Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ett nytt bestialiskt terrordåd genomfördes i torsdags i den franska staden Nice.
Det känns viktigt att alla umebor får veta att det hölls en manifestation på Rådhustorget i Umeå lördagen den 24 oktober. Manifestationen syfte var att ta avstånd från terrorism och att uppmana alla att stå upp för yttrandefriheten. Manifestationen syftade även till att hedra minnet av den franske läraren Samuel Paty. Denne mördades på det mest brutala sätt för att han hade undervisat sina elever om yttrandefriheten och dess värde.

Jag vill återigen betona att manifestation för en vecka sedan känns extra viktig att påminna om idag – efter det bestialiska dådet nu i torsdags vid en katedral i den franska staden Nice.

Talade på mötet gjorde Michel Gautier, Elmer Eriksson och Peder Westerberg. Konferencier var Davis Kaza. Gautier talade som privatperson från Frankrike. Eriksson, Westerberg och Kaza deltog som representanter för Moderaterna, Liberalerna och Arbetarpartiet.

(Socialdemokraterna var inbjudna men kunde inte delta).

Manifestation mot terrorism och till försvara av yttrandefriheten – samt för att hedra terrorns offer.

Bild: Marika Atlegrim.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Inledning
Peter Vigren, socialdemokratisk ordförande för Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Umeå, har ensam fattat ett beslut som riskerar att få långtgående konsekvenser för spridningen av coronasmittan i Umeå med kranskommuner. Det ordförande Vigren bestämde den 19 oktober, helt på egen hand, var följande: “…att åter öppna upp gymnasieskolorna för ordinarie undervisning i skolans lokaler från och med vecka 45”. Det är nästa vecka!

Innebörden av detta beslut – som alltså inte har fattats av Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i sin helhet, eller ens av nämndens presidium, utan just av ordförande Vigren själv – är att alla elever i Umeås kommunala gymnasieskolor kommer att återgå till undervisning i skolornas lokaler från och med måndag den 2 november! Fullt ut. Sedan terminsstarten har det endast varit eleverna som går första året på gymnasiet som varit i skolan på heltid. De som går andra och tredje året har enbart varit i skolan varannan vecka. Och fått plugga på distans varannan vecka.

Del ett
Ordförande Vigren har ensam tagit detta beslut i ett problematiskt läge vad gäller smittspridningen. Just nu ökar nämligen spridningen av coronasmittan i stora delar av Europa. I Frankrike och Tyskland – EU:s två största stater befolkningsmässigt och ekonomiskt – införs nu omfattande nedstängningar av samhället. Detta i syfte att få stopp på smittspridningen. Hårda restriktioner har även införts i en rad andra europeiska länder: exempelvis Spanien, Irland, Belgien, Storbritannien, Tjeckien, Nederländerna, Portugal och Danmark.

Även i Sverige ökar antalet smittfall kraftigt. Låt oss titta på vad som händer i andra delar av Sverige. Bilden nedan är en skärmdump från Expressens hemsida idag.


Statsepidemiolog Anders Tegnell uppgav på Folkhälsomyndighetens pressträff den 27 oktober att antalet bekräftade smittfall ökade med 70 procent under förra veckan jämfört med veckan dessförinnan (Expressen 28 okt). Onsdag den 28 oktober rapporterades 3 396 nya bekräftade smittfall i Sverige. Detta är det största antalet någonsin under en och samma dag sedan pandemin inleddes. Det ökade antalet bekräftade fall av coronasmitta beror delvis på att kapaciteten för testning och smittspårning är mycket bättre idag än under våren. Men ökningen av antalet bekräftade smittfall beror även på att antalet smittade individer i samhället verkligen ökar.

Sverige utgör inget undantag i världen.
Umeå utgör inget undantag i Sveriges avlånga land.
Därför var ordförande Vigrens, egenhändigt, fattade “delegationsbeslut” mycket märkligt. Detta i två avseenden.

Del två
Märklighet ett: Även i Umeå och Västerbotten ökar nu antalet smittade. Onsdag den 28 oktober uppmätte Region Västerbotten det största antalet coronasmittade på en och samma dag sedan pandemins början. Även i här i länet har ökningen kommit under de senaste två veckorna. Enligt smittskyddsläkaren Stephen Stenmark vid Region Västerbotten, som intervjuats av VK, sker den största smittspridningen när människor umgås inomhus.
“Det gör vi på jobbet, när vi pluggar, när vi träffar vänner, när vi tränar tillsammans och inom familjen” sa Stephen Stenmark till VK.

När vi pluggar tillsammans …

Vi får heller inte glömma att höstlovet, som pågår denna vecka, är en tid då det både organiseras fester med många ungdomar och då många reser bort – trots att myndigheter avråder från detta. Ordförande Vigrens, egenhändigt, fattade beslut framstår mot denna bakgrund som ovanligt dåligt tajmat. Vigrens beslut går också tvärsemot den försiktighetsprincip som präglat Umeå kommuns agerande sedan coronapandemins utbrott. I samband med sportlovet i våras beslutade nämligen Umeå kommun att alla anställda, elever och förskolebarn som varit i områden med coronasmitta skulle stanna hemma i minst två dagar – oavsett om de hade symptom eller inte. Detta utökades senare till först fem och sedan till 14 dagar. Och kom dessutom att omfatta alla som varit och rest utomlands. Dessa försiktighetsåtgärder har med största sannolikhet bidragit till att smittspridningen i Umeå och Västerbotten hittills varit så pass låg. Men nu drar – inte Umeå kommun eller länet – utan ordförande Vigren åt ett annat håll än övriga Sverige. Jämför Vigrens attityd med den oro som nu sprider sig över landet.

Titta exempelvis på vad som beslutas i de tre länen Stockholm, Västra Götaland och Östergötland. Där uppmanas invånarna “…att avstå från möten, besöka butiker och undvika kontakt med personer som man inte bor med. Personer äldre än 15 år uppmanas undvika både idrottsträningar och matcher. Samtidigt kan antalet besökare på offentliga evenemang begränsas till 50 personer i regionerna…” (Expressen 29 oktober)

Tidigare – under våren, sommaren och hittills under hösten – har beslutsfattarna i Umeå och Västerbotten framstått som mer insiktsfulla än de flesta andra runt om i landet. Men detta positiva exempel riskerar nu att förbytas till ett negativt exempel.

Del tre
Märklighet två. Den ökande smittspridningen i det svenska samhället och åtgärder i andra län gör det ytterst anmärkningsvärt att ordförande Vigren ensam tagit på sig ansvaret för beslutet att öppna gymnasieskolorna helt och hållet. Det hade inte varit svårt att kalla in övriga tio ordinarie ledamöter i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden för att lyssna på vad dessa hade att säga. Och om ordförande Vigren ansåg sig ha haft skäl för denna brådska hade han i alla fall kunnat tala med de övriga två i nämndens presidium: vice ordförande och andra vice ordförande.

Det hade inte tagit lång tid att genomföra ett sådant möte via videolänk. Umeå kommun har ju haft cirka sju – åtta månader på sig att träna för just denna typ av situationer.

Avslutning
Peter Vigren, Socialdemokratisk ordförande i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Umeå, går på tvärs i förhållande till smittspridning och åtgärder mot smittspridningen i andra delar av världen och Sverige. Han går även på tvärs mot själva andemeningen med att försöka fatta beslut rörande smittskyddsbekämpningen i största möjliga enighet. Detta genom att fatta beslutet om att öppna gymnasieskolorna i Umeå kommun fullt ut på egen hand. Trots att detta framstår som helt onödigt.

Ordförande Vigrens beslut framstår även som minst sagt olyckligt.

Eller, för att tala klarspråk, alldeles förbannat självsvåldigt. Förhoppningsvis finns det andra inom S som agerar så att denna självsvåldighet stannar vid ordförande Vigrens negativa exempel.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Det är en fruktansvärd tragedi att den franske läraren Samuel Paty har blivit halshuggen. Det är ett fruktansvärt hot mot yttrandefriheten att han mördades för att han undervisade sina elever i yttrandefrihet.

Kom till Rådhustorget på lördag 16.00. Antingen står vi nu upp för denna grundlagsstadgade rättighet även i Sverige och i Umeå. Eller så står vi inte upp för yttrandefriheten. Det senare innebär att acceptera självcensur på grund av våld och hot om våld. Detta är ett sanningens ögonblick.

Därför tänker vi ge umeborna en chans att samlas till en partipolitiskt neutral men politiskt viktig manifestation mot terrorism och för yttrandefrihet.

Återigen: Nu på lördag kl 16.00 på Rådhustorget.

Del ett
Historieläraren Samuel Paty ville förklara händelseförloppet bakom terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo 2015 för sina elever. Detta som en del i sin undervisning om yttrandefrihet. Mot denna bakgrund visade han bland annat upp karikatyrbilder på profeten Muhammed hämtade från tidningen Charlie Hebdo. Före läraren visade bilderna hade han erbjudit muslimska elever att lämna klassrummet.

Det brutala mordet hade föregåtts av en sällsynt våldsam våg av hat och hot på sociala medier. I denna hatvåg hade bland annat lärarens namn samt namnet på skolan där han undervisade nämnts. Initiativtagare till denna våg av hat och hot riktad mot Samuel Paty var en förälder till en av Samuel Patys elever. Bland de elva gripna finns, förutom föräldern, även en känd islamistisk extremist.

Samuel Paty blev 47 år. Han undervisade i historia och geografi på College du Bois d’Aulne i Paris-förorten Conflans-Saint-Honorine.

Del två
De islamistiska riktningarna bland muslimerna har, genom våld och hot om våld, framtvingat en självcensur bland vissa journalister, författare, politiker och andra samhällsdebattörer. Detta har inneburit att det går att utnyttja den grundlagsskyddade yttrandefriheten till att driva med exempelvis kristendom och judendom. Men inte med islam. Där upphör yttrandefriheten. Denna process har pågått ända sedan 1989 då ayatollah Khomeini, Irans dåvarande religiöse diktator, utfärdade en fatwa (religiöst påbud) som uppmanade alla rättroende muslimer i hela världen att döda författaren Salman Rushdie på grund av dennes bok Satansverserna.

I praktiken har alltså att islamistiska extremister inskränkt yttrandefriheten även i länder som ska ha denna rättighet. Detta utgör ett grovt och mycket allvarligt angrepp på alla demokratiska-sekulära samhällen. Även Sverige. Å ena sidan.
Å andra sidan ska inte den majoritet av muslimer som tar avstånd från handlingar av detta slag lastas för mordet på Samuel Paty och andra liknande handlingar.

En majoritet av muslimerna i Sverige accepterar att grundlagen står över sharia. I Sverige.

Del tre
Den franska befolkningen sluter upp bakom lärarkåren samt yttrandefriheten som bland annat har sin grund i Frankrikes starka sekulära tradition. Detta inger hopp. Och glädjande nog träder även imamer fram och tar avstånd ifrån detta illdåd. Låt mig citera imamen Tareq Oubrou i Bordeaux:

“Målet med denna terrorakt är att splittra oss men det måste vi stå emot”

Tareq Oubrou anses vara en tolerant imam som gjort ett pionjärarbete för att anpassa muslimska lagar i syfte att muslimer ska kunna leva upp till de krav som ställs av den sekulära franska republiken.

Avrundning
I högtidliga sammanhang säger sig alla vara för yttrandefrihet. Särskilt då det inte kostar något att sluta upp bakom denna grundlagsfästa princip. Men nu kostar det allt oftare något att stå upp för yttrandefriheten. För allt fler vissa kostar yttrandefriheten livet.

De som inte förmår eller vågar förstå innebörden av verklig yttrandefrihet – att verklig yttrandefrihet även innebär rätten att driva med såväl hög som låg, såväl alla religioner som deras ledare även på ett hädiskt sätt – är inga försvarare av yttrandefriheten. Inte när det verkligen gäller. Inte när det verkligen kostar något.

Jag och det parti jag tillhör hädar inte någon religion. Å ena sidan. Å andra sidan står vi upp för den grundlagsfästa rätten att häda. Detta innebär att klara av göra två saker, eller tänka två tankar, samtidigt. Ungefär som att både gå och samtidigt tugga tuggummi. Det sistnämnda är inte svårt. Det kräver nämligen inget mod att både gå och samtidigt tugga tuggummi.

Men det förstnämnda – att inte häda själv men samtidigt försvara andras rätt att utnyttja den grundlagsfästa rätten att häda – har alltid visat sig vara betydligt svårare. Skälet är att det krävs mod till detta. Och mod är en bristvara i dagens Sverige. Inte minst politiskt mod.

Je suis Samuel

Ingress
Sverige befinner sig i en permanent regeringskris. Kriserna uppstår inte då Jonas Sjöstedt och V gång efter annan hotar med en misstroendeomröstning för att fälla regeringen. Regeringskrisen uppstod genom en kombination av faktorer. De två grundläggande faktorerna är att det faktiskt råder skilda politiska uppfattningar mellan partierna, på riktigt, samt att inget av de två traditionella blocken erhöll en egen majoritet för sin politik i det senaste valet.

Del ett
Låt oss titta på en tabell över fördelningen av mandaten i riksdagsvalet 2018:

PartiMandat
Socialdemokraterna100
Miljöpartiet16
Vänsterpartiet28
 144
  
Moderaterna70
Kristdemokraterna22
Centerpartiet31
Liberalerna20
 143
  
Sverigedemokraterna62
  
Summa349

Kommentar: Regeringen bestående av S och MP erhöll endast 116 av riksdagens 349 mandat. Det är endast en tredjedel. Två tredjedelar av mandaten tillföll alltså andra partier än S och MP. Stefan Löfvens regering lider därför av tre inneboende svagheter. Låt oss räkna upp dessa:

* Regeringen består av en koalition. Den politik som läggs fram av en koalition är, i nästan alla viktiga frågor, resultatet av en kompromiss. Detta är den första inbyggda svagheten.

* Den andra svagheten består av att V ursprungligen räknades in i regeringsunderlaget. Det var detta som gjorde det s.k röd-gröna blocket större än de fyra allianspartierna och innebar att Stefan Löfven var den förste som fick chansen att bilda regering. Hade däremot S och MP inte kunnat räkna in V skulle de tidigare allianspartierna ha blivit det största blocket med sina 143 mandat mot S och MP:s 116. Då hade Ulf Kristersson troligen blivit statsminister. (Under valrörelsen var det inget av allianspartierna som förklarade sig vara villigt att bilda regering med stöd av SD). Idag är det uppenbart att det var förhastat att bara räkna in V i samma block som S och MP. Det är ju V som gång på gång har hotat med en misstroendeomröstning. Den politiska oenigheten mellan regeringspartierna och V stod klar redan då regeringen slöt Januariavtalet med C och L. Vänsterpartiet villkorade redan då sitt stöd till Stefan Löfven. Jonas Sjöstedt förklarade att V exempelvis inte skulle acceptera försämringar av arbetsrätten – såvida inte LO-facken själva var med och förhandlade fram försämringarna.

* Den tredje svagheten består naturligtvis i att S och MP, för att ”tolereras” som regering, bland annat måste lova Centern och Liberalerna exakt de försämringar i arbetsrätten som var och är oacceptabla för Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet.

De ständiga diskussionerna om en misstroendeomröstning i riksdagen som kan fälla regeringen beror alltså inte på något okynne från exempelvis Vänsterpartiet eller andra partier. Den permanenta regeringskrisen, som först manifesterades genom att det tog fyra månader att sluta Januariavtalet och överhuvudtaget få en regering på plats, beror på att det redan från början fanns minst tre inbyggda svagheter i regeringsbildandet. Den mest akuta är att ledarna inom S och MP inte har tagit Vänsterpartiets försvar av främst arbetsrätten på allvar. Analyserna om regeringskrisen borde handla om de motsättningar som byggdes in redan i samband med att Januariavtalet slöts. Innehållet i avtalet utgjorde en tickande bomb och det är detta som gör att vi skriver att det har funnits en permanent regeringskris ända sedan valnatten 2018.

Del två
Sanningens ögonblick för allianspartierna

Januariavtalet, tillsammans med förhandlingarna mellan de fackliga federationerna LO och PTK samt arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv, köpte tid åt Löfvens regering samt C och L som ju var med och slöt Januariavtalet. Men nu har tiden runnit ut. Redan i juni presenterades Las-utredningen med de försämringar i arbetsrätten som C och L kräver. I slutet på september bröt förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare samman. Därmed befinner sig det svenska parlamentariska systemet i stor utsträckning åter på ruta ett – d.v.s. i samma situation som dagen efter riksdagsvalet 2018.

Vi skriver ”i stor utsträckning” – men definitivt inte helt och hållet. Det har även hänt saker mellan allianspartierna. Å ena sidan blev Centern och Liberalerna samarbetspartier till regeringen. Denna roll verkar idag passa Annie Lööf och C bättre än Nyamko Sabuni och L. Vi ska återkomma till denna skillnad mellan C och L. Å andra sidan har Moderaterna och KD nu definitivt öppnat för att bilda en regering med SD:s aktiva stöd. I samband med att Januariavtalet ingicks stod de tidigare allianspartierna längre ifrån varandra än på årtionden.

När det snart har gått två år sedan Januariavtalet har Liberalerna varit fast parkerade under fyra procent och paniken över att hamna under spärren i nästa riksdagsval sprider sig inom partiet. Samtidigt finns en kritik mot Sabuni för att hon inte har lyckats ta plats i den offentliga debatten. I detta läge måste Liberalerna göra något.

Till skillnad från Annie Lööf, som förespråkar extra tid till fack och arbetsgivare (och även till Stefan Löfven) för att komma överens när det gäller arbetsrätten, uppträder Sabuni långt mer aggressivt. I en intervju i Dagens Nyheter var hennes huvudbudskap att hon längtade tillbaka till alliansens dagar. Vi tror att det just nu pågår en intern debatt inom Liberalerna om de ska ”gå över” till det läger som skulle rösta för att fälla regeringen. Och i förlängningen även för eller emot att ansluta sig till den ståndpunkt som M och KD har när det gäller att kunna bilda en regering med stöd av SD. Partierna i den forna Alliansen står inför ett sanningens ögonblick.

Del tre
Sanningens ögonblick för fackföreningarna

Grundproblemet består fortfarande i följande: Ska LO och PTK svika sina medlemmar genom att acceptera en stor maktförskjutning på arbetsplatserna via lagstiftning? En sådan maktförskjutning innebär inte enbart direkta försämringar när det gäller arbetstryggheten för nästan tre miljoner löntagare. Den innebär också en förskjutning när det gäller vem som ska utforma spelreglerna på arbetsmarknaden. Sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 har fackföreningar och arbetsgivare i stort sett fått sköta sig själva. Om det tänkta huvudavtalet mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv nu ersätts med lagstiftning har det skapats ett helt nytt prejudikat inför framtiden i form av ett ökat statligt inflytande.

Gång på gång beskrivs det som att fackföreningarna står maktlösa i denna situation. Men nu börjar de ordinarie förhandlingarna om löner och arbetsvillkor. Här förhandlar fackföreningarna utan fredsplikt. Det finns inget som förhindrar att fackföreningarna använder sin konflikträtt både för att försvara dagens anställningstrygghet och även i syfte att flytta fram sina positioner, exempelvis genom att avskaffa allmän visstidsanställning – något som ligger LO:s största medlemsförbund Kommunal särdeles varmt om hjärtat. Även fackföreningsrörelsen står alltså inför ett sanningens ögonblick.

Del fyra
Sanningens ögonblick för Socialdemokraterna

Ska S åter svika löntagarna? Stefan Löfven gjorde detta då han skrev under Januariavtalet. Han gjorde det igen i den nyss framlagda budgetpropositionen. Där lånade regeringen pengar till skattesänkningar på uppåt 30 miljarder och kallade sedan detta för ”sossepolitik när den är som bäst”. Detta trots att partiet, på sin kongress 2017, deklarerade att ”skattesänkar-eran i svensk politik är över”! Eller ska S, helt plötsligt, underkänna Las-utredningen och därmed sätta löntagarna före sin uppgörelse med C och L? En sådan omvändelse under galgen vore önskvärd. Det skulle naturligtvis kräva att S omedelbart gör partiet redo för ett extraval! För sviker S de löften partiet har gett Centern och Liberalerna i samband med Januariavtalet riskerar de att tappa stödet från dessa partier och därmed regeringsmakten.

Men låt oss påminna om det vi skrev i inledningen. Socialdemokraterna har endast 100 av riksdagens 349 mandat (och 116 tillsammans med MP). Kom även ihåg de tre motsättningar vi beskrivit tidigare. Det var aldrig självklart att S, med ett så litet parlamentariskt underlag, skulle bilda regering. Det vore bättre att gå till nyval genom att försvara löntagarnas intressen: det handlar om arbetstryggheten, kollektivavtalens ställning och att bekämpa marknadshyror. För mer än något annat parti utgör detta ett sanningens ögonblick för Socialdemokraterna.

Del fem
Sanningens ögonblick för Vänsterpartiet

Som vi skrev inledningsvis deklarerade Jonas Sjöstedt att Vänsterpartiet ”tolererar” Löfven som statsminister så länge han inte lägger fram förslag i riksdagen om försämrad anställningstrygghet eller marknadshyror. Tiden håller på att rinna ut även för Jonas Sjöstedt. Satt under press vägrar Sjöstedt att tala om när han kommer att ta initiativ till en misstroendeomröstning i riksdagen som skulle fälla regeringen. Det går inte att undvika att ställa sig följande fråga: Ska Sjöstedt göra allvar av sitt hot – eller tänker han förhala processen till dess att han avgår som partiledare i månadsskiftet oktober-november? Detta skulle ha den fördelen att ytliga betraktare, i bästa fall, kommer att minnas Sjöstedt för två saker. Han försvarade anställningstryggheten och han släppte inte fram M, KD och SD efter att han fällt Stefan Löfvens regering!

Mindre ytliga betraktare skulle naturligtvis dra den riktiga slutsatsen av ett sådant agerande. Denna består i att Sjöstedt helt enkelt är för feg för att fatta något beslut och därför vräker över ansvaret på sin efterträdare Nooshi Dadgostar och den nyvalda partistyrelsen.

Allt detta under förutsättning att Sjöstedt inte tar initiativ till en misstroendeomröstning före sin avgång. Såväl Sjöstedt som Vänsterpartiet står inför ett sanningens ögonblick.

Avrundning
Dags för strid.
Socialdemokraterna inledde perioden efter valet 2018 genom att regera på en budgetreservation från M och KD. Partiet följde upp detta genom Januariavtalet, som förutom försämringen av anställningstryggheten även inneburit att S tagit över borgerlighetens politik med ofinansierade skattesänkningar som kommer att drabba sjukvård och äldreomsorg i ett läge när det krävs långsiktiga upprustningar av dessa verksamheter.

Arbetarpartiet vill betona att eran för reträtter måste vara slut. Fackföreningarna går in i en avtalsrörelse utan fredsplikt. De kan använda konflikträtten till att försvara anställningstryggheten och kollektivavtalens ställning samtidigt som de tar strid för anständiga löner. Socialdemokraterna måste, parallellt med detta, förbereda sina medlemmar och sidoorganisationer för ett nyval/extraval.

Det enda sättet att försvara arbetsrätt, sjukvård och omsorger är ett nyval där S backas upp av facken som använder sin konflikträtt i den nu pågående avtalsrörelsen. För S måste myglet i riksdagskorridorerna ersättas med en offensiv på arbetsplatser och i bostadsområden. För LO gäller det att förklara att det kan komma att krävas stridsåtgärder i den kommande avtalsrörelsen om arbetsrätten ska stärkas istället för försvagas.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress

Regeringen har hävt besöksförbudet på särskilda boenden inom äldreomsorgen. Detta skedde den 1 oktober. Den 2 oktober rapporterade Folkhälsomyndigheten 712 nya bekräftade fall av coronasmitta i Sverige!

Detta var den största ökningen på en enskild dag sedan den sista juni.

Jämför detta med att då besöksförbudet infördes på särskilda boenden inom äldreomsorgen hade antalet smittfall – på en enda dag i landet Sverige – inte överstigit 475!

Besöksförbudet infördes den 1 april – och fick alltså verka under sex månader.

Tänk efter

* När besöksförbudet nu avskaffats sker detta i ett läge då smittspridningen ökar i stora delar av landet. Och i stora delar av världen,
* Sveriges statsepidemiolog Anders Tegnell säger att det internationella nödläget när det gäller coronapandemin kommer att vara över tidigast om ett år. Men att nödläget är över innebär inte att själva pandemin är över,
* I Region Dalarna har ”smittskyddet” tagit beslut om att behålla besöksförbudet tills vidare. Detta just på grund av den senaste tidens ökning av antalet bekräftade smittfall i Dalarna. ”Vi har Sveriges största smittspridning just nu och vi vill inte få in den på äldreboenden” säger smittskyddsläkaren i Region Dalarna, Anders Lindblom, till SvD.
* En annan kritiker av att besöksförbudet hävs precis i ett skede då det sker en ökning av antalet bekräftade smittfall är den tillförordnade smittskyddsläkaren i Region Stockholm. Även Sveriges kommuner och regioner (SKR) är kritiska till att besöksförbudet hävs just nu och anser att det behövs tydligare riktlinjer för personalen på de särskilda boendena inom äldreomsorgen.
* Någon flockimmunitet har inte uppnåtts – inget vaccin har framställts som myndigheterna har kunnat börja  massdistribuera.

Därför anser jag att avskaffandet av besöksförbudet är oöverlagt och ansvarslöst. Jag anser att besöksförbudet måste återinföras – i en eller annan form. Men genom att först ha avskaffat besöksförbudet har regeringen gjort det svårare att föra en ansvarsfull politik.

– – – – –

Det var ett tag sedan jag publicerade statistik från EU:s smittskyddsmyndighet ECDC rörande pandemin.
Tre kommentarer:

a) sedan jag senast publicerade statistik har antalet smittade och avlidna i Sydamerika och USA exploderat,
b) Sverige ligger fortfarande väldigt högt upp i jämförelse med andra länder i Europa. Det är bara i Belgien, Spanien, United Kingdom och Italien som kommer högre upp på denna skammens lista.
(Andorra, San Marino, m fl, räknar jag inte in i statistiken).
c) Sverige ligger fortfarande skrämmande högt i förhållande till länder som Danmark, Finland och Norge.
d) Antalet avlidna i dessa tre länder tillsammans blir lite mer än en femtedel av antalet avlidna i Sverige. I tabellen nedanför, där vi jämför antalet avlidna i förhållande till befolkningens storlek, kan alla se den skrämmande skillnaden.
e) Finland har exempelvis enbart en tiondel av antalet avlidna i jämförelse med Sverige  – sett till storleken på respektive lands  befolkning.

Se nedan den tragiska listan:

  1. Peru: 1018 avlidna per 1 miljon invånare
  2. Belgien: 884 avlidna per 1 miljon invånare
  3. Bolivia: 715 avlidna per 1 miljon invånare
  4. Brasilien: 706 avlidna per 1 miljon invånare
  5. Ecuador: 699 avlidna per 1 miljon invånare
  6. Spanien: 696 avlidna per 1 miljon invånare
  7. Chile: 695 avlidna per 1 miljon invånare
  8. Mexiko: 651 avlidna per 1 miljon invånare
  9. USA: 647 avlidna per 1 miljon invånare
  10. United Kingdom: 639 avlidna per 1 miljon invånare
  11. Italien: 598 avlidna per 1 miljon invånare
  12. Panama: 580 avlidna per 1 miljon invånare
  13. Sverige: 576 avlidna per 1 miljon invånare
  • Tyskland: 116 avlidna per 1 miljon invånare
  • Danmark: 115 avlidna per 1 miljon invånare
  • Österrike: 96 avlidna per 1 miljon invånare
  • Finland: 63 avlidna per 1 miljon invånare
  • Norge: 52 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 oktober

Statistiken globalt 9 oktober

  • 36 583 084 människor har bekräftats smittade
  • 1 062 978 har bekräftats avlidna
  • 25 486 188 har tillfrisknat

Källa: Siffrorna för antalet bekräftade smittfall och avlidna kommer från EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 oktober. Siffran för antalet tillfrisknade kommer från Johns Hopkins University 9 oktober.

Sverige totaltbekräftade smittfall: 98 451
bekräftade avlidna:   5 894

Källa: Folkhälsomyndigheten 9 oktober

Västerbotten totaltbekräftade smittfall: 1 108
bekräftade avlidna:       31

Källa: Folkhälsomyndigheten 9 oktober

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Trots rapporter om ökad spridning av coronaviruset i en rad regioner valde regeringen att ta bort besöksförbudet på “särskilda boendeformer för äldre” i hela landet från och med den 1 oktober. Detta anser jag vara oöverlagt och ansvarslöst.

När besöksförbudet nu har hävts sker det i ett läge då smittspridningen ökar i stora delar av landet. Den 2 oktober, dagen efter att förbudet hävts, rapporterade Folkhälsomyndigheten 712 nya bekräftade fall av coronasmitta i Sverige!

Detta var den största ökningen på en enskild dag sedan den sista juni.

Då besöksförbudet infördes på särskilda boenden inom äldreomsorgen hade antalet smittfall på en enda dag inte överskridit 475!  Besöksförbudet infördes den 1 april.

Jag tillhör de som anser att hanteringen av besöksförbudet har präglats av dålig tajming – liksom många andra delar av den svenska regeringens hantering av coronakrisen. När besöksförbudet infördes i april skedde detta i ett läge då det redan förekom en omfattande smittspridning på landets särskilda boenden för äldre. I de regioner där smittspridningen på boendena var som värst hade man redan infört lokala besöksförbud då regeringen utfärdade sitt allmänna besöksförbud.

Jag och Arbetarpartiet hade då redan krävt ett lokalt besöksförbud i Umeå, två gånger, bland annat via denna blogg.

Del ett
Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har utfärdat riktlinjer för att undvika smittspridning då anhöriga åter kan besöka sina äldre släktingar på boendena. De anhöriga ska bland annat boka tid innan de kommer på besök. Detta för att hålla ned antalet besökare. Besökare ska också undvika att vistas i gemensamma utrymmen samt hålla avstånd till andra boende och personal. Det finns dock en oro bland personalen på vissa äldreboenden att en del av besökarna inte kommer att följa rekommendationerna.

Stephen Stenmark, smittskyddsläkare vid Region Västerbotten, säger i en intervju i Västerbottens-Kuriren att han inte ser någon risk med att häva besöksförbudet på äldreboendena i nuläget – så länge folk följer restriktionerna. Det är just detta som utgör den svaga länken i smittskyddsläkarens resonemang. För samtidigt medger nämnde Stephen Stenmark att den senaste tidens ökning av antalet smittade i Västerbotten just beror på att folk inte har följt rekommendationerna!

Del två
Smittskyddsläkare i andra regioner som också sett en ökning av antalet smittade är betydligt mer kritiska än smittskyddsläkaren vid Region Västerbotten. I Region Dalarna har “smittskyddet” tagit beslut om att behålla besöksförbudet tills vidare. Detta just på grund av den senaste tidens ökning av antalet bekräftade smittfall i Dalarna. “Vi har Sveriges största smittspridning just nu och vi vill inte få in den på äldreboenden” säger smittskyddsläkaren i Region Dalarna, Anders Lindblom, till SvD.

En annan kritiker av att besöksförbudet hävs precis i ett skede då det sker en ökning av antalet bekräftade smittfall är den tillförordnade smittskyddsläkaren i Region Stockholm. Även Sveriges kommuner och regioner (SKR) är kritiska till att besöksförbudet hävs just nu och anser att det behövs tydligare riktlinjer för personalen på de särskilda boendena inom äldreomsorgen.

Avslutning
Som jag sa inledningsvis tillhör jag kritikerna av att besöksförbudet på äldreomsorgens särskilda boenden hävdes den 1 oktober. Ansvariga myndigheter spelade rysk roulette med människoliv i samband med utbrottet av corona i Sverige i början av året. Och förlorade. Detta genom sin senfärdighet. Den 6 maj rapporterade en rad medier att hälften av alla över 70 år som dött i corona i Sverige bodde på äldreboende. Det är verkligen inte ansvarsfullt att spela rysk roulette en andra gång med de som bor på landets särskilda boenden för äldre.

Under de senaste månaderna har det förekommit en rad besked om coronavirusets spridning, bland annat i Sverige. Vi har hört talas om rekordlåga siffror. Vi har också fått höra om en rekordsnabb ökning. Sveriges statsepidemiolog Anders Tegnell säger att det internationella nödläget när det gäller coronapandemin kommer att vara över tidigast om ett år. Men att det internationella nödläget är över innebär inte att coronapandemin är över…

Till sist vill jag redovisa statistik över de länder där flest personer har avlidit till följd av coronapandemin i förhållande till storleken på respektive lands befolkning.

Statistik över antalet smittade, avlidna och tillfrisknade

Det var ett tag sedan jag publicerade statistik från EU:s smittskyddsmyndighet ECDC rörande pandemin. Först några kommentarer.

a) Sedan dess har antalet smittade och avlidna i länderna i Sydamerika exploderat. Även USA har hamnat högt upp på denna tragiska lista.
b) I Europa ligger fortfarande Sverige väldigt högt upp. Det är bara fyra europeiska länder där antalet avlidna sett till befolkningens storlek är fler än i Sverige (Andorra, San Marino, m fl, tas inte med).
c) Sverige ligger fortfarande skrämmande högt i förhållande till länder som Danmark, Finland och Norge. Antalet avlidna i dessa tre länder tillsammans blir lite mer än en femtedel av antalet avlidna i Sverige. I tabellen nedanför, där vi jämför antalet avlidna i förhållande till befolkningens storlek, kan alla se den skrämmande skillnaden. Finland har exempelvis enbart en tiondel av antalet avlidna i jämförelse med Sverige (i förhållande till respektive lands befolkningsstorlek).

Se nedan den tragiska listan:

1. Peru: 1018 avlidna per 1 miljon invånare
2. Belgien: 884 avlidna per 1 miljon invånare
3. Bolivia:
715 avlidna per 1 miljon invånare
4. Brasilien: 706 avlidna per 1 miljon invånare
5. Ecuador:
699 avlidna per 1 miljon invånare
6. Spanien:
696 avlidna per 1 miljon invånare
7. Chile:
695 avlidna per 1 miljon invånare
8. Mexiko: 651 avlidna per 1 miljon invånare
9. USA: 647 avlidna per 1 miljon invånare
10. United Kingdom:
639 avlidna per 1 miljon invånare
11. Italien:
598 avlidna per 1 miljon invånare
12. Panama:
580 avlidna per 1 miljon invånare
13. Sverige:
576 avlidna per 1 miljon invånare

* Tyskland: 116 avlidna per 1 miljon invånare
* Danmark:
115 avlidna per 1 miljon invånare
* Österrike: 96 avlidna per 1 miljon invånare
* Finland: 63 avlidna per 1 miljon invånare
* Norge:
52 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 oktober

Statistiken globalt 9 oktober
* 36 583 084 människor har bekräftats smittade
* 1 062 978 har bekräftats avlidna
* 25 486 188 har tillfrisknat

Källa: Siffrorna för antalet bekräftade smittfall och avlidna kommer från EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 oktober. Siffran för antalet tillfrisknade kommer från Johns Hopkins University 9 oktober.

Sverige totalt
bekräftade smittfall: 98 451
bekräftade avlidna:   5 894

Källa: Folkhälsomyndigheten 9 oktober

Västerbotten totalt
bekräftade smittfall: 1 108
bekräftade avlidna:       31

Källa: Folkhälsomyndigheten 9 oktober

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Las-förhandlingarna har spruckit. Detta innebär ett “sanningens ögonblick” för Socialdemokraterna. Ska de åter svika löntagarna, på samma sätt som de gjorde i den nyss framlagda budgetpropositionen där de lånade pengar till skattesänkningar på uppåt 30 miljarder och sedan kallade detta för “sossepolitik när den är som bäst”? Eller ska S, helt plötsligt, underkänna Las-utredningen och därmed svika sin uppgörelse med Centern och Liberalerna från januari ifjol?

Ett “sanningens ögonblick” stundar även för förhandlingsfederationerna LO och PTK. Vad ska dessa göra ifall Stefan Löfven håller sitt löfte till Centern och Liberalerna – och genomför Las-utredningens förslag? Ska de också svika sina medlemmar – arbetare och tjänstemän – genom att beklagande acceptera en stor maktförskjutning på arbetsmarknaden via lagstiftning? En maktförskjutning som inte bara innebär direkta försämringar när det gäller arbetstryggheten för nästan tre miljoner löntagare i de olika fackföreningarna utan också innebär att fackföreningar och arbetsgivare, som hittills fått sköta sig själva med jämförelsevis lite inblandning från staten, nu tappar det oberoende som många spårar tillbaka till Saltsjöbadsavtalet 1938. Eller ska LO och PTK använda sin konflikträtt i de stundande avtalsförhandlingarna för att bekämpa de försämringar som Las-utredningen skulle innebära.

Del ett
Några exempel på de försämringar som föreslås i Las-utredningen:

Grund för uppsägning

* Om en tvist uppstår rörande ifall en anställning ska upphöra, eller inte, ska huvudregeln i fortsättningen vara att den anställde inte får behålla sin anställning och därför inte heller sin lön under den tid som tvisten pågår.
Idag är förhållandet det motsatta! Huvudregeln är alltså att en löntagare som tar strid mot en uppsägning får behålla sin anställning och sin lön till dess att en domstol har avgjort om uppsägningen var riktig eller inte.
Skulle det nya förslaget bli verklighet kommer det alltså att bli mycket kostsamt för en löntagare att ta strid mot en verkställd uppsägning – om löntagaren anser denna vara felaktiv. Går förslaget igenom kommer det med stor sannolikhet att leda till att arbetsgivarna genomför fler tvivelaktiga uppsägningar. De vet att anställda, utan lön och anställning, tvingas söka ett nytt jobb snarast för att kunna betala mat och hyra.

* I företag med mindre än 15 anställda ska uppsägningar inte längre kunna ogiltigförklaras om de sker med någon av de två motiveringarna ovan – ”arbetsbrist” eller ”personliga skäl”. Detta innebär att en löntagare som arbetar på ett företag med färre än 15 anställda inte kan få tillbaka sin anställning! Detta även om en domstol, senare, skulle finna att uppsägningen skedde på ett otillåtet sätt (enligt Las)! Det enda som krävs är att arbetsgivaren betala ett fast skadestånd motsvarande åtta månadslöner till den anställde. Företag som klarar det ekonomiskt får det alltså enkelt att köpa sig fria.

Dessutom: förutsättningen för att den anställde ska få några pengar, överhuvudtaget, är att löntagaren orkar driva tvisten i en domstol. Utan möjligheten att få tillbaka sin anställning kommer, naturligtvis, många arbetare och tjänstemän att uppfatta det som lättare att bita i det sura äpplet och försöka hitta ett nytt jobb istället för att driva en ofta både upprivande och långdragen tvist med sin tidigare arbetsgivare. Tilläggas bör att uppsägningar som strider mot andra lagar, exempelvis ”lagen om facklig förtroendemans” ställning eller ”diskrimineringslagen”, ska kunna ogiltigförklaras även i framtiden.

Undantag från turordningsreglerna

* Antalet undantag från turordningsreglerna vid uppsägning föreslås utökas. När en arbetsgivare säger upp anställda p g a arbetsbrist gäller principen ”sist in, först ut”. Den som har varit anställd kortast tid får alltså gå först. Arbetsgivare med högst tio anställda får dock redan idag undanta två personer ”av särskild betydelse” från turordningsreglerna. Las-utredningen föreslår att antalet undantag ska utökas från två till fem. Dessa regler ska gälla för alla företag – oavsett storlek.

Del två
Tillsammans innebär dessa förändringar av Las (lagen om anställningsskydd) en kraftig förskjutning av styrkeförhållandena på arbetsmarknadentill arbetsgivarnas fördel. Begreppet ”saklig grund” blir kvar. Förra hösten var förslaget från både LO, PTK och arbetsgivare att detta begrepp skulle avskaffas. Men på grund av protester från fackföreningarna – Byggnads, Kommunal, Seko, Fastighets, Målarna och Pappers samt Lärarnas Riksförbund – tvingades pamparna inom LO och PTK samt arbetsgivarna att behålla begreppet “saklig grund” vid uppsägning. Men det skydd som begreppet “saklig grund” tidigare utgjort urholkas kraftigt genom att möjligheten att inleda en tvist om en uppsägning som anses felaktig kraftigt försvagas då huvudregeln nu blir att löntagaren förlorar anställning och lön.

Del tre
Som plåster på såren föreslår utredningen hårdare krav på arbetsgivarna när det gäller att erbjuda sina anställda kompetensutveckling samt att visstidsanställningar ska övergå i tillsvidareanställningar redan efter nio månader (istället för efter tolv månader som idag). Kompetensutveckling på jobbet är givetvis viktigt. Även möjligheten för visstidsanställda att snabbare få en tillsvidareanställning är viktig.

Men, den andra sidan av myntet är att “allmän visstidsanställning” aldrig borde ha införts (av alliansregeringen). Och denna anställningsform borde ha avskaffats av Stefan Löfvens regering. Det är fackförbundet Kommunals mål att just avskaffa anställningsformen “allmän visstidsanställning”.

Del fyra
Kommer Jonas Sjöstedt och V att fälla regeringen? Svaret på den frågan är Nej. För att fälla regeringen måste Sjöstedt och V få med sig 175 av riksdagens ledamöter. Och moderatledaren Ulf Kristersson säger, åtminstone för närvarande, nej till att rikta ett misstroendevotum mot Stefan Löfven.
Detta betyder att även om V skulle få med sig KD och SD samt även C och L på att försöka fälla regeringen genom ett misstroendevotum räcker inte detta. Dessa partier får endast ihop 163 av de nödvändiga rösterna. Detta vet naturligtvis C och L. Därför är det inte alls säkert att dessa vill framstå såsom vandrande i Sjöstedts och V:s ledband mot ett säkert voteringsnederlag.

Det vet även Jonas Sjöstedt. Men han vill avsluta med en radikal image.

Däremot borde Socialdemokraterna fällas ifall de, återigen, sviker löntagarna!

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Inledning
Regeringen S+MP och de s.k. samarbetspartierna C+L har presenterat sin budgetproposition. Budgetpropositionen innehåller nya åtgärder för 105 miljarder kronor – bl a i form av stora skattesänkningar. Propositionen finansieras till stor del genom lån. Finansminister Magdalena Andersson (S) har beskrivit prioriteringarna i propositionen med orden ”jobben, jobben, jobben”. Moderaterna, har, å sin sida, kritiserat regeringens budgetproposition för att spreta åt alla håll – en uppfattning som även delas av många politiska kommentatorer.

Del ett
Coronapandemin och den ekonomiska krisen innebär att årets budgetförslag läggs i ett helt annorlunda politiskt-ekonomiskt landskap än fjolårets. Men trots det stora antalet nya åtgärder, som tillsammans alltså uppgår till ett värde av hela 105 miljarder, präglas budgeten av både otillräcklighet och en brist på nya idéer. Det framstår tydligt att det handlar om en kompromiss mellan S+MP+Centern+Liberalerna. Alla partier har fått några av sina hjärtefrågor tillgodosedda. Resultatet har blivit vad en kommentator i Expressen kallade för ett “historiskt lapptäcke”. Aftonbladets kommentator nöjde sig med “lapptäcke”.

Och budgeten utgör ett bevis på att de fyra partier som kompromissat fram prioriteringarna saknar ett gemensamt projekt. Detta är budgetpropositionens, eller budgetförslagets, största svaghet.

Del två
Det har byggts upp enorma brister inom sjukvård och äldreomsorg efter åratal av nedskärningar. Detta är en av de saker som pandemin har avslöjat. Trots detta innehåller budgeten bara halvhjärtade extra-satsningar på regioner (landsting) och kommuner som bland annat ansvarar för sjukvård, äldreomsorg med mera. Den totala extra-satsningarna på kommuner och regioner uppgår till 26,2 miljarder kr. Men dessa består nästan uteslutande av engångspengar. Någon generell upprustning är det inte tal om.

Låt oss ta ett exempel: Regeringens satsning på ett ”äldreomsorgslyft” innebär att kommunerna får 4 miljarder att dela på under 2021. Men i Sverige finns 290 kommuner. För en medelstor svensk kommun, med drygt 100 000 invånare, motsvarar ”äldreomsorgslyftet” ungefär 40-50 miljoner. Detta är naturligtvis ett välkommet tillskott. Men efter årtionden av nedskärningar får dessa pengar mer karaktären av ”plåster på såren” än av ett trendbrott som innebär en upprustningar i form av ökad personaltäthet.

Del tre
Till detta kommer att 17 av landets 21 regioner ifjol beslut om nedskärningar inom sjukvården under detta år (2020). Beslutet i Region Stockholm innebar att sjukvårdens resurser skulle skäras ned med hela 1,1 miljarder bara i år. Tidigare talades det om att läkare, sjuksköterskor och undersköterskor skulle varslas om uppsägning.

Nu blir det inga varsel.

Men istället ersätter inte Region Stockholm personal som går i pension med nyrekryteringar. Effekten bli därför ytterligare minskad personaltäthet. I alla fall.

Del fyra
“Det finns inget utrymme för stora, ofinansierade skattesänkningar. Skattesänkar-eran i svensk politik är över”. Detta slog socialdemokraterna fast på sin senaste kongress i april 2017 i dokumentet “Politiska riktlinjer – Trygghet i en ny tid”.

Ändå har Socialdemokraterna nu gått med på att genomföra skattesänkningar som ligger strax under 30 miljarder bara under 2021!. Till dessa skattesänkningar har pengarna lånats upp. Det handlar bland annat om sänkt inkomstskatt, sänkt skatt för företag, sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar, sänkt skatt för pensionärer, mm. Detta tillhör bland det mest uppseendeväckande i hela budgeten. Att Socialdemokraterna har böjt sig för C och L i denna, för partiet så ideologiska, fråga är uppseendeväckande. Av flera skäl.

*Det krävs verkligen ett trendbrott i form av en långsiktig ökning av personaltäthet inom sjukvård och äldreomsorg. Mot denna bakgrund är skattesänkningar bland det minst lämpliga.

*De 30 miljarderna innebär en permanent sänkning av inkomstskatten. År efter år efter år. Detta innebär en långsiktig försvagning när det gäller möjligheterna att finansiera sjukvård, äldreomsorg, skola och andra delar av den offentliga sektorn.

*Det bör även nämnas att dessa skattesänkningar läggs ovanpå de skattesänkningar som genomfördes under Reinfeldts alliansregering – då under stor kritik från S. Trots att Löfven nu har varit statsminister sedan 2014 har S inte återställt dessa förlorade inkomster genom skattehöjningar. Istället fortsätter S nu istället på den väg som allianspartierna slog in på 2006!

När finansminister Magdalena Andersson, på en fråga i Aftonbladet, svarar att de skattesänkningar som S för fram budskapet är ”sossepolitik när den är som allra bäst” är hon “Falsk som vatten“.

Att gå fram med en lånefinansierad skattesänkarbudget är alltså vad Socialdemokraterna, under så många år, kritiserat den tidigare alliansregeringen för. Och under valrörelsen 2018 gjorde S en stor sak av att varna för de skattesänkningar som de borgerliga partierna och SD skulle genomföra. Om de kom till makten. Nu sitter S vid makten och säljer bort bit efter bit av sin själ – för att kunna sitta kvar.

Skatter har alltid varit och är fortfarande en ideologisk fråga för socialdemokraterna. Men! Vad händer när S inte längre har något kvar att sälja ut eller att förhandla bort. Svaret är att om S förlorar regeringsmakten kommer partiet inte att klara rollen i opposition. Detta förutsätter nämligen att oppositionspartiet har något mer är regeringsinnehavet som sin identitet! 

Avrundning
Sedan S ingick Januariavtalet tillsammans med MP, C och L har partiet ökat takten i sin omvandling i borgerlig riktning. Skattesänkningarna bekräftar detta. påskyndat sin svikit en rad tidigare kärnfrågor. S har redan tidigare öppnat för att luckra upp arbetsrätten. I maj nästa år ska utredningen om att införa marknadshyror i nyproduktion presenteras. Och nu har partiet alltså gått med på stora skattesänkningar som långsiktigt minskar skatteunderlaget för sjukvård, äldreomsorg, skola, m.m. För Stefan Löfvéns socialdemokrater gäller devisen ”makten framför allt”. Även till priset av att svika och utplåna vad socialdemokratin och fackföreningarna stått för under decennier.

Det blir alltför många snabba kast och tvära svängar för de medlemmar och väljare som fortfarande trott på budskapet från kongressen 2017 samt från tidigare årtiondens politik … många kommer inte att hinna med. Och många kommer inte att hänga med.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Den fjärde och sista delen i bloggserien om den nödvändiga striden mot de
grupper
som vill splittra det svenska samhället genom att skapa parallella samhällsstrukturer

Ingress
Den senaste bloggen har lockat och provocerat många att skriva kommentarer. En kommentar innehåller följande formulering riktad till mig:
“…din korsdyrkande gud som ändrar på sitt kön till en man och avlar en oäkting som sig själv innan den begår barn mord på sin horunge är också en oäkting ska du bara veta”

Denna förvirrade förolämpning kräver två klarlägganden från min sida:

1. Jag är själv inte kristen och dyrkar inte korset. Jag har inte tagit ställning för kristendomen mot islam.  De muslimer som väljer att förtrycka andra – både muslimer, kristna och judar – utgör en väldigt liten minoritet av alla muslimer. Därför tar jag inte ställning för någon religion mot någon annan religion. Det som jag, tillsammans med övriga i det parti jag tillhör, strävar efter är att upprätta ett samarbete med andra partier och livsåskådningar – däribland muslimer, kristna, judar och ateister – i kampen för att kunna anställa fler inom sjukvård och äldreomsorg samt kunna öka insatserna mot de kriminella som langar knark till barn och unga.

2. Den som skrev om min “korsdyrkande gud” gjorde sitt bästa för att häda de kristna. Personen tillhör uppenbarligen någon av de många riktningar som finns inom islam, men är djupt okunnig om sin egen religion. Islam, kristendomen och judendomen tillhör alla de “abrahamitiska” religionerna. Detta betyder att dessa religioner i grunden har samma gud. Islam ser också upp till Jesus (Isa ibn Maryam) så som varande en viktig profet. Jesus nämns, direkt eller indirekt, 187 gånger i 93 verser av Koranen. Den som skrev kommentaren ovan försökte förnedra den kristne guden samt Jesus. Men på grund av sin djupa okunskap förnedrade personen även den muslimske guden och en av islams profeter, som alltså nämns 187 gånger i Koranen.

Del ett
För att uppnå denna enighet i kampen för fler arbeten och en bättre sjukvård och äldreomsorg är det min och Arbetarpartiets uppgift att bekämpa de politiska och religiösa riktningar som vill splittra denna kamp. Under mina 45 år som politiskt aktiv har jag, tillsammans med andra demokratiska socialister, tagit otaliga strider mot andra politiska riktningar som velat minska personaltätheten inom sjukvård och äldreomsorg m.m. Denna strid pågår och kommer visa sig då Umeå kommun, nu i oktober, ska anta sin budget för nästa år.

Men det finns även religiösa riktningar som gör allt för att splittra istället för att ena. De värsta splittrarna är de som strävar efter parallella samhällsstrukturer. Detta oavsett om de tillhör kriminella nätverk eller är islamister (som Muslimska Brödraskapet eller wahhabitiska salafister). De allra värsta splittrarna är våldsbejakande jihadister som, med vapen i hand, stödde Daesh / IS eller stjäl en lastbil och dödar folk längs Drottninggatan. Dessa minoritetstolkningar av islam splittrar hela samhället genom att sätta sharia över de svenska grundlagarna som slår fast att Sverige är ett demokratiskt-sekulärt samhälle med yttrande- och tryckfrihet. Dessa minoritetstolkningar av islam splittrar därför – på ett förödande sätt – möjligheten att skapa en enighet i den nödvändiga kampen mot orättvisorna mellan klasserna i samhället. Detta gäller i Sverige. Denna splittring gäller även inom den muslimska världen. Det har alltid funnits ett behov att bekämpa det inflytande som kolonialmakter och nya imperialister har skaffat sig i Mellanöstern med vapen i hand. Detta har krävt enighet. Men bildandet av vad Daesh / IS kallade för sitt kalifat splittrade hela den muslimska världen och därmed även kampen om kontrollen över strategiska områden och oljan.

Del två
Till de värsta splittrare som har funnits i Europas historia hör de religiösa. Jag tänker bland annat på det trettioåriga kriget mellan katoliker och protestanter som slet sönder Europa under åren 1618-1648. Jag tänker också på de båda världskrigen. Mycket tyder på att Europa idag håller på att splittras. Till de källor som riskerar att skapa djupa och bestående motsättningar i dagens Europa är angreppen på dagens självständiga välfärdsstater från de som vill skapa ett Europas Förenta Stater. Det kan inte finnas två stater inom samma geografiska område. Antingen består dagens självständiga välfärdsstater som Sverige, Danmark, Finland, Tyskland och Frankrike eller så ersätts de av ett Europas Förenta Stater.

Bakom en annan djup och växande motsättning i dagens Europa står Muslimska Brödraskapet, wahhabitiska salafister och våldsbejakande jihadister. Som jag tidigare skrivit vid många tillfällen strävar dessa, oförtrutet, efter att skapa parallella samhällen med egen rättsskipning där sharia ersätter dagens folkstyre via allmänna och fria val. Sverige är inget undantag. Denna strävan har blivit alltmer öppen efter millennieskiftet. Sådana politiker som Mahmoud Aldebe tillhörde de allra mest frispråkiga – och för islamismen hårt arbetande. I olika partier!

Så sent som år 2003 var Mahmoud Aldebe ordförande för de socialdemokratiska muslimerna i Stockholm. År 2009 stod han på Stockholms-Centerns nomineringslista till riksdagen. Denne Aldebe klargjorde, på ett för andra islamister besvärande tydligt sätt, vad Sveriges islamister strävade efter. Aldebe själv tillhörde Muslimska Brödraskapet – oavsett vilken partibeteckning han för tillfället bar. Mahmoud Aldebe skrev ett brev till alla riksdagspartier där han krävde särlagstiftning för muslimer i Sverige baserad på sharialagar. Det var ett långt brev. Karaktären på brevet uttrycks i följande citat:

“Det behovs särlagstiftning när det gäller godkännande av muslimska minoriteten. Med ett sådant godkännande kan vi begära rättelse av svenska familjerätten för att anpassa den islam.”

(Hela brevet kan du ladda ned här)

De första att erkänna att shariastyre är oförenligt med de demokratiska fri- och rättigheter som finns i dagens Sverige är islamisterna själv, bland annat företrädare för Muslimska Brödraskapet. När Aldebe talar om “rättelse” av den svenska familjerätten handlar det om att radera ut den juridiska jämställdhet som män och kvinnor har i dagens samhälle. Det handlar också om att radera ut rättigheterna för barn. I dagens Sverige är det inte tillåtet för en man att ha upp till fyra fruar. I dagens Sverige är det inte tillåtet för en vuxen man att gifta sig med ett barn. I dagens Sverige har kvinnor och män samma rättigheter i samband med arv och skilsmässa. Alla dessa rättigheter skulle gå förlorade för muslimerna i Sverige om det skulle ske en “rättelse” i den svenska familjerätten. Aldebe krävde, listigt nog, inte sharia för alla medborgare i Sverige. Aldebe krävde enbart särlagstiftning för muslimer.

Detta visar tydligt på två saker.
a) islamisterna strävar efter att slå sönder den juridiska jämställdhet som uppnåtts mellan män och kvinnor i Sverige och detsamma gäller för de juridiska rättigheter som barn har. Detta mönster upprepas i land efter land i hela Europa,
b) islamisterna strävar efter att få samhället att tro att de företräder alla muslimer i sin kamp för parallella samhällsstrukturer – en kamp som innebär ett direkt sabotage av varje strävan efter en fungerande integrationspolitik. Detta mönster upprepas också i land efter land i hela Europa. Islamisternas mål är att splittra samhället på djupet.

Del tre
Tillbaka till Sverige. Efter en rad bakslag för islamisterna i Sverige, speciellt efter beslutet att utvisa sex av de mest tongivande islamisterna (de flesta imamer) år 2019, hade dessa ett stort behov av att “revanschera” sig. Tillfället kom på grund av den idiotiska bränningen av Koranen som en annan splittrare av samhället genomförde i Rosengård. Jag tänker naturligtvis på den danske “politikern” Rasmus Paludan och hans bihang i partiet “Stram Kurs”. Jag har tidigare visat bilder från kravallerna som följde i Malmö. Efter detta krävde 15 muslimska församlingar i Stockholm att en blasfemilagstiftning skulle återinföras i Sverige. Blasfemi är ett annat ord för hädelse. I Sverige togs förbudet mot att häda bort år 1970. Det har gått 50 år sedan dess. Men när denna lagstiftning togs bort hade den i praktiken varit satt ur spel sedan mellankrigstiden – eller ännu längre tillbaka. Om detta beslut skulle återinföras vore det alltså inte bara en tillbakagång på 50 år utan snarast en tillbakagång på 150 år. Kravet skulle omöjliggöra en stor del av dagens populärkultur inom bland annat skapande av musik, film, bild och skulpturer. Jag har gått igenom detta mycket noga under stycket “del tre” i den blogg som jag publicerade den 19 september. (“Politiker” som Paludan och islamister som “brödraskapet” göder varandra).

Men det var just ett återinförande av blasfemilagstiftning som de 15 församlingarna krävde. Här finns en parallell till det brev som Mahmoud Aldebe skickade till riksdagens partier i mitten på 00-talet. Islamisterna vill kasta samhället bakåt i tiden genom att inskränka den grundlagsfästa yttrande- och tryckfriheten helt i enlighet med sharia.

Vilka församlingar var det då som ställde detta krav, som skulle kasta Sverige långt, långt tillbaka i tiden? Jag ska publicera listan på dessa församlingar nedan. Men först ska jag gå in djupare på tre av dessa.

* Stockholms-Moskén på SödermalmDen stora moskén vid Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm utgör centrum för Muslimska Brödraskapets organisationer i Sverige. Här har bland annat organisationerna Islamiska Förbundet i Sverige, Ibn Rushd och Sveriges Unga Muslimer – alla Muslimska Brödraskapet närstående – sina ”högkvarter”. Moskén har besökts av en rad dignitärer från Muslimska Brödraskapet. År 2003 besöktes moskén av självaste Yusuf Al-Qaradawi – Muslimska Brödraskapets andlige ledare. Qaradawi uttalade sig, så sent som 2009, bland annat på följande sätt om judarna:
” Genom historien har Allah ålagt vissa personer att straffa judarna för deras korruption. Den senaste bestraffningen utfördes av Hitler. Genom allt han gjorde mot dem, även om de har överdrivit denna fråga, lyckades han sätta dem på plats. Detta var ett gudomligt straff för dem. Med Allahs vilja kommer nästa bestraffning att utföras av de troende.”

* Islamisk Kulturcenter i Rinkeby
Föreningen drev tidigare ungdomsgården Kreativitetshuset i Rinkeby. År 2009 avslöjades att en ledare på ungdomsgården hade agerat rekryterare åt den terrorstämplade grupperingen Al-Shabaab i Somalia. Al-Shabaab utgör en del av terrornätverket Al-Qaida.

* Islamiskt Forum Botkyrka
Islamiskt Forum Botkyrka äger Alby moské söder om Stockholm. Inför valet 2018 avslöjade Uppdrag Granskning att miljöpartisten Ali Khalil och en imam i Alby moské hade försökt sälja röster till Moderaterna i utbyte mot att föreningen skulle få en tomt så att de skulle kunna bygga en större moské. Enligt reportaget i Uppdrag Granskning hade Moderaterna blivit lovade uppemot 3000 röster i utbyte mot en moskétomt!

Här nedan kan du se hela listan över församlingar som krävde ett återinförande av blasfemilagstiftning:

Avslutning
Den kamp som jag och övriga medlemmar i Arbetarpartiet för har aldrig riktat sig mot muslimer. Den har alltid riktat sig mot islamister som strävar efter att skapa parallella samhällen med egen rättsskipning där sharia ersätter dagens folkstyre via allmänna och fria val. Detta innebär för det första ett direkt slag mot alla försök att föra en framgångsrik politik för integration. Islamisternas strävan – som sträcker sig över årtionden och innehåller infiltration av partier, andra ideella föreningar och myndigheter – innebär för det andra ett försök att splittra hela det svenska samhället genom att beröva en stor del av medborgarna sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Om detta lyckas innebär detta, i sin tur, ett dråpslag mot bland annat Arbetarpartiets strävan för en enad kamp mot den växande arbetslösheten och de likaså växande sociala klyftorna i samhället.

Vi strävar efter att göra muslimerna delaktiga i kampen för rättvisa och försvaret av demokratin. Islamisterna strävar efter att isolera muslimerna och splittra denna kamp. Den kritik som “V med vänner” tillsammans med vissa socialdemokrater (och miljöpartister) har riktat mot Arbetarpartiet i dessa frågor visar på två saker: Dels på hur de alltmer identifierat sig med den borgerliga politik som förts i Sverige efter 1994, dels på deras oförmåga att se skillnad på muslimer och muslimer. I praktiken drar även dessa alla muslimer över en kam – precis som SD! I sin politiska feghet sviker därmed “V med vänner” tillsammans med dessa socialdemokrater (och miljöpartister) alla de muslimer som önskar bli en del av det svenska samhället. Istället för att se muslimer som individer, som så förtvivlat väl behövs i kampen mot de växande orättvisorna, har V, S och MP under årtionden gött och stött islamisternas strävan efter att muslimerna ska ses som ett kollektiv – representerat av “brödraskapet”.

Framtiden tillhör den vars politiska strategi går ut på att både bekämpa de nya problemen i form av parallella samhällsstrukturer baserade på en orimlig migrationspolitik och de gamla klassorättvisorna vars uttryck är ökad arbetslöshet, sämre arbetsrätt och minskade resurser till sjukvård, utbildning och omsorger;
framtiden tillhör den vars politiska strategi bygger på att försvara det demokratiska-sekulära välfärdssamhället – och som strävar efter att ena arbetande och arbetslösa bakom detta mål – och som i den enigheten inräknar den absoluta majoritet av muslimer som erkänner de svenska grundlagarna.
Denna politiska strategi är endast möjlig för demokratiska socialister.

______________________________________
De tre tidigare inläggen i denna bloggserie

är publicerade den 12 sept,
15 sept och 19 sept.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Jag utlovade ett tredje blogginlägg rörande hoten från de grupper som arbetar för parallella samhällsstrukturer i Sverige. Dels de kriminella nätverkens strävan efter parallella strukturer i samhället byggd på en rättsskipning från gangsterbossar. Dels den strävan som finns hos islamisterna – Muslimska brödraskapet och de wahhabitiska salafisterna – efter enklaver i samhället där svensk grundlag, allmänna och fria val, det demokratiska-sekulära samhället ersätts av sharia. Bakgrunden är gangstervåldet i Göteborg och de våldsamma kravallerna i Malmö.

Jag lovade också att ta upp två andra frågeställningar:
1. R
ätten att häda, eller avsaknaden av rätten att häda, exempelvis genom att bränna olika religioners heliga skrifter som Bibeln och Koranen samt judendomens Tanach,
2. Hur jag och andra medlemmar av Arbetarpartiet kommer att agera när det gäller Bibeln, Koranen och Tanach.

Detta är det tredje blogginlägget. Dessa frågor är bland de svåraste jag någonsin behandlat. Därför hann jag inte skriva färdigt mitt blogginlägg före fredagen övergick i lördag. Och därför måste jag också öka på antalet inlägg i denna serie bloggar till fyra.

Del ett – av sju
Det är lätt att kalla sig själv, eller det parti man tillhör, för demokratiska och sekulära och för försvarare av yttrande- och tryckfriheten.
Så länge det inte kostar någonting.
Men nu har vissa av dessa – personer och partier – börjat överge de demokratiska fri- och rättigheterna. Skälet är att de ställs inför risken av upprörda känslor, våld eller hot om våld. Vissa börjar då öppet kräva undantag från grundlagen för exempelvis sin egen religion. För att ta ett tydligt exempel.

Andra, medlöparna till de som kräver undantag för sin egen religion, viskar till beslutsfattarna i riksdag, regering samt myndigheter. Och viskningarna går ut på att eftersom känslorna blir så upprörda (och i Sverige vill vi ju alltid undvika upprörda känslor) kanske man skulle kunna tänka sig ett litet avsteg (eller ett litet snedsteg) från de rättigheter som grundlagen ska garantera. Ett litet snedsteg – lite otrohet – för att undvika upprörda känslor.

Del två – av sju
Självklart anser dessa, i sina egna medlöpar-ögon, att de står upp precis lika mycket för det demokratiska sekulära samhället som tidigare – och att de är precis lika starka försvarare av yttrande- och tryckfriheten som tidigare. För inte förändras väl något av ett litet snedsteg, av lite otrohet – där grundlagen sätts på undantag. För herregud, det handlar ju om sådana där upprörda känslor som vi ju inte vill ha här i Sverige. Det skapar ju bara våld, eller hot om våld, på grund av de upprörda känslorna. Osvenskt upprörda känslor.

Men allt förändras. Precis allt.

Oskulden tappar sin oskuld.
Den hederlige blir korrumperad.
Rent blir smutsigt.
Skönhet omvandlas till stötande fult.
Friskt blir sjukt.
Det levande dör.

Jag hävdar att precis därför att då det används våld, eller hot om våld, blir det alldeles extra viktigt att inte ge efter. På det sätt som Sverige aldrig ens gjorde upp med de svenska hemma-nazisterna efter andra världskrigets slut.

Det finns även andra sätt på vilket fega medlöpare kan svika det demokratiska och sekulära samhället.
Genom tystnad. Genom att vägra försvara yttrande- och tryckfrihet. Viskningar om ett litet avsteg – lite otrohet – från grundlagens garanti att medborgare i Sverige har rätt att bränna vilka böcker de vill. Eller avsaknaden av ett öppet ställningstagande för att slå vakt om de demokratiska fri- och rättigheter som grundlagen ger (alltså tystnad) är två varianter på vilket sätt som de fega medlöparna sviker det demokratiska-sekulära samhället.

Del tre – av sju
Kristna blir också upprörda
* Massor av biblar har brunnit på Marilyn Mansons rockkoncerter – men utan att de kristna har startat kampanjer för att kräva inskränkningar i demokratin och förändringen av grundlagen,
* Metal-band har samlat 100 000-tals ungdomar som gjort djävulstecknet med pek- och lillfingret – men utan att de kristna har startat kampanjer för att kräva inskränkningar i demokratin och förändringen av grundlagen,
* Konstutställningen ecce homo framställde Jesus som homosexuell och ändå cirkulerade utställningen runt om i Sverige under tjugo år (1998 – 2018) bland annat i Uppsala domkyrka som är Sveriges rikshelgedom – men utan att de kristna har startat kampanjer för att kräva inskränkningar i demokratin och förändringen av grundlagen,

Detta betyder inte att det har saknats kristna, eller icke-kristna, som har ansett att detta hädande har varit fel. Speciellt frikyrkliga grupper har rasat mot dessa konstnärliga eller kulturella former av hädande.

Bland annat 14 frikyrkliga pastorer i samband med att utställningen visades i Örebro. Protester har även kommit från Svenska Kyrkan. Den tillåtande ärkebiskopen K.G Hammar ville, tillsammans med bland annat domprosten Tullike Koivunen Bylund, stoppa utställningen från att få visas i Uppsala Domkyrka (som är Sveriges rikshelgedom) om inte bilden där Jesus framställdes som homosexuell togs bort. Tord Harlin, biskop i Uppsala stift, fällde följande ord (Wikipedia): “I bästa fall är det dålig teologi, i värsta fall är det hädelse”. Harlin motsatte sig därmed utställningen.

Mycket starka protester förekom också mot filmen “Life of Brian” från 1979. På sina håll. Filmen blev exempelvis förbjuden i Norge, Italien och Irland. Skälet till att filmen blev förbjuden i Norge var att hädelse då var förbjudet i detta land. Efter ett år fick dock filmen visas i Norge. Och efter ett antal år fick den även visas i de katolska länderna Italien och Irland.

Del fyra – av sju
Skillnaden mellan kritik och förbud. Det brukar vara nästan oövervinnerligt svårt att förklara skillnaden mellan att kritisera åsikter som man inte gillar – i syfte att få motståndarna att ändra åsikt – och att förbjuda motståndarens åsikter. Eller förbjuda motståndarens handlingar.

Men det är just detta som är skillnaden mellan en demokrati och en icke-demokrati.

Det hör till det demokratiska-sekulära samhällets rätt att kritisera en annan ideologisk religiös livsåskådning än den man själv har, i syfte att få anhängarna till den andra ideologin, religionen, att ändra inställning (samtidigt som man accepterar den andra ideologins, religionens, existens, å andra sidan, och att försöka förbjuda den andra ideologiska, religiösa, livsåskådningen. Det är en enorm skillnad mellan att försöka vinna åhörarna i en debatt med en ideologisk motståndare – och att förbjuda motståndaren att tala.

Kristna har alltså kritiserat de hädelser som jag beskrivit ovan. Men de har sällan eller aldrig startat kampanjer för att förbjuda den livsåskådning som ligger bakom hädelserna. De har sällan eller aldrig försökt stoppat hädelser genom att kräva inskränkningar i demokratin genom förändringar i grundlagen. De har nästan alltid kritiserat – utan att kräva förbud. I Sverige.

Del fem – av sju
Det är en ännu större skillnad mellan kritik av andras åsikter och mord på motståndarna. Jag skiljer alltid på muslimer och islamister. Och jag skiljer även på islamister och våldsbejakande jihadister.

Ända sedan Salman Rushdie 1989 skrev boken “Satansverserna” har islamister och våldsbejakande jihadister skaffat sig ett våldskapital som innebär att hela världen, inte ett land, utan alla länder i hela världen, har tvingats acceptera att islamisterna och de våldsbejakande jihadisterna besitter ett våldskapital som gör att islam måste behandlas annorlunda än andra religioner i exempelvis Sverige, Frankrike, UK, Belgien, o s v.

Det går uppenbarligen att framställa Jesus som homosexuell, och att häda kristendomen på andra sätt, som en del av musikkoncerter, filmer, konstutställningar, med mera. Detta leder till en debatt där de som hädar får både kritik och stöd. Men ingen ifrågasätter deras rätt att göra det de gör. Men den som ifrågasätter det som står i Koranen riskerar att få en fatwa riktad mot sig, en fatwa som uppmanar alla muslimer i hela världen att döda kritiker, som Salman Rushdie.

Detta våldskapital ökades på något enormt i samband med terrordådet som al-Qaida genomförde på World Trade Center (9/11).

Del sex – av sju

Dessa exempel är de mest kända. Men det finns många fler. Låt oss läsa delar av vad som står påWikipedia om Lars Vilks under rubriken “Hot och attacker”.

“Hot och attacker

Efter publiceringen av Muhammedbilden i Nerikes Allehanda 2007 har Lars Vilks vid flera tillfällen utsatts för hot och attacker….
Den 9 mars 2010 offentliggjordes ett åtal mot amerikanskan Colleen LaRose, även känd som Jihad Jane, där hon anklagades för försök att rekrytera islamiska terrorister att mörda Vilks. Samma dag arresterades sju personer i Irland i vad man antog var en komplott för att
mörda Vilks… Den 11 maj 2010 gav Vilks en föreläsning om konst och yttrandefrihet vid Uppsala universitet, där han bland annat visade filmen Allah ho gaybar av den iranska konstnären Sooreh Hera. … Flera åhörare reagerade kraftigt på filmen, kallade den för pornografi och begärde att den skulle stoppas. När så inte skedde utbröt tumult. En 16-årig pojke rusade fram mot Vilks, men möttes istället av ett
par poliser. Den väktare som gick emellan gjorde att konstnären fick en smäll och slog sönder sina glasögon. Vilks fördes i säkerhet av polis och säkerhetsvakter… När poliserna meddelade att föreläsningen inte skulle återupptas jublade flera åhörare och skanderade
“Muhammed”.Vilks gjorde om föreläsningen i sin helhet på Uppsala universitet den 7 oktober 2010. Den 15 maj 2010 utsattes Vilks hem
för mordbrand. Vilks var dock inte hemma vid tillfället. Den 6 juli 2010 inleddes rättegången mot de två bröder som åtalats för mordbranden…. Bröderna dömdes till tre respektive två års fängelse för försök till mordbrand, en dom som under hösten fastställdes av hovrätten… Den 11 december inträffade bombdåden i Stockholm 2010. I ett brev som skickats cirka tio minuter före explosionerna till Tidningarnas Telegrambyrå (TT) och Säkerhetspolisen (Säpo) anges Lars Vilks Muhammedteckningar och svenska folkets tystnad inför dessa som ett av motiven till terrordådet. Samma månad förser Säpo Vilks med dygnet-runt-bevakning. Den 21 februari 2012 upprepades händelsen vid Uppsala Universitet, men denna gång vid Karlstad Universitet. Flera åskådare började kasta ägg och snöbollar under Lars Vilks föreläsning om yttrandefrihetens gränser, när en karikatyr av profeten Muhammed visades…
I nummer 10/2013 av al-Qaidas nättidning Inspire listas Lars Vilks tillsammans med tio offentliga personer som alla sägs eftersökas “döda eller levande för brott mot islam”. Det är den jemenbaserade gruppen ”Al Qaeda in the Arabian Peninsula” (AQAP) som ligger bakom tidskriften … Vilks förmodas ha varit en av måltavlorna vid attentatet i Köpenhamn i februari 2015.

Min kommentar: Det är skillnad i reaktionerna från kristna i samband med de av mig nämnda hädelserna mot kristendomen, å ena sidan, och islamister samt våldsbejakande jihadister å andra. Det krävs att man är funtad som de tre aporna (inte se, inte höra, inte tala) för att inte uppfatta detta. Men jag skiljer alltid mellan muslimer, å ena sidan, och islamister samt våldsbejakande jihadister å andra sidan. Även om Lars Vilks Muhammedbild förolämpade alla muslimer är det endast en försvinnande liten del av muslimerna som har deltagit i våldet mot Lars Vilks och alla andra som har satts upp på olika dödslistor.

Men! Detta fåtal av extrema islamister och våldsbejakande jihadister har åstadkommit att religionen Islam och boken Koranen inte kan behandlas på samma sätt av konstnärer och musiker som andra religioner som exempelvis judendom och kristendom. Detta är ett faktum som utgör ett överhängande hot mot de demokratiska fri- och rättigheterna. Så är det i Sverige och i en lång rad andra länder.

Del  sju – av sju
För fem år sedan slöt en hel värld upp bakom den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Den 8 januari 2015 sammanfattade tidskriften Resumé detta på följande sätt.

“Stödet till Charlie Hebdo
Attentatet mot den franska tidningen skakade om en hel värld igår. Under dagen och natten har sociala medier fyllts med stöd och hyllningar under hashtags som #jesuischarlie och #charliehebdo. Den förstnämda trendar ännu på Twitter, och på Instagram har över en halv miljon bilder lagts upp med hashtagen.

Överallt vaknar nu människor upp till förstasidor som visar sitt stöd till offren och pressfriheten. Aftonbladet och Expressen har gjort en sammanställning över några av världens tidningars ettor. Själva har Expressen valt att göra en helt tecknad förstasida som pryds av Charlie Hebdos sista satirbild. Den föreställer IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi som säger “Hälsan framför allt”. Dagens Nyheter toppar med en text av Peter Wolodarski med orden “Vi är en tidning. Vi är i sorg”. Franska L’Humanités svarta etta pryds med texten “C’est la liberté qu’on assassine” (fritt översatt: det är friheten de mördar). “

Idag försvarar inte samhället yttrande- och tryckfriheten på samma sätt.

När den danske politikern, och provokatören, Rasmus Paludan ansökte om att få bränna Koranen fick han inget sådant tillstånd. Istället skedde något som i mina ögon utgör ett direkt rättsövergrepp: polismyndigheten gav honom ett inreseförbud i Sverige på två år. Detta visar att alla inte är lika inför lagen.

Det är orimligt att utfärda ett tvåårigt reseförbud är en orimligt. De svenska polismyndigheterna backar för islamisterna och deras medlöpare. Paludan må vara “fel” på alla sätt. Men han är ingen terrorist. Detta tvååriga reseförbud är ett övergrepp som de svenska myndigheterna kommer att få äta upp. Om inte nu så senare. Detta visar också att Charlie Hebdo-tiden är borta. Idag skulle aldrig uppslutningen kring en tidning som hädade islam, som Charlie Hebdo gjorde, bli tillnärmelsevis lika stor.

Varför har stämningen förändrats?

Svaret är bildandet av IS-Kalifatet 2014. Detta har följts av en väldig våg av folkmord i Irak och Syrien. Folkmord, massvåldtäkter, massavrättningar och återinförande av slavmarknader där även barn kunde köpas för att våldtas bland annat efter tvångsgiftermål. Men till detta kommer otaliga offer för främst IS-inspirerade terrorister. Och det har skett många terrordåd. I Sverige inträffade en terrorattack 2010 och en andra den 7 april 2017. Det senare skördade fem människoliv, skadade 15 fysiskt och drabbade oändligt många fler i form av smärta, sorg och saknad.

Islamister och våldsbejakande jihadister har ett våldskapital som ingen förknippar med kristna eller judiska församlingar. Detta våldskapital gör att alla religioner, och personer, inte längre är lika inför lagen. Detta är denna utveckling som måste bekämpas. När våldskapitalet hos extrema islamister och jihadister avgör utfallet av polistillstånd och beslut om besöksförbud i Sverige befinner sig landet på ett sluttande plan.

Avslutning
Återigen: Arbetarpartiet och dess medlemmar kommer varken att häda kristendomen, judendomen eller islam exempelvis genom att bränna dess heliga skrifter. Vi kunde inte ha mer skilda åsikter än den danske politikern Rasmus Paludan. Han är en provokatör och invandrarfientlig. Han verkar vilja slänga ut så gott som alla muslimska invandrare från Danmark. Han skändar Koranen och hädar Islam. Men han har ett syfte. Detta är att skapa upplopp för att få svenskar och danskar att se att alla muslimer är hemska och måste bort.

I mina ögon är det Paludan står för vedervärdigt.

Men det är inte om honom som detta blogginlägg är skrivet. Detta blogginlägg är skrivet för att de svenska grundlagarna – yttrande- och tryckfriheten – ger medborgarna RÄTT att bränna alla böcker. När Paludan ansöker om rätten att göra detta kan myndigheterna tydligen neka honom. Kanske för att han är dansk medborgare. Men de kan aldrig neka en svensk medborgare från att bränna Koranen, bibeln eller andra (för de troende) heliga skrifter.

I detta inlägg har jag försökt förklara skillnaden mellan kritik och förbud. Det är en oändlig skillnad mellan att kritisera åsikter som man inte gillar – i syfte att få motståndarna att ändra åsikt – och att förbjuda motståndarens åsikter. Eller förbjuda motståndarens handlingar. Det är en ännu större skillnad mellan att kritisera en motståndares åsikter med ord och döda motståndaren.

I den fjärde bloggen kommer jag att visa vilka islamister det är
som kräver att lagar som förbjuder hädelse åter införs
i Sverige. Bland dessa finns nämligen kopplingar
både till islamister, IS-jihadister
och andra terrorgrupper.