Pandemin “Asiaten” 1957 drabbade drygt 1 miljon svenskar. Läs del tre i serien om pandemier under 120 år.

Introduktion
Här följer den tredje delen i bloggserien om pandemier under 120 år – från 1889 fram till 2009.
De två första avsnitten i denna serie om pandemier är publicerade den 5 respektive 11 maj. Detta, tredje, avsnitt handlar alltså  om “Asiaten”. Under hela min uppväxt fick jag höra “har du fått ´asiat´n´ pöjk” – varje gång jag fått en redig förkylning (ända fram till Hongkong influensan 1968 som vi ska behandla i nästa avsnitt om pandemiernas historia).
Så Asiaten känns nästan familjär.
Men även om den inte var någon dråpare, som Spanska sjukan var, cirka 40 år tidigare, kunde naturligtvis även Asiaten vara farlig. Ja, även Asiaten var, som alla kommer att kunna läsa, dödlig.

Det har uppstått en diskussion i Sverige i samband med coronaviruset (SARS-CoV-2).
Diskussionen handlar huvudsakligen om två frågor. Den handlar om vilka beslut som fattas av myndigheter och regering i Sverige samt om varför besluten skiljer sig från besluten i så många andra länder.

Det var bland annat därför som jag den 5 maj inledde en översiktlig beskrivning av fem tidigare pandemier. Dessa är Ryska snuvan som bröt ut 1889, Spanska sjukan 1918, Asiaten 1957, Hongkonginfluensan 1968 samt Svininfluensan 2009. Det är viktigt att medborgarna kan jämföra dagens coronapandemi med tidigare pandemier. Detta både vad gäller pandemins utbredning och farlighet samt när det gäller samhällets motåtgärder – eller brist på motåtgärder. En av de ambitioner jag har med denna översiktliga beskrivning är att göra det möjligt för läsaren att, i någon mån, jämföra Sveriges tidigare agerande för att bekämpa pandemier med dagens agerande mot corona. Speciellt så med tanke på dagens debatt. Detta är ett skäl till denna bloggserie. Ett annat skäl bakom denna bloggserien är det ökande behovet av allmänbildning i samhället.

Efter själva texten om Asiaten följer mina källor som framför allt består av arbeten gjorda av professorn och överläkaren i virologi vid Norrlands Universitetssjukhus.Fredrik Elgh.

Asiaten 1957-58

*Det första utbrottet av denna influensapandemi rapporterades i norra Kina i mars 1957. Under maj-juni spreds viruset i Asien. Under juli-augusti spreds viruset vidare till Afrika, Sydamerika och Australien samt delar av Europa. I oktober 1957 hade smittan nått norra Europa och Nordamerika. WHO beräknar att antalet döda i Asiaten låg mellan 1 – 4 miljoner människor i hela världen av en total befolkning som då uppgick till ca 2,9 miljarder.

*Redan i slutet av augusti konstaterades smittan hos utlandsresenärer som återvänt till Sverige från ett scoutläger i Storbritannien och en musikfestival i Sovjetunionen. Det dröjde dock till i oktober innan Asiaten slog till med full kraft i Sverige. Smittan nådde sin kulmen under november. Liksom i samband med Spanska sjukan var det många på de militära regementena som insjuknade.

Medicinalstyrelsens beräkningar, baserade på 300 000 bekräftade smittfall, visade på att drygt en miljon svenskar insjuknade (av en befolkning på ca 7,4 miljoner). Dödligheten uppgavs ha varit förhållandevis låg. Den vanligaste dödsorsaken var lunginflammation. Denna orsakades i de allra flesta fall av bakteriella infektioner till följd av virusinfektionen (precis som under Spanska sjukan). En underliggande faktor som försvårade sjukdomsförloppet var obehandlad tuberkulos i lungorna, precis som i samband med Spanska sjukan.

* Samhället var långt bättre förberett då Asiaten slog till jämfört med tidigare pandemier. Den medicinska vetenskapen hade gjort stora framsteg. Man visste nu att influensa orsakades av ett virus. Sedan 1940-talet fanns även influensavaccin tillgängligt. I september påbörjades vaccination av viss sjukvårdspersonal. Senare erbjöds även vissa ur riskgrupper. Det handlade bland annat om personer med svåra hjärt- och lungsjukdomar.

Tillgången på vaccin var dock begränsad. Vid denna tidpunkt fanns även penicillin tillgängligt men detta verkar inte ha spelat någon större roll i samband med Asiaten.

*I Sverige vidtogs även andra åtgärder för att begränsa smittan. Skolor stängdes under enstaka dagar, militära övningar ställdes in och värnpliktiga fick permissionsförbud. Det infördes även besöksförbud på sjukhus. Påfrestningarna på samhället var märkbara. En rad funktioner som post, telefon, järnvägar, sjukkassor och kollektivtrafik stördes av att många ur personalen blev sjuka. Sjukvården pressades hårt och de avdelningar som inrättats särskilt för Asiaten var överbelagda. Men totalt sett klarade såväl sjukvården som samhället i övrigt av påfrestningarna.


Jag har alltså huvudsakligen baserat mig på en längre artikel från Läkartidningen (nr 8/2007) skriven av Fredrik Elgh, professor och överläkare i virologi vid Norrlands Universitetssjukhus. Denna artikel är i sin tur baserad på ett mer omfattande arbete gjort av Fredrik Elgh. Äras den som äras bör.

Jag har i viss mån även använt mig av uppgifter från kompletterande källor. Dessa kompletterande källor gäller främst för beskrivningen av Svininfluensan, som Elgh inte hann få med i sitt arbete, och i någon mån även för de fyra första pandemierna. Dessa källor kommer från WHO, engelska Wikipedia samt från en journalstudie från Uppsala Universitet rörande Asiaten. Eventuella missuppfattningar och felaktigheter faller helt på mitt ansvar och inte på någon annan.

Print Friendly, PDF & Email