Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.
Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________________
Ingress
Arbetarpartiet anser att Sverige måste ned till EU-snittet när det gäller asylpolitiken. Detta av främst fyra skäl:
a) andra EU-länder måste ta långt större ansvar för asylsökande i EU – detta kommer att påskynda integreringen,
b) utlandsbiståndet är centralt – stödet till de som är flyktingar i sitt eget land måste ökas och detta måste finansieras,
c) de som redan bor i Sverige måste integreras – och då kan inte dagens orealistiska asylpolitik fortsätta,
d) utbildade invandrare krävs för att bidra till den väldiga upprustning som krävs av sjukvården – vilket måste finansieras.
Detta är en realistisk och human asyl-, flykting- och biståndspolitik. Detta är en del av Arbetarpartiets alternativ.
Aldrig har ett så litet riksdagsparti som MP, åstadkommit så stor skada, i en så viktig fråga som migrationspolitiken. Inte i Sverige under modern tid. Och dessutom aldrig under så många år. Det hela är fullständigt osannolikt. Nedan ska jag dels förklara Miljöpartiets katastrofala roll i Sveriges misslyckade asyl- och integrationspolitik. Dels ska jag ska förklara varför MP har fått härja så fritt. Detta lilla aggressiva MP har dels lyckats omvandla Sveriges traditionellt försiktiga arbetskrafts-, asyl- och flyktingpolitik till sin motsats. Dels lyckats förfalska historieskrivningen genom att få en stor del av befolkningen att tro att åren 2012-2015 var det normala för svensk asylpolitik – när sanningen är att det var just dessa fyra år (2012-2015) som var fullständigt onormala – vilket jag kommer att visa med stor tydlighet.
Det vore intressant om Miljöpartiet försökte göra som Donald Trump – och bemöta mig genom att presentera ”alternativa fakta”. MP skulle ju kunna börja med att förneka riktigheten i den tillbakablick som jag ska börja med.
Del ett
Vad var det som hände den 24 november 2015? Det som hände var att ett första steg togs mot att återställa en för Sverige normal asylpolitik. Det som hände var att en majoritet i riksdagen tog ett första steg för att återställa en, i förhållande till övriga länder i Europa, normal asylpolitik. Detta är den sanning som kretsar inom politiska partier, skattefinansierade välgörenhetsorganisationer och studieförbund samt media, tillsammans, har försökt att dölja. Och tyvärr även två falanger inom de splittrade socialdemokraterna:
a. (S)chvänstern,
b. islamistfalangen – inte muslimer utan exempelvis Muslimska brödraskapet.
Det som hände den 24 november 2015 var att ett första steg togs – bort från en ny, avvikande och kompromisslös asylpolitik som hade förts i Sverige under de fyra åren 2012-2015. Denna nya, avvikande och kompromisslösa asylpolitik blev resultatet av en uppgörelse mellan Reinfeldts stora alliansregering och det lilla Miljöpartiet i mars år 2011. Genom att spela ut Alliansen mot Socialdemokraterna lyckades MP lägga om hela den traditionella svenska asylpolitiken.
Detta var en närmast osannolik framgång för det lilla MP – ett parti som strävar efter att Sverige i praktiken ska införa fri invandring.
Del två
Tyvärr anslöt sig Socialdemokraterna till uppgörelsen mellan Alliansen och MP. Detta skedde då Stefan Löfven bildade regering år 2014. Det blev alltså en ny regering – men det lilla MP lyckades driva igenom att den nya, avvikande och kompromisslösa asylpolitiken – som blev resultatet av MP:s uppgörelse med Alliansen i mars 2011 – levde vidare. Jag måste repetera detta: det blev en ny regering 2014 – men det lilla MP lyckades få den nya, avvikande och kompromisslösa asylpolitiken att leva vidare. Och nu gick även Socialdemokraterna med på en historisk omläggning av den traditionella svenska asylpolitiken! Socialdemokraterna var tidigare ett parti som traditionellt hållit en stram linje i frågor som dels handlat om arbetskraftsinvandring, dels om asyl- och flyktingpolitik. Den som vill behöver bara gå tillbaka till Luciabeslutet 1989 för att själv kunna konstatera detta.
Detta var ytterligare en osannolik seger för det lilla MP – ett parti som strävar efter att Sverige i praktiken ska införa fri invandring.
Del tre
Den nya, avvikande och kompromisslösa flyktingpolitiken under åren 2012-2015 var en orimlighet. Under dessa fyra (4) år sökte nästan lika många människor asyl i Sverige som under de föregående 17 åren! Det handlade om nästan 350 000 människor. Detta är sanningen om den fyraåriga perioden 2012-2015.
Under helåret 2015 tog Sverige emot uppåt 163 000 asylsökande! Sett i förhållande till landets befolkning var detta nästan tre gånger så många asylsökande som Tyskland tog emot. Sett i förhållande till landets befolkning var detta åtta gånger fler än genomsnittet för länderna inom EU. Detta är sanningen om året 2015.
Jag vill repetera dessa siffror.
År 2015 tog Sverige emot nästan tre gånger så många asylsökande som Tyskland, och åtta gånger så många som genomsnittet för länderna inom EU, sett i förhållande till landets befolkning. Detta är sanningen om året 2015.
Del fyra
De oförlåtliga bedrägerierna. Trots de fakta jag redogjort för ovan fanns det, hänsynslöst lögnaktiga, kretsar inom politiska partier, skattefinansierade välgörenhetsorganisationer samt media som odlade myten om att ”asylrätten måste försvaras”. Som om den var hotad! Sverige hade alltså aldrig tagit emot så många asylsökande; inget land inom EU hade tagit emot så många asylsökande (i förhållande till befolkningens storlek) som Sverige. Ändå odlade dessa, tunga, opinionsbildare hänsynslöst myten om att ”asylrätten måste försvaras”. De ropade till och med om att asylrätten var hotad innan Stefan Löfven bromsade asylmottagandet i november 2015. De ropade om ”hotad asylrätt” trots att det i praktiken rådde fri invandring till Sverige under denna kaotiska period. Tre av fyra personer, vars asylansökan prövades i Sverige under åren 2014-2015, beviljades nämligen uppehållstillstånd. I de allra flesta fall beviljades permanenta uppehållstillstånd. Ändå ropade de om att asylrätten var hotad. Detta är det första av de tre politiska bedrägerier som inte kan förlåtas.
Del fem
Det andra oförlåtliga bedrägeriet handlar om de 60 miljoner flyktingarna i världen. Återigen handlade det om kretsar inom de politiska partier, skattefinansierade välgörenhetsorganisationerna och studieförbund samt media. Från flera av dessa håll – speciellt från Miljöpartiet – hävdades att Sveriges asylpolitik skulle föras mot bakgrund av att ”det fanns 60 miljoner flyktingar i världen”. Syftet med detta argument var att ingen – i alla fall inte i Sverige – skulle räkna på vad som var rimligt när det gäller hur många asylsökande som Sverige skulle ta emot. Dessa kretsar försökte – och lyckades i orimlig hög utsträckning – få alla siffror att jämföras med ”60 miljoner flyktingar i världen”.
Det är i detta som det hänsynslösa bedrägeriet ligger.
Det enda antal som är intressant för Sveriges asylmottagande är hur många asylsökande som kom till EU-länderna! Och det var inte 60 miljoner. Det var 1,3 miljoner. Det är endast mot denna siffra (1,3 miljoner) som Sveriges asylmottagande kan ses. Och det är då som sanningen kommer fram. Och sanningen tål att repeteras. Så låt oss repetera sanningen: År 2015 tog Sverige emot nästan tre gånger så många asylsökande som Tyskland, och åtta gånger så många som genomsnittet för länderna inom EU.
Men de 60 miljonerna då? De allra flesta av dessa var flyktingar i sitt eget land. Och ifall Sverige skulle ha försökt hjälpa dessa – vilket Sverige borde ha gjort – kunde detta endast ske genom ett ökat utlandsbistånd. Men vad gjorde Sverige? Sverige minskade sitt utlandsbistånd – och överförde dessa pengar till det orimliga asylmottagande! Därmed orsakade Sveriges asylpolitik vad som kan betecknas som katastrofala förhållanden i delar av Afrika!
Idag ropar MP om att det finns ”80 miljoner flyktingar i världen”. Men inte som ett argument för att hjälpa flyktingarna där de finns, vilket är möjligt i många fall, utan för att sabotera strävan att Sveriges asylpolitik ska närma sig snittet för EU-länderna. MP kan inte tillåtas sabotera en uppgörelse om asylpolitiken på hemmaplan – och utlandsbiståndet på bortaplan. Det hänsynslösa bedrägeriet från MP kan inte förlåtas. Däremot måste konsekvenserna av MP:s strävan efter en i praktiken fri invandring avslöjas.
Del fem
Det tredje oförlåtliga bedrägeriet. Regeringen Löfvens beslut den 24 november 2015 innebar alltså ett första steget bort från den nya, avvikande och kompromisslösa asylpolitik som fördes under de fyra åren 2012-2015; beslutet innebar ett steg i riktning mot vad som alltid varit normalt för Sverige. Återigen: studera Luciabeslutet 1989.
Men trots detta har kretsar inom partierna, skattefinansierade välgörenhetsorganisationer och studieförbund samt media lyckats med det största bedrägeriet – med den största OFFENTLIGA LÖGNEN – nämligen att omläggningen av Sveriges asylpolitik i november 2015 skulle ha inneburit en ny, främlingsfientlig och nästan rasistisk invandrarpolitik.
Detta är, som jag har visat ovan, en lögn från början till slut. Lögnens främsta bärare är Miljöpartiet.
Det som skedde, istället, ett första steg mot en normalisering och en återgång till vad som varit alltid varit Sveriges traditionella asyl- och invandrarpolitik. Detta under hela perioden efter andra världskriget – med undantag för en kort period då Jugoslavien föll samman.
Del sex
Ett fjärde bedrägeri, eller offentlig lögn, är att Sverige har gått ned på ”EU:s miniminivå” när det gäller beviljade uppehållstillstånd till asylsökande. Sanningen är att Sverige, även efter 2015, har beviljat fler uppehållstillstånd än snittet inom EU!
År 2019 beviljade Sverige dubbelt så många uppehållstillstånd till flyktingar än snittet inom EU.
Se tabell nedan.
| Beviljade uppehållstillstånd till asylsökande per 1000 invånare (2019) | |
| Sverige | 1,2 |
| Hela EU | 0,6 |
Detta understryker att Sverige inte alls har lagt sig på EU:s miniminivå när det gäller att bevilja uppehållstillstånd!
Avrundning
Ansvaret för att MP fått ett så orimligt inflytande över asyl- och integrationspolitiken faller tungt på Moderaterna och Socialdemokraterna. På M eftersom de gav MP dess ursprungliga maktposition genom uppgörelsen i mars 2011. Sedan på S som tillät MP att spräcka sommarens förhandlingar genom att ge efter för MP:s hot att fälla regeringen. Till detta ska läggas att både Centern och Vänsterpartiet i praktiken ligger mycket nära fri invandring de också.
En bedömning av ifall Sverige har tagit sitt ansvar
för att hjälpa människor på flykt, i jämförelse med övriga EU-länder,
kan inte avgöras under endast ett enda år. För att möjliggöra en rättvis jämförelse
måste Sveriges flyktingmottagande jämföras med hela EU under en tidsperiod på tio år.
Jag ska återkomma till en sådan jämförelse – på tio år – i min nästa blogg.