Foto: Anders Löwdin / Socialdemokraterna (CC BY-NC-ND 2.0)

De Nya Socialdemokraterna

Vänder ryggen åt facket - omvandlas till ett borgerligt parti?

Dela med dig

Ett nytt parti håller på att växa fram i Sverige. De Nya Socialdemokraterna. Framväxten av de Nya Socialdemokraterna är resultatet av flera pågående processer. Vi ska beskriva några. Detta nya parti växer fram inom ramen för en försvagad socialdemokrati. (Vi ska återkomma till betydelsen av försvagningen av S). Framväxten av det nya partiet är även resultatet av en långvarig maktkamp mellan olika falanger inom socialdemokratin. En av dessa vill kapa banden till fackföreningarna. Just detta utgör en ödesfråga.

En annan falang förstår att socialdemokratins unika styrka, historiskt sett, har berott på  banden till fackföreningarna. Dessa ”traditionalister” förstår att kopplingen till fackföreningarna och dess medlemmar har varit avgörande för socialdemokratins klasskaraktär. Denna koppling är helt enkelt det som gjort S till ett arbetarparti. Skulle banden mellan parti och fackföreningar upplösas innebär detta att det socialdemokratiska parti som bildades 1889 skulle få en ny identitet. En identitet som riskerar att bli borgerlig.

Den tyngdförskjutning som redan har hunnit äga rum, till förmån för de som vill kapa banden till facken, kan åskådliggöras av det som just nu händer med anställningstryggheten. En gång var det Socialdemokraterna som införde Lagen om anställningsskydd (Las) och Lagen om Medbestämmande (Mbl). Las kom 1974 och Mbl under våren 1976. S stärkte löntagarnas ställning på arbetsplatserna i strid med borgerliga partier. Olof Palme var partiordförande och statsminister. Under Stefan Löfven, däremot, angriper S arbetstryggheten tillsammans medborgerliga partier som Centern, Liberalerna och MP. Det är svårt att inte uppfatta denna förändring. Och denna förändring utgör ett steg i skapandet av de Nya Socialdemokraterna.

Jan Hägglund, ansvarig utgivare för NyA, svarar här på ett antal frågor om de Nya Socialdemokraterna.

Jan Hägglund, ansvarig utgivare NyA

När skedde omvandlingen från traditionalisterna inom S till de Nya Socialdemokraterna?
– Omvandlingen har påbörjats men är ännu inte färdig. Detta speglas bland annat i form av striden inom LO om arbetsrätten. IF Metall och Kommunal har lagt sig för arbetsgivarna och anhängarna av de Nya Socialdemokraterna. Men LO:s tolv andra fackförbund har ännu inte gått med på försämringarna.
– Så maktkampen mellan anhängarna till de Nya Socialdemokraterna och traditionalisterna pågår i detta nu.

Vad innebär omvandlingen av S till de Nya Socialdemokraterna?
– Eftersom omvandlingen ännu inte har avslutats är det för tidigt att besvara denna fråga. Men jag vill upprepa: en avgörande del av förändringsprocessen består i att anhängarna av de Nya Socialdemokraterna vill frigöra sig från fackföreningarnas inflytande inom partiet. Denna falang har gynnats av partiets samarbete med landets mest antifackliga partiledare – Centerns Annie Lööf.

– Samarbetet med C och L handlar om att försämra anställningstryggheten. Men i Januariavtalet ingår även att försvaga kollektivavtalens ställning samt att öppna för marknadshyror när det gäller nyproduktionen av bostäder. Till detta ska läggas de nya skattesänkningarna på 30 miljarder i statsbudgeten denna höst. Detta innebär stora nederlag för traditionalisterna inom S och segrar för anhängarna av de Nya Socialdemokraterna.

Är omvandlingen av S till de Nya Socialdemokraterna irreversibel? Alternativt uttryckt: är det möjligt för traditionalisterna, fackliga ledare och medlemmar, att stoppa en omvandling av S till de Nya Socialdemokraterna? Kan partiet återerövras som ett redskap för arbetare och andra löntagare?
– Återigen: Det går inte att ge ett svar på detta ännu. Men en faktor som skulle kunna bli avgörande när det gäller frågan om en skilsmässa mellan partiet och fackföreningarna är resultatet av riksdagsvalet 2022. Skulle valet ytterligare försvaga S ställning inom LO-grupperna – och samtidigt leda fram till en formell koalitionsregering där Socialdemokraterna, Centern, Liberalerna och MP ingick – skulle upplösningen av banden mellan S och fackföreningarna påskyndas.

– Detta skulle stärka positionen för anhängarna av de Nya Socialdemokraterna väldigt mycket. Men erfarenheterna från Labourpartiet i United Kingdom visar att det är svårt för den borgerliga flygeln inom ett gammalt arbetarparti att utrota traditionalisterna. Men Labourpartiet är mer demokratiskt än S i Sverige. Skulle anhängarna av Nya Socialdemokraterna lyckas kapa banden mellan parti och fack måste vi vara öppna för att S skulle kunna omvandlas till ett borgerligt parti.

S har genomgått en partisplittring

Vad har försvagningen av S betytt för kampen mellan partiets olika falanger?
– Nästan allt. Försvagningen av S är egentligen ett alldeles för svagt uttryck. Det som har skett är en partisplittring. Visserligen har denna partisplittring inte sett ut som splittringar brukar. Det har inte handlat om olika politiska falanger som haft skilda förslag till partiprogram som medlemmarna debatterat och sedan voterat om. Dagens S är för toppstyrt för att en öppen debatt skulle vara möjlig.
– Därför tog sig partisplittringen andra former. Det vanligaste är att LO-arbetare, under en lång tidsperiod och på individuell basis, först slutar att engagera sig i S och i facket. Sedan slutar rösta på S. Detta har dels skett genom att gamla socialdemokrater övergivit partiet. Dels genom att yngre löntagare – inte sällan medlemmar i något LO-förbund, som tidigare skulle ha engagerat sig inom facket och S – allt oftare vänder sig direkt till något annat parti. Över tid har detta andra parti allt oftare blivit SD.

– Även om partisplittringen har sett annorlunda ut jämfört med hur splittringar brukar se ut är det uppenbart att Socialdemokraterna har splittrats. Detta visas av den lilla, men ack så tydliga, tabellen nedan:

Förändringar riksdagsval (procent)

Partier19942018Differens
Socialdemokraterna45,328,3-17,0
M, C, KD och L41,440,2-1,2
SD0,317,5+17,2
Övriga (V + MP)11,212,4+1,2

Det första svaret innehöll ett löfte om att återkomma till betydelsen av försvagningen av socialdemokratin när det gäller striden mellan de olika falangerna inom partiet. Vad har partisplittringen betytt för denna strid?
– Återigen: Partisplittringens kanske vanligaste uttryck är alltså att LO-arbetare först slutar att engagera sig i S och i facket. Sedan slutar rösta på S. Partisplittringen har inneburit att både fackförbunden och partiet har tappat en väldigt stor del av just de arbetare som tidigare utgjort ryggraden i den fackliga och politiska verksamheten. Detta har minskat gräsrotsverksamheten både inom fack och parti. Och därmed också det kitt som tidigare hållit samman parti och fack på basplanet.

– Även om verksamheten inom regeringskansli och riksdagsgrupp, kommuner och regioner alltid har dominerat har detta delvis uppvägts av lokala aktiviteten inom facket och S-partiföreningar. Dessa gräsrötter har nått ut till andra gräsrötter. Inte minst i valrörelserna. Men förlusten av aktiva gräsrötter har gjort det parlamentariska arbetet ännu mer dominerande.
– Därför är det traditionalisterna som har förlorat, och anhängarna av de Nya Socialdemokraterna som har vunnit, på försvagningen av S.

– Det hela är en självförstärkande trend. Då S försämrar villkoren för arbetarna överger dessa partiet. Detta stärker den falang inom S som vill samarbeta med Centern för att försämra arbetstryggheten. Detta stöter i sin tur bort ännu fler arbetare som hade behövts för att bekämpa en utveckling mot de Nya Socialdemokraterna. Denna falang blir då starkare och kan genomföra ytterligare försämringar tillsammans med C. Exempelvis nya omfattande skattesänkningar vilka drabbar bland annat sjukvård och äldreomsorg.   

Socialdemokraterna bildade en ny minoritetsregering med MP efter valet 2018. Var detta rätt?
– Nej. Låt oss nämna några av de viktigaste skälen:
– S och MP erhöll tillsammans färre än en tredjedel av rösterna och av mandaten i riksdagen. Under vissa omständigheter kan detta vara ett tillräckligt underlag för en minoritetsregering. Men inte för S+MP efter valet 2018. En minoritetsregering kan inte basera sig på färre än en tredjedel av mandaten i riksdagen då den borgerliga oppositionen har erhållit nästan 60 procent av både väljarna och mandaten. SD ingick definitivt i den borgerliga front som en ny minoritetsregering S+MP hade emot sig,
– Valförlusten ledde till att S och MP inte fick igenom sitt budgetförslag i riksdagen. Istället antogs den budgetreservation som hade utarbetats av M och KD. Denna omröstning skedde den 12 december 2018. Detta visade på styrkeförhållandena i riksdagen och underströk hur svag ställning S+MP hade. Och har! Även de politiskt blinda inom S borde ha insett att det var fel att fortsätta att sträva efter regeringsmakten efter den 12 december 2018.
– Men det helt överskuggande skälet till att S inte skulle ha bildat en ny minoritetsregering var, och är, behovet av en kraftsamling för att göra comeback i riksdagsvalet 2022. Ska S fortsätta att utgöra ett statsbärande alternativ till Moderaterna måste partiet återvinna väljare. Det handlar inte endast om några procentenheter hit eller dit. Det handlar om oändligt mycket mer.

Men om S inte hade bildat regering hade de borgerliga tagit kontroll över den politiska utvecklingen i Sverige?
– Det har de faktiskt gjort ändå. Låt oss titta på vad som hänt efter valet:
– Först började alltså S+MP med att regera på en budgetreservation utarbetad av M+KD. Det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU demonstrerade på olika platser i landet och kallade budgeten som moderpartiet S senare kom att regera på för ”katastrofbudgeten”.
– Sedan kom Januariavtalet. I detta gick S som bekant med på att försämra arbetsrätten, försvaga ställningen för kollektivavtalen samt öppna för marknadshyror i nyproduktionen av bostäder.
– Slutligen släppte S sitt högtidligt deklarerade motstånd mot skattesänkningar och sänkte skatterna med 30 miljarder i årets höstbudget.

Vad skulle Socialdemokraterna ha gjort istället?
– Det handlar inte längre om ett socialdemokratiskt parti utan om ett S-skal som rymmer olika falanger. Men alla falanger hade tvingats acceptera två saker: dels att partiet förlorade valet 2018, dels att partiet idag befinner sig i sin djupaste kris sedan bildandet för drygt 131 år sedan.
– För den falang (traditionalisterna) som vill slå vakt om banden mellan parti och fack handlar det både om att överleva som en kraft i väljarkåren och att slå vakt om S identitet som ett arbetarparti.

– Den fråga som traditionalisterna inom S och LO-facken därför skulle ha ställt efter valnederlaget 2018 var hur partiet skulle kunna göra en comeback hos väljarna i valet 2022. Men den fråga som kom att ställas, vilket i sig visar på inflytandet från anhängarna av de Nya Socialdemokraterna, var hur partiet skulle kunna fortsätta att regera. Till varje pris.

– Anhängarna av de Nya Socialdemokraterna fick ihop en ny minoritetsregering med MP trots att detta måste innebära att partiet genomförde borgarnas politik. Alla visste detta. S och MP saknade helt enkelt stöd för sin egen politik – både inom väljarkåren och i riksdagen. De hade mindre än en tredjedel bakom sig. Och detta bevisades också den 12 december 2018 då deras budgetförslag föll och riksdagen istället antog den budget som utarbetats av M+KD.

– De Nya Socialdemokraterna inledde alltså med en borgerlig budget. Fortsatte sedan med ett samarbete med Centern och Liberalerna som, föga förvånande, kom att innebära försämrad arbetsrätt, försvagade kollektivavtal och marknadshyror vad gäller nyproduktionen av bostäder. Till detta kom sedan att fortsatta skattesänkningar som på Alliansens tid. Detta är en tydlig glimt av Nya Socialdemokraterna.

Har du något råd till traditionalisterna?
– Ja. Traditionalisterna måste slåss för att bevara banden mellan parti och fack. De borde ha förespråkat en samling av ungdomsförbundet SSU och kvinnoförbundet, samt allra viktigast, LO-förbunden och dess medlemmar. Detta bland annat i syfte att:
* försvara anställningstryggheten,
* stärka kollektivavtalens ställning,
* avskaffa allmänna visstidsanställningar – som Alliansen infört.

– I kampen för dessa frågor hade det inte bara handlat om antalet mandat i riksdagen. Det hade stått fackföreningarna fritt att använda konfliktvapnet i avtalsrörelsen för att försvara arbetsrätt, kollektivavtal och för att avskaffa allmän visstid. Samt att passa på att värva medlemmar till facket.

– Traditionalisterna måste börja skaffa sig ett självmedvetande som anhängarna av de Nya Socialdemokraterna har. Då kommer de att få nya chanser. Speciellt om de behåller banden med fackföreningarna. Samtidigt visar splittringen inom LO att det finns fackliga ledare och fackliga ledare. Striden mellan olika falanger inom partiet går igen inom LO.

Vilken är Arbetarpartiets roll i denna situation?
– Vi behöver en röst som hörs över hela Sverige. Därför satsar vi på att skapa en riksspridd veckotidning. Vi planerar även en kampanj till försvar av arbetstrygghet samt för mer pengar till sjukvård och äldreomsorg.

– Vi måste även stödja alla traditionalister som vill samma sak som vi. Dessa är många. De återfinns naturligtvis inom S. Men de röstar även på SD eller återfinns på sofflocket på valdagen. Vissa av dem finns även inom V. Vi ser traditionalisterna som våra allierade. Både inför framtida val och när det gäller att försvara arbetsrätt, sjukvård och omsorg våren 2021.


Dela med dig