritetsregering. Eftersom det blev (s) och (mp) som bildade minoritetsregeringen blev detta automatiskt en svag regering.

Stefan Löfvens misslyckanden

Det tål att upprepas: Socialdemokraterna vann inte riksdagsvalet 2018. Det första som hände var att det budgetalternativ som lades fram av (s) och (mp) röstades ned i riksdagen. Detta borde ha avhållit Socialdemokraterna från att försöka sig på att bilda en minoritetsregering. De visste ju att denna skulle bli tvungen att regera med ett budgetförslag som lagts av (m) och (kd). Vid denna tidpunkt, under första halvan av december 2018, hade fortfarande Socialdemokraterna kunnat överlåta regeringsbildningen till de – vad gällde frågan om sd:s politiska inflytande – djupt splittrade allianspartierna. Samtidigt hade (s) kunnat samla partiet, sidoorganisationer som SSU och kvinnoförbundet samt LO-facken, och tagit sig tid att staka ut den politiska kurs som blivit nödvändig på grund av den förändrade ekonomisk-politisk kartan. Detta hade kunnat lägga grunden för en politisk comeback i riksdagsvalet 2022. Men som alla vet valde Socialdemokraterna att regera vidare. Det som sedan hände har bidragit till att öppna dörren för Kristersson.

Den 12 december 2018 röstade riksdagen igenom budgetförslaget från Moderaterna och Kristdemokraterna. Detta innebar alltså att minoritetsregeringen tvingades regera Sverige med Moderaternas budget som underlag under ett helt år. På flera platser i Sverige organiserade SSU manifestationer under parollen ”nej till katastrofbudgeten”.

Samtidigt drog regeringsbildandet ut på tiden. Först drygt fyra månader efter valet, den 18 januari 2019, släpptes en ny regering (s+mp) igenom av riksdagen. Men denna regering hade minst sagt bundna händer vad gäller det politiska utrymmet. Vi har redan nämnt att regeringen Stefan Löfven II måste regera ett helt år med den budget som utarbetats av (m) och (kd). Det var nämligen denna budget som riksdagen ställde till minoritetsregeringens förfogande.

På detta följde Januariavtalet. Detta var en uppgörelse i 73 punkter mellan regeringen och samarbetspartierna (c) och (lib). Bland det mest uppseendeväckande i Januariavtalet var Socialdemokraternas löfte att försämra anställningstryggheten, försvaga ställningen för kollektivavtalen samt öppna för marknadshyror i nyproducerade bostäder!

Innebörden av detta är att Socialdemokraterna, för att behålla regeringspositionerna tillsammans med Miljöpartiet, både tog över Moderaternas budgetpolitik och Centerpartiets nyliberalism vad gäller arbets- och bostadsmarknaderna. Dessa reträtter lade i sin tur grunden för Vänsterpartiets ständigt återkommande hot om misstroendevotum. Valresultatet 2018, tillsammans med Socialdemokraternas vägval efter valet, har lagt grunden för ett fortsatt väljartapp. Löftet till (c) och (lib) om att försämra anställningstryggheten innebär en stor risk att Socialdemokraterna försvagas ytterligare bland LO-förbundens medlemmar. Perioden efter det senaste valet har lagt grunden för en ny socialdemokratisk tillbakagång i riksdagsvalet 2022.

Kristersson, Lööf och Åkesson?

Visserligen lyckades det, slutligen, för Stefan Löfven att bilda en minoritetsregering efter det senaste valet. Men vi vill påminna om vad vi sade i början av denna artikel. Regeringsbildningen gav inte minoritetsregeringens två partier regeringsmakten – om man med makt menar ett mandat att driva sin egen politik grundad på en stark ställning i riksdagen (se tabellen med valresultat ovan). Vi har nämnt att Socialdemokraterna tvingades regera med en budget från (m) och (kd), att partiet skrev under Januariavtalet och därefter förknippats med ständiga diskussioner om försämrad anställningstrygghet och uppluckrade turordningsregler. Samtidigt har Löfven tvingats ägna en massa tid och kraft för att hindra (v) från att driva fram en misstroendeomröstning i riksdagen som kan fälla regeringen.

Detta innebär inte att inneha regeringsmakten utan endast regeringspositionerna – tillsammans med en mycket begränsad politisk makt. Men för ett parti som nöjer sig med positionerna, och inte kräver regeringsmakten, finns det alltid nya möjligheter att köpslå om positionerna genom att ge avkall på makten att genomföra sin egen politik.

Socialdemokraterna skulle kunna gå ett steg vidare i borgerlig riktning och släppa in Annie Lööf och Centern i regeringen, även rent formellt, efter en ny tillbakagång i nästa val. Men det är inte säkert att ens en sådan, för (s) både förödmjukande och splittrande, politisk reträtt kommer att räcka. De många misslyckandena, inklusive hanteringen av coronapandemin, kastar en skugga över Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Detta kan göra det svårt för dessa att mobilisera sina sympatisörer. Samtidigt skulle det kunna mogna fram en stämning av att ”nu tar vi steget”, främst inom Moderaterna och Kristdemokraterna, som kan hjälpa dessa att mobilisera sina egna väljare. Men mer än så. Känslan av en informell koalition – mellan (m), (kd) och (sd) – kan skapa en segervittring som lockar över väljare från andra partier som Centern. I Liberalernas fall kan detta ta sig uttryck både i form av att hela partiet ”går över”. Eller genom en väljarflykt till exempelvis Moderaterna.

Det vi med säkerhet tror oss kunna säga är att Socialdemokraterna inte kommer att erövra regeringsmakten i nästa riksdagsval. Det är dessutom ytterst osäkert om de ens kommer att behålla regeringspositionerna. Stefan Löfven kommer, med största sannolikhet, att framstå som en stor förlorare efter nästa riksdagsval. De sannolika vinnarna är Kristersson och Åkesson. Eller Annie Lööf. Detta skulle innebära en ytterligare förändring av den ekonomiska-politiska kartan i Sverige.