Coronans förödande effekter på ekonomin får INTE leda till att folkhälsan nedprioriteras. EU-USA måste stötta fattiga länder

Inledning
Av mitt förra blogginlägg, det om Hongkong-influensan, framgick att denna pandemi tog sig in på svensktoppen. Men, för att vara allvarlig, blogginlägget visade även att denna pandemi kom i åtminstone två vågor samt att den andra vågen var värre än den första. Bland annat i Sverige. Vi kan idag bara spekulera i hur många vågor som coronapandemin kommer att uppträda. Vad som däremot står bortom varje rimligt tvivel är att coronakrisen kommer att drabba samhället i två olika typer av vågor: dels en eller flera vågor av coronaviruset, dels i form av en eller flera ekonomiska “vågor” som kommer att leda till ökad arbetslöshet och ökade ekonomiska klyftor. Detta både inom olika länder samt mellan olika länder (främst mellan de länder som är mer utvecklade ekonomiskt sett och de länder som är mindre ekonomiskt utvecklade).

Del ett
Innan vi går in på Sverige ska vi ta en titta på USA – som fortfarande har världens enskilt viktigaste ekonomi. Innebörden av detta är att vad som händer i USA kommer, i större eller mindre utsträckning, att påverka den ekonomiska utvecklingen i världens övriga länder. I mitten av maj uttalade sig chefen för den amerikanska centralbanken (Federal Reserve), Jerome Powell, om coronapandemins ekonomiska effekter för USA. Nedan gör jag en kortfattad sammanfattning av hans uppfattning, som den uttrycktes i CBS program “60 Minutes”, i några korta punkter:

* Den ekonomiska återhämtningen kommer att ta lång tid och kommer kanske att fortsätta under hela nästa år – vi vet inte (andra seriösa bedömare tror att det kan dröja ännu längre innan världsekonomin har återhämtat sig),
* Den senaste statistiken visar att 14,7 procent av amerikanerna är arbetslösa – men den siffran kommer att öka. Jerome Powell tror att arbetslösheten kan landa någonstans mellan 20-25 procent. Om detta stämmer skulle detta innebära att USA når samma arbetslöshetsnivåer som under den Stora Depressionen under 1930-talet! Jag vill själv lägga till att, enligt CBS News, har en av fyra amerikanska löntagare anmält sig som arbetslösa bara under de senaste 10 veckorna (14 mars till 16 maj). Det handlar om drygt 43 miljoner arbetare och tjänstemän!
* Chefen för USA:s centralbank (Federal Reserve) efterfrågade också ett andra ekonomiskt stimulanspaket för att undvika vad han kallar “permanenta skador” på USA:s ekonomi.

Kommentar: En arbetslöshet som når samma procentuella nivåer som under den Stora Depressionen under 1930-talet betraktades som något otänkbart så sent som den 4 februari i år då president Donald Trump levererade det årliga “state of the union”-talet. Tvärt om: i detta tal betonade Trump att arbetslösheten var den lägsta sedan slutet på 1960-talet. Trump betonade också att efter det att han blivit vald till president hade låginkomsttagarnas löner ökat kraftigt efter en lång period av uteblivna löneökningar. Vid denna tidpunkt var det ingen som sa emot Donald Trumps beskrivning av den amerikanska ekonomins tillstånd. Hela Trumps återvalskampanj var byggd på den positiva ekonomiska utvecklingen. Nu ligger allt detta i ruiner. Tilläggas kan att ytterst få i USA skyller den dramatiska förändringen från en expansiv ekonomi till dagens historiska nedgång på Donald Trump.

Del två
Tillbaka till Sverige.
Under mars månad varslades 42 400 människor om uppsägning i Sverige. “Det här är de högsta siffrorna vi sett någonsin” sa då Annika Sundén, analyschef på Arbetsförmedlingen, till SVT Nyheter. Idag (25 maj) har SCB släppt siffrorna för utvecklingen på arbetsmarknaden under april månad. Siffrorna visade bland annat att arbetslösheten nu har ökat från redan höga 6,8 procent till hela 8,2 procent. Detta innebär att antalet arbetslösa idag uppgår till 449 000 människor.

I USA hade ökningen av antalet arbetslösa slagit hårdast mot de lågavlönade – den grupp i samhället som har haft minst möjlighet att bygga upp en ekonomisk buffert. Köerna till soppköken kommer att bli längre och längre. Redan före coronakrisen tog bland annat jag upp det faktum att inkomst- och förmögenhetsklyftorna var större än någonsin sedan SCB började mäta inkomstklyftorna 1991. I samband med den snabbt och kraftigt ökande arbetslösheten kommer inkomst- och förmögenhetsklyftorna att bli ännu större. Detta kommer i sin tur att leda till att de centrifugala krafterna – de krafter som sliter samhället isär – kommer att bli starkare. Ett annat uttryck för detta är att samhällskontraktet undermineras än mer.

Det finns sannolikt ingenting som underminerar sammanhållningen i ett samhälle mer än en hög och dessutom ökande arbetslöshet.


Avslutningsvis.

Som jag skrev i början av detta blogginlägg kan vi bara spekulera om i hur många vågor som coronapandemin kommer att drabba folkhälsan. Men den våg av ökande arbetslöshet, ökande inkomst- och förmögenhetsklyftor och centrifugala krafter som stärker framväxten av parallella samhällsstrukturer – som splittrar samhället – är redan idag ett faktum. Tyvärr har vi med största sannolikhet bara sett början av denna sida av coronakrisen. Risken finns att coronapandemins ekonomiska effekter, i en rad stater med svag social sammanhållning och dåligt utbyggd sjukvård, kommer att leda till ett större antal döda än vad viruset kommer att orsaka. Många av dessa stater återfinns i Afrika.

Jag vill dock, kraftfullt, ta avstånd ifrån de politiker, journalister och debattörer som hävdar att de olika länderna bör nedprioritera kampen mot själva coronaviruset i syfte att rädda ekonomin. Istället vill jag fästa uppmärksamheten på de enorma behov som finns när det gäller solidariteten mellan länderna. Den handlar dels om behovet av att stärka sjukvårdsresurserna i länder som har en svag social sammanhållning och dåligt utbyggd sjukvård. Dels när det kommer till fördelningen av ett framtida vaccin. Risken är nämligen överhängande att de länder med den svagaste sociala infrastrukturen och ekonomin också blir de sista att få ta del av ett vaccin.

Många makthavare svänger sig med begreppet “solidaritet” i tid och otid. Men coronakrisen utgör sanningens ögonblick – finns det någon solidaritet med fattiga länder. Eller inte.

Print Friendly, PDF & Email