Även satsningar på äldreomsorgen måste vara hållbara. Det går inte att bedriva överbudspolitik tre månader efter att budgeten har antagits

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

____________________________

Ingress
På dagens möte med Umeå kommunfullmäktige handlade en stor del av debatten om hur arbetssituationen för personalen inom äldreomsorgen ska kunna förbättras. Detta med anledning av en motion som krävde att de delade turerna skulle avskaffas inom äldreomsorgen i Umeå. Den kom från V.

Att avskaffa de delade turerna för alla anställda inom äldreomsorgen i Umeå – både på de särskilda boendena för äldre samt inom hemtjänsten – innebär en väldig kostnad för kommunen. Hur detta skulle finansieras hade Vänsterpartiet inga svar på trots att budgeten för detta år antogs så sent som i oktober. Detta är en trend som delar av V i Umeå har lagt sig till med under senare år och går ut på att lova ”allt åt alla”.

I sin budget för år 2021 föreslog V en skattehöjning på 50 öre. Men dessa pengar skulle de främst använda för att göra satsningar inom skolan. Så trots den föreslagna skattehöjningen saknar V pengar till att avskaffa de delade turerna. Men det låtsades partiet inte om: allt åt alla – och hur som helst.

Del ett
Arbetarpartiet har alltid prioriterat verksamhet och pengar annorlunda. Exempelvis i jämförelse med den politiska majoriteten bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Men också i jämförelse med Alliansen, SD och V. Vår alternativbudget för 2021 hade gett 45 miljoner mer till äldreomsorgen än vad S+MP-budgeten innebar (det var S+MP-budgeten som antogs). Men vad jag vill lyfta fram är inte dessa 45 miljoner. Jag vill istället betona två helt andra saker.

Arbetarpartiets största satsning på äldreomsorgen handlar nämligen om hur arbetet organiseras inom äldreomsorgen och inom andra kommunala verksamheter.

I Umeå kostar driften av äldreomsorgen ca 1,2 miljarder årligen. Men en miljard kr är inte alltid en miljard. Med rätt arbetssätt, som ger personalen ökat inflytande över exempelvis schemaläggning och arbetsmiljö, kommer trivsel och motivation att öka, sjuktal och personalomsättning att minska, vilket leder till ökad produktivitet. Annorlunda uttryckt: Med ett förbättrat arbetssätt kan ”produktionen” av äldreomsorg öka från en miljard kr till exempelvis 1,3 miljarder med samma summa pengar. Men ett försämrat arbetssätt kan, å andra sidan, innebära att ”produktionen” av äldreomsorg minskar från en miljard kr till 700 miljoner.

En miljard är alltså inte alltid en miljard! Det beror på hur verksamheten organiseras. Detta sätt att tänka speglar ett processorienterat arbetssätt och syftar till att släppa lös ”styrkan från golvet”. Detta, tillsammans med steg mot att återinföra en kommungemensam förvaltning, är det långsiktiga svaret på hur pengarna ska fås att räcka till.

Del två
Några sådana tankar visade sig inte Vänsterpartiet ha under dagens debatt. Faktum är att det var Vänsterpartiet, tillsammans med Allianspartierna, som avskaffade den kommungemensamma förvaltningen. Och något intresse för processorienterat arbetssätt, där personalen får ökat inflytande, har de aldrig visat.

Arbetarpartiet stöder alltså en processorienterad verksamhet där personalen får mer att säga till om. Detta gick igen i dagens debatt. Vi förde fram att det, i samband med en ekonomisk satsning på äldreomsorgen, måste vara personalen på kommunens särskilda boenden för äldre samt inom hemtjänsten som själva måste få avgöra vilka åtgärder som skulle ha störst positiv inverkan på arbetssituationen. Personalen måste själva få bestämma hur pengarna ska användas:
* ska satsningen gå ut på att avskaffa de delade turerna,
* ska den istället handla om att gå tillbaka till tjänstgöring var tredje helg – istället för varannan,
* eller är det mest angeläget att öka personaltätheten,
* eller skulle den bästa lösningen vara någon form av kombination?

Poängen är att personalen ska ges ett ökat inflytande över sin arbetssituation! Detta innebär att chefer och politiker ska ta ett steg tillbaka och inte detaljstyra verksamheten uppifrån. Detta oavsett om det handlar om nedskärningar eller satsningar på att förbättra arbetssituationen. Personalen måste få sista ordet. Här skiljer Arbetarpartiet ut sig från övriga partier i kommunfullmäktige. Alliansen och SD vill helst låta marknaden styra. S och V lutar åt att politikerna alltid vet bäst. I båda fallen kommer personalen bort.

I Arbetarpartiets alternativbudget anslogs mer till äldreomsorgen för 2021 än i S+MP-budgeten. Men vår verkliga styrka finns i att vi driver på för ett processorienterat arbetssätt och för återinförandet av en kommungemensam förvaltning. Tillsammans skulle dessa metodförändringar innebära långt större förbättringar än några tiotals miljoner. Det handlar om att ta tillvara personalens kunnande på ett helt nytt sätt.

Del tre
Karriärstege behövs inom äldreomsorgen.
Till detta kommer att äldreomsorgen hotas av personalbrist under de kommande tio åren. En av flera metoder för att göra arbetet inom äldreomsorgen mer attraktivt, och även i syfte att förebygga att andelen anställda utan utbildning ökar, är att införa en ”karriärstege”. En sådan karriärstege bör ha följande inslag:

a) Fler anställda inom vårdnära service.
Det behövs anställda som arbetar med exempelvis lokalvård (och annan vårdnära service) så att undersköterskorna får mer tid till vård och omsorg. Alltför mycket av undersköterskornas arbetstid går idag bort till städning, tvätt och dokumentation.

b) Alla ska minst ha en utbildning som vårdbiträde.
Svårigheten att hitta utbildade undersköterskor har inneburit att Umeå kommun har tvingats att anställa helt outbildad personal. Detta är inte acceptabelt. Alla måste minst ha en vårdbiträdesutbildning – och senare ges möjlighet att vidareutbilda sig till undersköterskor.

c) Utbildning i svenska för de som behöver.
Många som får jobb inom äldreomsorgen har utländsk bakgrund. När Umeå kommun anställer undersköterskor ställs krav på svenskakunskaper motsvarande ”svenska 1” eller ”svenska som andra språk 1” på gymnasiet. Men när det gäller personer som saknar undersköterskeutbildning är kraven lägre. Utbildningen till vårdbiträde bör därför kompletteras med svenskautbildning för personer som har bristande kunskaper i det svenska språket.

d) Lokalvårdare blir sjukvårdsbiträde
En grupp som ska erbjudas utbildning till vårdbiträde är de lokalvårdare som redan är inne i verksamheten på arbetsplatsen.

e) Det måste bli lättare för undersköterskor att specialisera sig.
För att behålla undersköterskorna måste kommunen underlätta för dessa att vidareutbilda sig. Det måste gå att specialisera sig inom t ex demensvård, psykiatri och handikapp.

Avslutning
Det finns många partier som försöker ta monopol på frågan om att vara äldreomsorgens vänner. Inte minst sedan coronapandemin bröt ut. Men den som vill veta sanningen måste gå tillbaka till de olika partiernas budgetförslag. Där visade de olika partierna sina prioriteringar. Dessa presenterades alltså så sent som i oktober.

Det förslag som Vänsterpartiet förde fram idag var inte finansierat i det budgetförslag som V lade fram i oktober. De hade prioriterat skolan. Och inget fel i det. Det är bara det att man kan inte alltid föra en politik vars innehåll är ”allt åt alla” – och hur som helst. Detta är både oseriöst och oansvarigt.

Arbetarpartiets budget hade inneburit 45 miljoner mer till äldreomsorgen än vad S- och MP-budgeten innebar. Men de stora satsningarna från vår sida ligger alltså inte där. De ligger i ett processorienterat arbetssätt och steg mot att återinföra en kommungemensam förvaltning. Man kan nämligen få ut olika mycket ur samma miljard…

Ansvarig utgivare

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *